En ledig lördag

Lördag. En helt ledig, oplanerad lördag. Hur skönt är inte det? Kidsen är hos sin pappa så det är ovanligt tyst i radhuset. Ovanligt mycket geléhallon kvar i godisskålen är också ett symtom på att de inte är hos mig..........
Tror jag trotsar julstök och kokagrisföttertilljulbordet-pyssel och går på vernissage istället. Glögg och pepparkakor. Titta på tavlor. Går en promenad och tar lite kort på vägen. Slinker in på kafé och dricker varm choklad. Ja. Så får det bli!
Vad ska ni göra?

Bilder från altandörren. Översnöade bordet. Katten Martini har sitt spår ut från radhuset........

Skitstora trädet är alltid fint. 

Lägg till bildtext

Måleri, målera.......

Ledig dag. Kaffe är urdrucket, målarbrallorna är på och jag skrider till verket. Musik. Man måste ha musik. Lite ösigt så där så orken att måla inte tryter. Vad sägs om den här killen?????? Seså! Skruva upp volymknappen! Man blir glad!

En egen italienare!

Handväskor är inget för mig. Jo. Jag har ju en. Samma. Nåja. En till vardags och en till fint. Däremot har jag många skor. Väldigt många skor. Dojjor för varje tillfälle i livet kan man säga.
Sen har jag ju mycket målargrejor. När jag är "på shopping" dras jag till färghandlare, konstnärsbutiker och kan falla i trans över nedsatt pris på linneduk på rulle, svinborstpenslar av bästa kvalité, kolpennor och Rembrandts färgtuber.
Polargrevinnan undrade om jag gjorde några fynd under tokshoppingen igår och det gjorde jag. Ett sån här:

En egen italienare i form av ett nytt staffli. Äntligen! Det gamla har tagit slut. Lite jobbigt att måla med ena handen och hålla tavlan med andra för att hela rasket inte ska rasa ihop. Nä. Nu är det slut med det. En lång, stadig och stabil italienare fick det bli. Vad vi ska mycket kul ihop! Kan knappt bärga mig. Fast. Först möte med skolan, sedan jobb. Åh, alla dessa måsten.........
Trevlig helg!

 

"heart in silence"

Filbyte

Idag är sista dagen i Blomsteraffären. Dags att säga "hejdå" till praliner, goda ostar och härliga blommor. Om jag kommer att sakna det? Yes. Very much.
Nu ska jag ju inte flytta till månen eller Mars så visst kommer jag att hälsa på. Shoppa lite. Fortsätta njuta av Amedeichokladen, lakrits/citronpralinerna och en mugg varm Venchichoklad då och då. Men det blir inte detsamma. Inte alls.
Jag är glad att jag fick chansen att vara här, få bli starkare och modigare i en härlig miljö. När man varit sjukskriven länge som jag har varit är det svårt att hålla modet uppe ibland, att våga tro på att det en gång ska bli bra. Tack fina Anna för timmarna hos dig!
Så,
jag styr alltså kosan mot datavärlden igen. Tillbaka till kontoret. Arbetskamraterna. Fikastunderna. Just ja, arbetsuppgifterna. Har fått frågan vad jag tycker egentligen. Jag tycker det känns bra. Jag är ledsen för att det tog så lång tid att komma på vad det är för "fel" på mig, att det är svårt att diagnostisera Kroniskt Trötthetssyndrom. Och så klart är jag ledsen ibland för att jag har just det. Att tanken på att aldrig bli frisk gnager hål i huvudet på mig vissa stunder. Å andra sidan har jag ingen dödlig åkomma. Jag är "bara" begränsad och måste lära mig det. Livet går vidare.
Stegen tillbaka till arbetslivet kommer att gå i snigelfart. Med en bra läkare (äntligen),  en bra handläggare på försäkringskassan (äntligen), förstående chefer och informerade arbetskamrater vågar jag tro att det ska gå vägen. Jobba och måla. Låter väl som en bra kombination? Det satsar jag på!

"For my kids!"

Kuljobb

För närvarande har jag ett roligt jobb. Ja, där i blom/ost/chokladaffären. I helgen ska det dessutom vara Brud- o festmässa här i stan. Så klart min arbetsgivare ska vara med. I butiken träs det pärlor, klistras glitter och paljetter, formas brudbuketter, tärnbuketter, brudgumsblommor och lite till för hela slanten. Sånt är jag inte så flink på. Men jag är jäkligt bra på att göra cappuccino, kaffe latte eller espresso till tjejerna för att hålla dem alerta bara nya kaffeautomaten är på bra humör. Och så klart, hålla ställningarna i butiken. Pynta inför alla hjärtans dag till exemel. Hjärtan hit och hjärtan dit. Hjärtchoklad. Himla gott!
Sen fick jag ett uppdrag. Göra reklamskylten för butiken till mässan. Fria händer. Sagt och målat. Mitt kök ser ut som ett bombnedslag efter ett dygns skapande. "Kreativt kaos" låter definitivt bättre än total oreda. Ja. Jag gillar verkligen mitt jobb just nu.

Direkt från verkstan...........

Mitt i veckan!

 

Målardag! Hurra! Men vem ska laga maten? Skjutsa Store Bror? Plocka ur diskmaskinen? Boka tvättstugan? I don´t care! Mamman målar på, på målarkluddsnivå! Hej onsdag!

Filosofiskt babbel

Minsann skulle det inte målas stilleben på målarkursen igår kväll? Alltså. Man går ju på kurs för att lära sig. Då skulle man ju kunna tro att tips, tricks och idéer mottages tacksamt?
Men nej. Ibland blir det bara tvärstopp.
Jag är av den fasta övertygelsen att kan man följa sin egen rytm i livet så mår man ganska bra. Nu störs den egna rytmen ideligen av andras rytmer hit och dit, måsten och åtaganden. Det som skulle kunna vara följsamt och vackert blir då mest stret och spret. Lite som att jag dansar foxtrot fast det spelas jenka? Eller polka? Inte följsamt alls.
Men,
(eftersom jag nu är så väldigt filosofisk här på förmiddagskvisten)
jag tror OCKSÅ att man kan samsas och må bra om man bara hittar en gemensam grundtakt bara man håller reda på sig själv.

Då ska man INTE måla stilleben med mig.
Jag känner att jag ger blanka den i pärons och citroners förhållande till varandra och hur skuggorna faller hit och dit, horisontlinjer som lutar eller är raka. Vi lägger en handduk över hela klabbet så är skuggfrågan löst! Ju.
PRESTATIONEN slog till. Min citron såg ju inte ut som någon citron utan mer som en brungulfärgad squasch och så kunde man ju inte ha det? Och så var det helt plötsligt inte kul att måla längre.
Jag fullföljde ändå uppgiften och hör ju att alla säger att det är "så nyttigt att lära sig stilleben". Jag känner mig överkörd. I otakt helt enkelt. Men jag lärde mig något i alla fall: Man måste lyssna! Man måste lyssna på sig själv!
Nu har jag lyssnat ett slag till och min inre röst säger att det är dags för 11-kaffe innan jobbet i pralinaffären tar vid. Jag lyssnar, jag gör!
Önskar er alla en trevlig dag, i takt!

Måleri, målera!

Nu har jag tinat upp så pass att jag kan berätta lite mer om kursen. Det var inte bara en målarkurs, utan också en helt sanslöst härlig kreativ upplevelse. Vi fick härja lite fritt bland material, färger, dukar, papper m m. Det är skönt att släppa loss, inte vara styrd av prestation utan bara göra för att det är kul. Som det ju är meningen att det alltid ska vara. Då kan det bli så här:

Eller så här:

Eller varför inte så här?

Gissa om jag redan längtar till nästa kurshelg!

Helgtaktik

Att åka på en kurs man nästan glömt bort visade sig vara bästa grejen. Inte bara för att jag fått måla mycket, haft kaffepaus, lunchpaus och trevligt sällskap utan också för att det är himla trevligt att komma hem och upptäcka att sjumeterstornet med tvätt är tvättat, Cinabilen har fått vinterdäck, ungarnas rum är dammsugade, soporna har gått till återvinningen, råttfällorna är vittjade och lite annat smått och gott har hänt.
Att det sedan står framdukat kaffe och kanelbulle på köksbordet när jag kommer hem gör ju inte helgen sämre. Funderar på om jag ska förvarna om nästa målarhelg, den där i november eller om jag ska köra samma stil som inför denna? "Glömma bort", komma på, försvinna hastigt och lustigt för att komma hem till, förhoppningsvis, lugnt och städat hus?
Tål att tänka på.

Helgmålning

Om man nu HAR en stor almanacka där familjens alla aktiviteter skrivs upp, så är det ju trevligt om man checkar av den själv då och då. Har liksom trimmat ungarna så till den milda grad att de får själva hålla reda på sitt och helt enkelt meddela mamman var de ska vara och när. Ungefär. Funkar. Ganska bra faktiskt.
I går eftermiddag, precis innan svettorkartimmarna, hände det sig att jag kollade min rad på almanackan. Och där stod det att jag skulle måla hela helgen. Målarkurs.
"VVVVAAAAA"?????
HUR kan man bara glömma en sån sak? Obegripligt. Eller inte. Det är mycket nu. Så, ett andningshål bara öppnade sig. Måla, måla, måla...........
Förvånad familj fick se helgens planer lite ändrade. Hastigt och lustigt. Men de överlever.
Hejdå!

Nödvändigt vetande

Man kunde ju tro att en sketen tisdagskväll skulle kunna förflyta i lugn och ro i lilla radhuset. Det var väl ganska lugnt tills Lilla Syster tog fram matteboken och behövde hjälp.
"Don´t worry" sa jag och passade till Älsklingen som för en gångs skull var hemma.
Eftersom han fortfarande inte mår så bra efter borreliainfektionen var han tvungen att skyndsamt lägga sig platt raklång och var inte så behjälplig med nåt endaste något. Himla synd för matteläxan handlade om primtal.
"VA"?
Primtal var faktiskt inte uppfunnet när jag gick i skolan! Eller så missade jag dem helt. Men, man gör så gott man kan och visst skulle Lilla Syster ha hjälp med läxan. Det var faktorer hit och dit, sammansatta tal och nåt om tvillingar. Vi gjorde något slags såll där man kryssade siffror eller ringade in och så skulle man till slut veta vilka tal som är primtal. För de var de inringade.
Så,
nu vet jag det. Vad gör jag med dom?
Vad jag gör ikväll vet jag bestämt. Det är onsdag. Det är målarkurs igen. Äntligen!

Bästa dagen

Äntligen skiner solen och det är så där himla fint som kan vara på höstkanten! Tror att jag ser det vackra också bara för att det börjar gå åt rätt håll för Älsklingen. Vi väntar fortfarande på en del provsvar men allt pekar trots allt på neuro-borrelia. I väntan på har han fått en antibiotikainjektion och det verkar, peppar, peppar, som huvudvärken börjar släppa sitt grepp. Hur skönt är inte det? Och alla ni som hickade till när jag skrev att han fått ett spindelbett, ni hickade av rätt anledning. Det var ju inget spindelbett. Det var borrelia.


Andra insikter jag gjort idag är att det är himla skönt med sovmorgon. Låg där och tänkte att ungarna, ja, de klarar sig ju själva nuförtiden på morgnarna. (händer väl att jag behövs i form av medlare iofs men det brukar höras) Varför ska jag gå upp när jag börjar klockan 13?! Tänkte lite på hur det var när de var små, två skolbarn och två blöjbarn och av den tanken blev jag så trött så jag somnade om på riktigt. Allt har sin tid! På eftermiddagen väntar blomsteraffären och sen är det målardag! Bästa dagen i veckan.

Den här raringen har flyttat in hos mig!

Varvad

Minns ni LP-skivorna? Vinylen. Hur viktigt det var att låta grammofonen stå alldeles ifred när skivan snurrade för annars for nålen över skivspåret med ett hiskeligt ljud och i värsta fall blev det en repa? Och det kunde man ju ge sig attan på att nån av småsyskonen, de alldeles obegripligt outhärdliga små liven skulle komma skuttandes och stöta emot preciiiiiiiiiiis när Fred Mercury tog i allt vad han orkade och försvann med det jobbiga ljudet. Eller när Lasse Berghagen sjöng "jennyjenny" för hundrade gången. Då gjorde det inte lika mycket. I och för sig.
Så,
känns det ibland att bli av med depression. "Grammofonen" behöver stå lite för sig själv, skivan snurrar, man kan till och med byta till en 45varvare, men passar sig noga för 78 varv. För då låter det ju obegripligt. Bäst är LP-varvet. Lugnt och stilla. Och så kommer det en knuff. För nu är ju systemet sånt att många ska tycka och lägga sig i hur man ska bära sig åt för att bli frisk. Det finns många olika vägar, det är då ett som är sant, men man måste ju ändå känna själv att man tror på det man gör. Tycker jag. MEN, det tar för lång tid. Det fick jag papper på igår. Jag måste skynda mig på lite. Skumt.
Därför var det en himla tur och skönt att målarkursen började igår. Där kan jag  nämligen spela min skiva. Och bli lite säkrare på att jag faktiskt valt rätt spår i alla fall. Även om det tar tid. För det gör det!

Onsdagar är röda

Det ramlar in brev och lappar från skolor och föreningar. Det är dags att ta fram stora höstalmanackan och pricka in utflykter, studiedagar, lov, cuper, uppvisningar och tja, allt annat som hör hösten till.
Men FÖRST mina vänner! Först ritas en röd ring runt onsdagarna. Mamman ska fortsätta måla, inte tu tal om något annat. Det har satt sig kan man säga, det här med onsdagarna. Äntligen När jag började för ett par år sedan med att planera en egen kväll i veckan var hela familjen i gungning. Tror att till och med katten kände av det. Det var som allt, precis ALLT skulle hända just på onsdagskvällar och då tänkte jag inte vara hemma. Vafalls?
Jojo! Jag har hört små fnysanden och sett snörpta munnar på en och annan klassmamma och föreningsförälder när de fått klart för sig att just DEN HÄR mamman inte tänker ställa upp precis mitt i veckan. Andra dagar går bra. Men passar det inte ska man som mamma förpassas till "de ansvarslösas hörna". Där tänker inte jag sitta!
Jag har också hört i klassmammesammanhang att "ingen hänsyn tas till ensamstående, alla är med på samma villkor"!
Fint! Lyckat! Och sen NÄR fick jag fyra armar, fyra ben och dubbelt med tid bara för att jag är skild??? VA!
Nä. Jag skiter i dom. Jag ritar röda ringar runt onsdagarna, förväntar mig te och skorpor av ungarna när jag kommer hem, urplockad diskmaskin, att de ordnar sina aktiviteter själva den kvällen och alla är glada och nöjda. Det är i alla fall målet!

Rosa

Så var det dags att ställa undan målarpenslarna ett tag efter en härlig målarhelg. Lite svårt ändå. Det är ju så roligt! Och så fantastiskt skönt att bo borta en helg, äta gott varvat med lite bröllopstittande medelst gråtande, och så målandet. I timmar.
I lördags hade vi alltså lååååååååååååååång fikapaus. Ville ju se Daniel bli prins ju. Att de unga tu fick varandra. En saga som blev sann. Man behöver se det ibland. Att det oväntade, otippade faktiskt kan hända och att drömmar kan slå in. Bästa målarvännen och jag dukade upp och bjöd på tårta, kaffe, bubbel, blågula serpentiner och flaggor, fina servetter och god choklad. Det var en och annan kursare som höjde på ögonbrynen och undrade om det var nödvändigt?
"Klart det är nödvändigt"!
"Kärlek ska firas, drömmar slår in och så är det ju så vansinnigt vackert"!
Jag älskar att hitta ögonblick att fira, att glädjas med andra och känna lite guldkant på tillvaron. Och så blev det lite lättare att måla sen. Lite åt rosa faktiskt!

Målerimålera

Tröttglad efter allt firande konstaterar jag att det är lite villervalla i lådan ändå. Älsklingen jobbar som bara den, syns inte till på tio dagar, jag far som en gummiboll mellan olika läkare, utredningar och arbetsträningen. Orkar ingenting känns det som men när jag summerar dagarna ser jag, att det gör jag väl visst. Fast ibland går det på vilja, och vilja, det har jag. Och så är det ju då sommarlov.
Men nu tar jag lite paus ändå, det här med återhämtning är ju viktigt. Och ta igen mig ska jag göra på ett av de bästa sätt jag vet:
MÅLARKURS!!!!
Exaktlemento!
M.Å.L.A.R.K.U.R.S!!!!!!
I morgon styr jag lilla bilen, fullproppad med penslar, bunkar, dukar, trasor, kaffe och bästa kudden mot en kursgård och jädrar i min lilla låda vad jag ska måla!
Lite i rosa kanske? Lite guld? Det är ju bröllopshelg också.
Ha det bra!
Vi ses!

När det händer

Ibland bara händer det! Det är faktiskt sant! Och det utan att miljonerna rullar in fast det känns som jag ändå vunnit högsta vinsten.
Igår var det en jobbig dag. Ja, sådana där dagar man har då och då. Inget gick min väg så att säga. Jag var ledsen och snörvlig, trögast och tröttast i hela världen. Älsklingen var för stressad och kunde inte komma ner från Stora Staden som planerat. Barnen var hos sin pappa och huset var för stort, för tyst och för trist. Inte ens tanken på målarkursen kunde liva upp mig.
"Jag tänker inte gå på någon målarkurs" snörvlade jag till Väninnan i luren.
"Tänker du visst" sa Väninnan och körde sen fram bilen framför radhuset. Bara att kliva i liksom. Och eftersom altandörren på baksidan inte går att öppna för att all snö som fortfarande ligger där och trycker, så kunde jag inte smita ut den vägen. Bara att gilla läget alltså. Målarkurs skulle det bli!
Det är klart att det var roligt att måla. Nu kanske det inte gick precis min väg med motivet och så, men jag var i alla fall där.
När jag kom hem igen, såg jag att det lyste i fönstret och gissa vem som stod innanför dörren? Jo. Överraskningsälsklingen. Så en sketen, jobbig onsdag vändes till högstavinstenonsdag. I morgon är det dessutom fredag! Då kommer han igen! Ibland bara händer det!

Egen coach!

Torsdagar flyter på skapligt. Absolut. Onsdagarnas målarkurs brukar ha den inverkan. Det är bra. Jag hickar nästan inte ens till när ett brev från Försäkringskassan dimper ned. De skriver så mycket....

......1 januari ..... bla.....bla bla...... till Arbetsförmedlingen. ......bla .... bla bla......bla bla bla..... Introduktionsprogram .... blabla..... obligatoriskt ....... blablablabla ....... A-kassan ....bla... tjänstledigt.... sjukskriv........... blablablabla.....ännu inte i skick för .....blabla..... ingen ersättning ....blablablabla.........
Jorå. Saker löser sig med tiden.
Lite nervös blev jag egentligen bara när jag kom till stycket om vad som händer när jag skrivs in på Arbetsförmedlingen. Jag kommer att tilldelas en .... coach!
Vill jag verkligen ha det?
Om någon där på Arbetsförmedlingen bara lovar och svär att jag inte hamnar i klorna på coacherna Svindlar-Sture eller Kvacksalve-Berit som figurerat i tidningarna den senaste tiden så.... ok då.
THANK GOD att det är fredag i morgon! Då får jag pussa på älsklingen igen. Om HAN kör med handpåläggning tänker jag inte protestera. DET är då ett som är säkert!

Onsdag

Det vankas målarkurs ikväll. En höjdpunkt i veckan. MIN kväll. Inga föräldramöten, skjutsningar, träningar, matsäcksförberedelser i världen kan få mig att ändra på det. Nope. Onsdagskvällar är huggna i sten.
M.Å.L.A.R.K.U.R.S!
Ungarna har lärt sig. Det händer att frågan liksom blir hängande i luften:
"Mamma, på ons..... javisstja!"
"Ja. Vad är det på onsdag?"
"Det var inget. Jag fixar själv."
Så där ja. Lång och trogen envishet och så blev onsdagskvällarna mina! Lovely! Och så är det bara två dagar kvar till fredag. Bra dagar, de här onsdagarna!

En resa!

Igår kom jag hem från målarkursen. Det har varit otroligt lärorikt, roligt, utmanande och fantastiskt på alla sätt. Jag har suttit mitt i naturen och försökt fånga stunden, ljuset, stämningen och tja, ett motiv. Vi har målat kor, landskap och mycket, mycket mer. Idag är jag en lycklig kvinna. Jag har upplevt något som berört mitt innersta och idag har jag försökt landa i det. Jag går omkring med ett leende, en känsla att jag faktiskt har varit med om något stort och jag är så glad att jag tog chansen! Jag blir inte ens galen över att kamerans minneskort gått sönder......... morrar bara lite! Kanske jag visar mina alster här. Snart. Jag HAR varit på en fantastisk resa! Jag vågar, jag kan och jag törs!