En ledig dag................

......... blev en städdag. Tillbringade dagen igår i badrummet. Helt frivilligt. Det är mycket som släpat efter här i radhuset ett par månader av olika anledningar. Så också storstädningar. (som av helt ANDRA anledningar alltid släpar efter).
Nu har det ändå städats, putsats och rensats i badrummet så pass att det går att spegla sig i duschblandaren. Fick ett tips om hur man får till kakelfogar som blivit äckliga, läbbiga och tråkiga. Man tar vitvinsvinäger och diskmedel. Stryker på, låt verka en stund och sen gnuggar man. Fogar gnuggar man med mjuk tandborste. Tjo flöjt. Vilket roligt tips! Gnugga fogar med tandborste. Sagt och gnuggat. Kan säga att gäddhänget fick sig en träningsomgång.......
Sen "råkade" jag spilla ut blandningen över duschblandaren med tillhörande tvålkopp, det blev väl drällandes där ett tag tills jag kom på det, torkade bort det och vips, olala, så var det SKINANDE blankt. Så skinande blankt att jag faktiskt blev oroligt för kakelfogarna. Skulle de vittra sönder, falla ur och frätas bort av detta?????
Men närå. Oroväckande vita blev de ändå och kanske, kanske är det ett "engångomåret-projekt" att gnida dylika blandningar på fogarna. Och hur gott luktar vinäger om man jämför med Ajax citrondoft t ex? Inte särskilt. Lite marinadkänsla där ett tag faktiskt.
Sen, när jag ändå var i farten och badrummet var klart gav jag mig på kökslådorna. INTE med vitvinsvinäger dock utan allmänt rens, torka ur och slängbortalltviinteanvänder-projekt. Milde himmel! Vilken röra.
Kan säga så här: vi är fyra personer i hushållet just nu. Alla fyra plockar i och ur lådorna = fyra olika sätt att sortera.
JAMEN! Hur svårt kan det vara? Skedar i skedfacket, gafflar i gaffelfacket o s v. Men nä. I rest my case. Blev i alla fall glad över att hitta en speciell skinkgaffel jag letat efter i flera år och varit övertygad om att den slängts. Men nehedå. Inknölad, övertäckt och gömd längst in i en låda med plastpåsar anno 2005, där så........(avslöjade jag precis att städa kökslådor inte står på min lista över viktiga saker att göra????).
MEN.
Dagen idag är ännu en ledig dag och idag ska jag bara roa mig. Äta lunch med väninna, fika med Bästa Resursläraren och sen avsluta kvällen med ett julbord med styrelsen i den förening jag är med i.
Hur det gick med julpyntandet????
Eeeeehhh. Inte alls. Om inte en skinande badrum räknas till julpynt. Jo. Så får det bli!
Ha en bra dag!

Tröttlördag

Lördag. Soffhäng. Många "måsten" hänger i luften men där får de minsann hänga. Jag har ett mission idag. Nä. Två när jag tänker efter. Klara av att ha fikaförsäljningen vid Store Brors handbollsmatch i eftermiddag. Vilket jag kommer fixa eftersom Lilla och Stora Syster bakade allt vad de orkade igår när jag var på jobb. Och sen att fixa middag, lammkotletter med rosmarinpotatis minsann. Det har jag längtat efter.
Där emellan ska jag bara ligga i soffan, känna att det är ok och bara vara människa. Duger hur bra som helst ju!

Rosa

Så var det dags att ställa undan målarpenslarna ett tag efter en härlig målarhelg. Lite svårt ändå. Det är ju så roligt! Och så fantastiskt skönt att bo borta en helg, äta gott varvat med lite bröllopstittande medelst gråtande, och så målandet. I timmar.
I lördags hade vi alltså lååååååååååååååång fikapaus. Ville ju se Daniel bli prins ju. Att de unga tu fick varandra. En saga som blev sann. Man behöver se det ibland. Att det oväntade, otippade faktiskt kan hända och att drömmar kan slå in. Bästa målarvännen och jag dukade upp och bjöd på tårta, kaffe, bubbel, blågula serpentiner och flaggor, fina servetter och god choklad. Det var en och annan kursare som höjde på ögonbrynen och undrade om det var nödvändigt?
"Klart det är nödvändigt"!
"Kärlek ska firas, drömmar slår in och så är det ju så vansinnigt vackert"!
Jag älskar att hitta ögonblick att fira, att glädjas med andra och känna lite guldkant på tillvaron. Och så blev det lite lättare att måla sen. Lite åt rosa faktiskt!

Dan före

Idag är det dagen före studentdagen. Lite sista momangenpyssel och sånt. Lite hjärtklappning. Lite regn. Eller. Mycket regn. Vafalls?! Nu!? Jag tycker det där lågtrycket ska skynda sig lite på och blåsa över fort. Jättefort. Det blir allt gummistövlar och regnrock på champagnefrukosten i morgon. Ja, jag ska ju inte ha någon då, jag får väl sitta i bilen med termos och tidning och vänta på den unga damen som sen ska hem, för att sen ska till skolan, för att sen .........
Vet inte vem som är mest nervös här, mamman eller studentskan. Ändå har vi tränat en gång ju, på Största Systern, och det gick hur bra som helst.
Vi hörs en annan dag! Hej!

Baka baka liten ..... bulle!

"Jamen det är ju jättekul att laga mat" tänker jag och svänger ihop köttfärsås för enmiljonfyrahundratredje gången.
"Jag har minsann närt en kock vid mitt bröst så takterna går igen" fortsätter jag för att hålla humöret uppe,
"och Store Bror har nu pryat som kock så en dag så......",
".... kanske middagen är serverad när jag kommer hem".
Matbestyr står mig ibland upp i halsen. Så är det bara. Mycket mat lagas i radhuset. Många bullar ska bakas framöver också. Store Brors lag med föräldrar står som värdar för en handbollscup i stan och det är klart man ställer upp. Men eftersom nu mamman ska på kalas just den helgen och äntligen har lärt sig att en aktivitet i taget minsann räcker och därför inte kan vara på plats fysiskt just den där helgen, ska det alltså bakas bullar istället. En sisådär 300 st var budet igår kväll. 300 bullar kräver sin kvinna och jag har kallat på hjälp. Ja, min mamma alltså! En kvinna som vet att trilla bullar! Goda är de också!
Egentligen tycker jag att det är roligt att laga mat men ni vet vad jag menar. Fantasin tryter, det ska lagas och diskas och....
Så när blivande svärmor ringer och frågar om Älsklingen och jag har något emot att bli bjudna på lite påskmat i helgen därute på ön svarar jag ju blixtsnabbt:
"NÄE. Det har vi ABSOLUT ingenting emot"!
För den godaste maten är den jag inte lagat själv. Och så gillar jag ju att pysslas om!

Mera matte och sånt

Store Bror och Stora Syster tränar på "elitnivå" och är hungriga jämt. Och jag menar JÄMT! Just när vi sitter vid middagsbordet och äter oss proppmätta på fiskgratäng bollar de fikaförslag med varandra och kommer fram till att chokladpudding, det är de sugna på.
Jag viftar avvärjande och meddelar att mitt kökspass är över för dagen och de får göra vad de vill, bara de gör det själva.
Stora Syster fixar med sitt och Store Bror tar sig an chokladpuddingen. Vispar, mäter, vispar, river påsar och vispar lite igen. Mäter lite mer.
"Vad gör du"? undrar jag lite försiktigt från soffan,
"Går det bra"?
"Ja, för tusan. Mätte lite fel bara" upplyser han mig om.
Lite?
Vi är tre personer, det går åt 1,5 liter mjölk och tre påsar chokladpuddingpulver. Gissa om vi har chokladpudding? Gissa om mamman ska städa köket idag?
Men,
å andra sidan räcker puddingen även denna kväll, (och nästa, och nästa, och nästa.....) för ikväll börjar handbolls-EM och då är de små liven spikade framför tv.n. Och har som sagt något gott att tugga på. Chokladpudding!

Annonsläge

Jag tog Store Bror och Lilla Syster med mig till ett shoppingcenter. Nya kläder var målet. Vi fikade förstås och då ringde min mobil. Högt. Den är ny och jag har inte lyckats fixa till allt som jag vill ha det. Vilket inkluderar en mer diskret ringsignal. Och vilken av knapparna är nu lurknappen? Så att man kan svara? Snabbt? Föresten, vad tunn den är!? Nästan svår att hålla i ju.....
Jag fumlade med telefonen och lyckas svara till slut. Glad över att jag hörde vad Älskade Sambon sa i andra änden. Med gamla telefonen var det lite si och så med det. Så jag vrålade på som vanligt. Inne.På.Ett.Fik.Med.En.Tonåring.Och.En.Blivande.Mitt.Emot.Mig.
Nöjd och glad liksom. Lite stolt också. Ny mobil. Vad tusan?! Den gamla hade sex år på nacken och det har hänt att barnen bett mig att INTE svara när vi varit ute för de har tyckt det varit skämmigt med morsans gamla mobil. Den var stor. MEN praktiskt. Förutom att man inte hörde vad folk sa till slut.
Jag avslutade samtalet och vände mig mot barnen. Eller där de suttit. För de var inte kvar. Där gick gränsen. En mamma med världens högsta ringsignal och som "glömde" att prata tyst och stilla inne på ett fik. Say no more! De väntade utanför. Och talade om att de tänkte sälja mig på annons om jag inte slutade vara så pinsam!
Blocket! Kategori "pinsamma föräldrar". Alltid fullt där minsann!

Lilla Syster har nu visat mig hur man byter ringsignal, ställer in en behaglig nivå på densamma och var ljudlös-knappen sitter. För jag gillar inte heller folk som pratar högt, vitt och brett i offentliga sammanhang. Mycket kan vänta. Egentligen!