Liten räkmacka.......

Det var lite svårt att få tag i hotellrum i Norrköping den här helgen när 48 ungdomslag ska dit och spela handboll. De har ju liksom lite annat folk med sig också, tränare, ledare, föräldrar, syskon och andra supporters........... Kan hända att man har stått på reservlistor på hotell för att slippa sova i bilen. Kan hända att de två enkelrum Lilla Syster och jag lyckades norpa åt oss, (nej, man fick inte sova två personer i ett, budgetrum a la skokartong) sent igår kväll uppgraderades till en juniorsvit till samma pris? Uppmärksam receptionist hade noterat önskemålet att sova tillsammans och vips, bums, bas hade hon fixat till det! Guldstjärna till Ida! Och notera, att för en gångs skull var det lite räkmacka! Himla skönt och trevligt faktiskt.

Först ska det jobbas ända in i kaklet och sen fredagskoma i soffan. Kanske har man längtat efter helg? Japps. Det har man! 

Det är ett bröllopsår!!!!!!!!

Jag har alltid undrat hur det ska kännas när kidsen flyttar hemifrån, gifter sig, eventuellt skaffar barn...... Flytta hemifrån har vi övat på två gånger. Nu vet jag även hur det känns när en av dem berättar att de ska gifta sig: Man blir glad, det blir man! Ända in i hjärteroten och man önskar dem all lycka i hela världen! Fast det har jag ju gjort hela tiden och alltid så den lilla detaljen, intet nytt.
Det här sköna juvelerna, Största Systern och Sambon har bjudit in till bröllop! Ett höstbröllop stundar och planer smids. Inbjudan sitter på min kylskåpsdörr och värmer ett mamma-hjärta varje dag!!!!! Största Systern har bjudit med sin mamma på klänningsprovning.......... mamman har garderat sig med pappersnäsdukar........ !!!!!!

De unga tu ute i vida världen. Här på stranden vid Santa Monica Pier, Kalifornien. 

Sitter på kylskåpet och påminner oss varje dag om stundande trevlighet. 

Verklighetsanknyten

Man är väl inte sämre än att man hänger sig kvar i verkligheten efter att ha tvångsmatat katten med maskmedicin, ringt ytterligare en del skolsamtal, skjutsat Lilla Syster dit där hon ska vara för den här dagen, vält sängen väckt Store Bror och ringt ett helt annat samtal apropå vanmakten. Alltihop före klockan åtta. Tycker jag är bra jobbat av en morgontrött människa.
Nu ska jag bara sätta på mig facet, gäller att välja rätt........ man vill ju inte komma till jobbet som Cruella del Vil till exempel och så jobba lite grand.

Klappat och klart del XVMMML

Kidsen fick möblera, skruva och dona till det bäst de kunde i nya rummet. Och det blev bra. Vips, eller inte var det gjort och kläderna inne i "nya" garderoben. Efter tre dagar ännu inte en klädtrasa på golvet. En tonårsmamma häpnar!!!!! Men säger inget, jisses, man utmanar ju inte ödet i onödan......

Tror vi är lite förundrade alla tre att det är över, att spackelspadar, slipklossar, målarfärg, tapetklister och täckpapp är undanplockat FÖR LÅNG TID framöver. Till och med katten verkar förvånad. Från och med nu är det renoveringsförbud. Tja, listerna då. De får komma på plats. Samt gardinstänger. En och annan tavla. Vilket år som helst. Annars så. Tid att njuta!

Före. Hejdå 80-tal..........

Mitt i. Hände väl att jag misströstade. En smula. 

Efter. Så gott som klart. Det roliga är kvar, piffet!

Tråkig garderob...........

...... blev en rolig och fin garderob. 

Glada nyheter är glada nyheter

Idag har det ramlat in några positiva besked i radhuset. Det gillar jag!
Ett av beskeden kom från Försäkringskassan. En av aktörerna i min Haverikommission. Ett besked som gör att jag får förlängd rehabilitering så mina lediga onsdagar förbliver mina i två månader till!
Hur glad och lättad blir man inte då?
Jo. Väldigt glad och lättad.
Sådär så det känns. Skönt. I hela kroppen. För nu kan jag släppa den funderingen och koncentrera mig på jobbet, hemma, sjukgymnastiken och inte tänka "tänk om...." och oroa mig för ork och ekonomi.
Nu vet jag! Jag behöver lite mer tid att komma igen och den nya handläggaren lyssnade på mig och läkaren. Det finns alltså hopp!
Ett annat besked gällde ett gymnasieval. En ung man har fått en "Välkommen till oss"-hälsning från den gymnasieskola han ville gå på och log med hela ansiktet när det kuvertet sprättats färdigt. Sånt värmer ett mamma-hjärta!

Guldkant på tillvaron

Igår vankades det födelsedagskalas. En av kyrktanterna fyllde år och skrev på Facebook att hon bakade blåbärspaj.
"Blåbärspaj!?" sa en annan av kyrktanterna, d v s jag, och ringde till ytterligare en.
"Ska vi åka och överraskningsgratulera"?
"Det vankas blåbärspaj"!!!!!
"JA",
"det gör vi".
Sagt och grattat.
Ut i spöregn och plocka blommor.
Hittade smultron som träddes på ett strå = presenten.
Den fjärde kyrktanten vidtalades men hon satt fast i solgass i en helt annan stad fast nära och kunde inte komma loss.
Så två glada tanter åkte och överraskade en tredje.
Så kul vi hade då!
Blåbärspaj och kaffe i goda vänners lag på en altan i soligt sommarväder. Har jag sagt att vi har omväxlande väder? Väldigt omväxlande.
Fattades bara hattarna.
Klänningarna var blommiga.
Ja. I alla fall på födelsedagsbarnet.
Vi andra två hade haft så bråttom med själva överraskeriet så vi hade glömt bort våra blommiga klänningar. I ivern att hinna till blåbärspajen. Som var gudomlig.
Lite guldkant!
Man får helt enkelt se till att ändå rama in tillvaron med guldkant då och då.
Idag är det fredag. Bara det är ju en guldkant.
Så då gjorde det inget att det var lite körigt på jobbet.
Det förväntade "gåhemtidigare"-hoppet byttes mot "behöverstannakvarvärstaskitlänge"-insikten.
Men nu så!
Ikväll väntar balkonghäng med annan väninna.
Ostbricka utlovad.
Ett glas rött!
Kära hjärtanes!
Och så kvällssol, tack!

Parkera mera!

Ibland ordnar saker och ting till sig utan att jag skriker mig blå och sliter mitt hår. Det gillar jag. Börjar nämligen bli både hes och tunnhårig. Hade tankarna på annat håll i morse när jag parkerade bilen utanför jobbet och glömde lägga parkeringstillståndet på instrumentbrädan. Den lilla fadäsen kostade 400 kr för visst satt det en böteslapp på rutan när jag kom ut igen. Suck och stön.
"Äh" ska kompisen.
"Ring Securitas och säg som det är, de river den säkert".
"Jojo. Att få parkeringsböter rivna är väl lika lätt som att rulla snöboll i helvetet" tänkte jag som tillfälligtvis har ramlat ned i en liten pessimistgrop.
Men ringde gjorde jag ju. Och när jag lovat att tejpa fast tillståndet på instrumentbrädan rev den trevlige Securitaskillen boten. Vafalls? En solskenshistoria en helt vanlig sketen torsdag! Slå det, den som kan!

Mitt i ett äventyr

Idag är dagen efter en rolig fest. Som vi skrattade, pratade, sjöng, åt, drack, dansade och tja, allt som hör ett lyckat party till. Lite nervös innan var jag allt, av 62 personer kände jag "bara" Älsklingen, födelsedagsbarnet och hans fru men vad gjorde det? Nu känner jag många fler.
Som vi dansade! Det är ju himla roligt och att fötterna idag känns som två julgransfötter beror helt och hållet på att jag dansade väldigt mycket, hade dammat av de högklackade stövlarna och inte är så van vid dylika skodon. Men det var det värt.
Sen kan det ju alltid vara ett äventyr att ta sig hem från en fest fast ofta är man ju inte så upplagd för just äventyr då utan vill bara hem.
01.27 ringde Älsklingen efter en taxi. (NÄR var jag ute så sent sist?)
01.33 ringer taxichauffören och undrar var vi är???? (Expresstaxi?).
01.34 halkar jag på en isfläck utanför restaurangen och går ned i spagat. (Väry länge sedan det var möjligt överhuvudtaget så idag är det ontont lite här och där).
01.36 håller vi på att bli utkastade från taxin för att vi inte hittar hem. Jo. Vi vet ju adressen men inte hur man kommer dit! Kan man hjälpa att man är lite nyinflyttad?
Vilken affärsidé!
Man kör taxi, hämtar folk och hittar dom inte dit dom ska får de gå bäst de vill men de får betala framkörningsavgift. Praktiskt.
Efter en stunds dividerande och med hjälp av Älsklingen får så chauffören in rätt adress i gps.n och vi kommer hem. Himla skönt tycker jag.
Idag har varit slappardag bara. Man behöver liksom komma ifatt sig själv efter en utomordentligt trevlig lördagkväll. Åh, vad jag har haft roligt! Behöver sånt!

Tvätteri, tvättera!

Hej Tvättis, nya fina tvättmaskinen! Så himla härligt att ha dig här! Hur har jag stått ut med att släpa tvättkorgar á la gigantus tvärs över gården till tvättstugan? Bokat tider som någon annan tagit. Tjatat på ungarna att hjälpa till? Bett grannen om hjälp att få in tvättkorgarna när armarna sviker och jag inte orkat att bära tillbaka allt och ungarna är väck? Jagat Älsklingen med tvättider på helgerna. Nä. Jag stod inte ut.
Nu står den här. Vill man ha rena kläder använder man den. Vill man ha torra kläder hänger man förslagsvis upp dem. På nya torkställningen. Vill man ha en glad mamma viker man ihop både sin egen tvätt och torkställning efter sig. (Jag är optimist, jag är optimist, jag är opti.....) Och ja. De små liven kommer märka att strumpkorvar inte torkar lika fort som utslätade strumpor, att T-shirts torkar snyggt om man hänger dem snyggt, att galgar fyller en viss funktion och så vidare.
Om de tvättar?!
Yes, they do.
De var lika trötta som jag på att bära, kånka, hänga och vika i tvättstugan för det blev ju ett sånt GIGANTISKT tvättberg. Eller är det nyhetens behag? Ånä! Jag kommer jaga på dem och "ATT TVÄTTA" är härmed inskrivet i veckoschemat för varje unge.
Om man sen bara kommer ihåg att hänga avloppsslangen lite snyggt över tvättstället så vattnet rinner ut DÄR DET SKA så blir det här finemang!
Trevlig fredag!

Ännu en darling!

Liten blir stor och sen ännu större!

För femton år sedan låg jag på BB med en alldeles ny, rosig, gosig bebispojke på magen. Den vackraste prins som världen skådat. Såklart! Han fick det finaste pojknamn jag vet: Carl Jonathan.
Att sen mammahormonerna gjorde min hjärna mosig och jag kallade honom Ludvig, Filip eller Teo hela BB-tiden gjorde ju inte honom något. Det var mest personalen som blev lite förvirrade.
Vid förlossningen fick pappan fick ta emot sin pojke nästan all alone och hojtade i panik bad om hjälp. Personalen var väldigt upptagna med att fixa den sugklocka som läkaren bedömde behövdes för att dra ut bebisen. Ingen (utom pappan) lyssnade på mamman som vrålade sa att bebisen tänkte komma av sig själv när jag flyttat lite på gumpen och ungen väl kom i bättre läge. Nä.
"Lugna sig nu så är VI strax klara här ska du se" sa en plastinklädd läkare med gigantiskt munskydd.
Alltså. "LUGNA SIG NU" och "VÄNTA" i dylik situation är lika svårt som det låter. Som en liten säl kom bebisen med faslig fart och förvåning och bestörtning rådde ett slag där i rummet. Allt redde dock ut sig till det bästa och när pappan kvicknat till klippt navelsträngen, fina undersköterskan Greta klätt på den lille, lagt honom hos mig och det obligatoriska kaffet och mackorna kom, ja, då var allt jox glömt. Det gick ju bra.
Visst tänkte jag på allt detta i morse när vi sjöng för "lilla pojken" och det ligger en lång, ung man med stora fötter i sängen. Hur fort det går! Vad stora de blir! Så stolt jag är!
Grattis till Store Bror idag!

En liten Store Bror som vi hurrar för idag.

Bananskal vs Räkmacka

PLÖTSLIGT HÄNDER DET!
För det mesta, nu låter jag luttrad, vilket jag också är, tycker jag att mycket av det som plötsligt händer är det man INTE VILL ska hända. Detta kan man tolka att det går käpprätt åt..... då och då och att jag stundligen inte är nöjd med tillvarons utveckling. Japps. Rätt tolkat!

Därför går inte år 2010 till historien som "Räkmackans år". Om någon frågar mig. Näe. Lite mer bananskalsåkning, "vad-i-hela-friden-är-det-som-händer" och "var-är-stoppknappen"-varning har det varit. Fram tills nu.
Det är väl några stjärnor och planeter som stått kors och tvärs i någon bana rakt över radhuset och tja, styrt och ställt. Ställt till det för det mesta.
Men som den sega (arga????) kärring jag då blivit genom årens lopp så har jag trots allt hållit näsan ovanför vattenytan. Det hade inte blivit så om jag inte blivit det minstaste arg. Det är säkert! Bombsäkert! Så ilska kan vara något bra, kreativt och rent av energigivande.Det konstaterade vi ju igår flera stycken!
Just ja. Vad är det då som hänt? KAN det hända något bra nån endaste gång?  Återgå till ordningen, please.

Trumvirvel och:

TADAAAAA!!!!!
Älsklingen har hittat ett boende. Eller, hans mycket eminente bostadssökarassistent har hittat ett boende. Åt honom. Assistenten fick en hyresvärdinna på kroken och tja, sen var det ju bara att "håva in" ett kontrakt......... (alla nu som vet hur det ser ut på bostadsmarknaden i huvfudstaden anar min ironi....... man håvar så jävla lagom när man letar som en röd iller och det är BRÅTTOM. Det är ju kallt. Nä. Man letar, bönar, ber, letar, bönar, ber, letar, bönar, ber..........) Och så får man napp. Och håller på att svimma på kuppen. Kan det vara med sanningen överenstämmande? Finns huset på riktigt? Är det en vettig människa man ska ha att göra med? Kommer detta att funka?
KLART DET KOMMER ATT FUNKA!
Bananskalsåret 2010 är straxt till ända och Älsklingen och jag kliver in i Räkmackeåret 2011. Det bara MÅSTE vara så! Skriv upp det, Tomten! Omedelbums så inga missförstånd uppstår!!!

(Nä. Han ska inte flytta ifrån mig. Han behöver bara någonstans att bo i huvfudstaden eftersom hans jobb finns där och det blir alldeles, alldeles, alldeles för jobbigt att pendla varje dag).

Helgtaktik

Att åka på en kurs man nästan glömt bort visade sig vara bästa grejen. Inte bara för att jag fått måla mycket, haft kaffepaus, lunchpaus och trevligt sällskap utan också för att det är himla trevligt att komma hem och upptäcka att sjumeterstornet med tvätt är tvättat, Cinabilen har fått vinterdäck, ungarnas rum är dammsugade, soporna har gått till återvinningen, råttfällorna är vittjade och lite annat smått och gott har hänt.
Att det sedan står framdukat kaffe och kanelbulle på köksbordet när jag kommer hem gör ju inte helgen sämre. Funderar på om jag ska förvarna om nästa målarhelg, den där i november eller om jag ska köra samma stil som inför denna? "Glömma bort", komma på, försvinna hastigt och lustigt för att komma hem till, förhoppningsvis, lugnt och städat hus?
Tål att tänka på.

Trolleri, trollera och så kom solen fram!

När arbetsminnet sviktar i datorn är det ju plättlätt att uppgradera det. Ett starkare minneskort, tjoff i apparaten, och så orkar datorn mer.
När arbetsminnet sviktar på en människa blir det genast lite knivigare. Inga minneskort finns att köpa direkt. Men det finns olika former av uppgradering ändå. Man kan nämligen träna upp sitt arbetsminne. Är inte det häftigt?!
Det finns ett speciellt arbetsminnesträningsprogram (bara att komma ihåg det är träning......) som heter RoboMemo som visat goda resultat på barn med koncentrationssvårigheter, minnestörningar, dementa, hjärnskadade m fl. Jag tror på det.
Här är Store Bror lite betjänt av en "uppgradering" (och hans mamma stundtals) men vi har stött på kalla händer i sex år. Skolan har inte haft råd, jag har inte haft råd, hjälp har inte gått att få genom vare sig landstinget (fast det är de som rekommenderat det) eller kommunen. Nä. Hopplöst har det känts mellan varven. Så, vad gör man då? Jo, man köper Memory av olika slag och tvingar ungen att spela det i tid och otid. Det har resulterat i att både han och jag ÄGER på Memory men säg den tonåring som spelar sånt med sin mamma? Nä. Tänkte väl det. Och i garderoben ligger ca 27 olika memory-spel. En guldgruva att slänga ut på Blocket?
Det hampade sig så, att jag igår var på Store Brors skola och hade (som vanligt) laddad med argumentkanonen och åsiktsbazookan för att han ska få fortsätta inskolningen i vanlig skola med de resurser till förfogande som utlovades i våras. Laddad mamma med andra ord!
Nu behövde jag aldrig använda artelleriet, de har redan fattat galoppen och har en plan. Fantastiskt. När vi pratade om hur lätt det är att glömma bort saker och ting, läxor, uppgifter, datum, vart man är och vart man ska m m tittade specialläraren på mig, frågande och bläddrade i sina papper.
"Men vi har ett program på skolan som heter RoboMemo som tränar minnet, kanske ska han få prova det"?
Ibland är det tur öronen sitter i vägen, annars snodde munnen sig runt hela huvudet i ett leende! Han kanske ska det va!!!! Prova!!!! Ibland måste man bara nå PUNKTEN innan saker och ting funkar. This was meant to be! Han börjar i morgon! Och jag nyper mig i armen hela tiden, men det är alldeles, alldeles sant! De KAN trolla på Store Brors skola! Det FINNS solskenshistorier!

Den som spar, hon har........

....en diskmaskin i förrådet! Har man dessutom en händig man vid sin sida då och då, så är ju det en bra kombination. För nu står den där på plats! En "nygammal" trotjänare och nu säger jag bara:
"Gör vad du ska" och så har jag klappat på den lite extra. Ifall den nu blivit sur och känt sig övergiven efter sex år i förrådet.
Vid installationen, d v s när slangar, kablar och grejs skulle kopplas ihop med nån ledning eller nåt, gjordes en upptäckt. Vi har möss under diskbänken. Jamen! Katten blev jätteglad när hon fick springa runt bakom skåpen en stund men vi kan ju inte ha henne där för jämnan. Nä, musfällor fick det bli. Och vem ska vittja dom? Jag bara undrar!
Jättemycket undrade jag det när Älsklingen for till jobbet i morse. För det dröjer liksom innan han är tillbaka.
Hur hög måste veckopengen bli när jag frågar Store Bror om det? Eller så delar jag helt enkelt ut lite uppdrag i veckan. Kanske ska jag ta hans diskdag om han vittjar musfällan. Så får det bli! Varför jag inte frågar tjejerna???? Jomendetblevsåatt när de fick reda på att vi har nya husdjur blev de vita om nosen och har inte satt sin fot i köket. Rätt lugnt blev det faktiskt.

Värt att fira!

Så haver vi varit på bröllop, Älsklingen, Lilla Syster och jag. Och visst orkade Älsklingen dansa vals! Hur många gånger som helst! Att fötterna känns som julgransfötter idag, det är smällar man får ta. Kul var det! Kusinen fick sin vackra brud och inte ett öga var torrt! Jag älskar bröllop!

Den vackra bruden!


Darling och jag svängde våra lurviga. Mycket och länge!

Rosa

Så var det dags att ställa undan målarpenslarna ett tag efter en härlig målarhelg. Lite svårt ändå. Det är ju så roligt! Och så fantastiskt skönt att bo borta en helg, äta gott varvat med lite bröllopstittande medelst gråtande, och så målandet. I timmar.
I lördags hade vi alltså lååååååååååååååång fikapaus. Ville ju se Daniel bli prins ju. Att de unga tu fick varandra. En saga som blev sann. Man behöver se det ibland. Att det oväntade, otippade faktiskt kan hända och att drömmar kan slå in. Bästa målarvännen och jag dukade upp och bjöd på tårta, kaffe, bubbel, blågula serpentiner och flaggor, fina servetter och god choklad. Det var en och annan kursare som höjde på ögonbrynen och undrade om det var nödvändigt?
"Klart det är nödvändigt"!
"Kärlek ska firas, drömmar slår in och så är det ju så vansinnigt vackert"!
Jag älskar att hitta ögonblick att fira, att glädjas med andra och känna lite guldkant på tillvaron. Och så blev det lite lättare att måla sen. Lite åt rosa faktiskt!

Målerimålera

Tröttglad efter allt firande konstaterar jag att det är lite villervalla i lådan ändå. Älsklingen jobbar som bara den, syns inte till på tio dagar, jag far som en gummiboll mellan olika läkare, utredningar och arbetsträningen. Orkar ingenting känns det som men när jag summerar dagarna ser jag, att det gör jag väl visst. Fast ibland går det på vilja, och vilja, det har jag. Och så är det ju då sommarlov.
Men nu tar jag lite paus ändå, det här med återhämtning är ju viktigt. Och ta igen mig ska jag göra på ett av de bästa sätt jag vet:
MÅLARKURS!!!!
Exaktlemento!
M.Å.L.A.R.K.U.R.S!!!!!!
I morgon styr jag lilla bilen, fullproppad med penslar, bunkar, dukar, trasor, kaffe och bästa kudden mot en kursgård och jädrar i min lilla låda vad jag ska måla!
Lite i rosa kanske? Lite guld? Det är ju bröllopshelg också.
Ha det bra!
Vi ses!

Underbar helg!

Nu är det färdigt, nu är det klart!
Stora Syster har ropat
"så jävla underbart"!
Andra tider stundar nu,
som matlåda och tidspass klockan sju.
Björkris och ballonger vi nu tagit ned,
undrar bara varför altansoffan är sned?
Allt gick som en dans,
studentskan först
sen släkten som en svans.
Att se dottern på studentflak,
mössan på svaj och ryggen rak
gjorde att mamman fällde en tår,
alltmedan de unga sjöng om "framtid" och "vår".
47 studenter dansade sen på mammans golv,
ja, det var innan klockan slog tolv!
Sedan drog de vidare på andra äventyr,
"vi ska dansa tills morgonen gryr"!
Ja, det var en helg att minnas,
djupt i mitt hjärta kommer att finnas
bilder av helgen som gått,
tänk så fina minnen Stora Syster fått!

Stora Syster (med medgivande)! Stolt mamma är jag!

Dan före

Idag är det dagen före studentdagen. Lite sista momangenpyssel och sånt. Lite hjärtklappning. Lite regn. Eller. Mycket regn. Vafalls?! Nu!? Jag tycker det där lågtrycket ska skynda sig lite på och blåsa över fort. Jättefort. Det blir allt gummistövlar och regnrock på champagnefrukosten i morgon. Ja, jag ska ju inte ha någon då, jag får väl sitta i bilen med termos och tidning och vänta på den unga damen som sen ska hem, för att sen ska till skolan, för att sen .........
Vet inte vem som är mest nervös här, mamman eller studentskan. Ändå har vi tränat en gång ju, på Största Systern, och det gick hur bra som helst.
Vi hörs en annan dag! Hej!

En bal på slottet

Det är bråda tider. Det är ju MAJ månad. OM nu någon missat det?????!!!!! Handbollsavslutning avklarad. Skolvalet som föll väl ut = Lilla Syster kom in på eftertraktad musiklinje och medföljande studiebesök, check. Några utflyktsdagar, temadagar, naturvandringar och en lägerskola på det så, tja, vi är i alla fall halvvägs till juni.
Det som upptagit min tid de senaste dagarna har varit en studentbal. Med en blivande student i radhuset så händer det ju lite mer sällsynta, men trevliga, aktiviteter. Varav balen var en. Som nu kan bockas av. Check!
Fina, fina klänningen har hängt i Stora Systers rum sedan nyår, väl inplastad. Idag hänger den där också men använd. Väl använd.
Vad är väl en bal på slottet?
"Helt underbar"! kunde Stora Systern rapportera till övriga familjen idag.
Tänkte väl det! Väl förberedd, sminkad och stylad till tänderna av Största Systern och Extradottern, iklädd stilig kavaljer, framkörd till slottet i vit limousine, fotad och hejad på så till den milda grad!
Mitt i allt stod en förvirrad men glad mamma och tänkte:
"Vad fort det går"!
"Vad stor hon blivit"!
"Vad bra det ändå känns"!
Och ja. Så klart jag grät en skvätt. Nu var det ingen som såg det för det regnade duktigt hela dagen och fast det var uppehåll just vid balens öppnande, var det ingen som tänkte på att mamman var våt på kinderna. Det är ju bara så ...... härligt ibland.
Så vad är väl en bal på slottet? Helt underbar!

Stora Systern är på väg. På väg mot resten av livet.
Visst kniper det i mamma-hjärtat. Liten blir stor!