Avkoppling är A och jätteskönt!

Efter en kaosdag på jobbet, jädrar i min lilla låda vad det har ringt idag, putsade jag fönster hos Största Systern.

Nu kan ju det tyckas vara en konstig syssla efter en busy dag men tja, rätt så avslappnande. Och lite äventyrligt. Fem våningar upp, öppet fönster, en mamma på en stol för att nå HELA fönstrets utsida och så öppnade någon balkongdörren. Väldigt korsdrag. Finfint. Eller inte.

Svajade till lite och kom liksom på att jag verkligen var fem våningar upp och att jag inte gillar höjder. Gillar definitivt radhusets fönster bättre. Inte lika högt upp. Inte alls.

Men.

Det hela gick ju bra. Jag tappade inte balansen, lägenheten blev ordentligt vädrad och fönstren fina. Bra så.

Sen var jag avslappnad. Jätte. Så pass att jag inte orkade laga mat utan den staffetpinnen lämnades över till Store Bror som ju behöver trimmas träna inför gymnasiets restauranglinje till hösten. Tonfiskgratäng vilket ju är himla gott så medan han fixade med det pratade jag med Stora Systern "over there" och sen var det bara att sätta sig till bords. 

Kanske ska jag åka runt och putsa fler fönster? Prata mer i telefon? Om belöningen är att få middagen fixad tål det att tänka på!

I will (not) be popular

Lilla Syster ska konfirmeras i maj och började således läsningen i höstas. Jag tyckte det var en finfin idé och har stöttat, skjutsat och gått med på gudstjänster och avslutningsbönen då och då efter konfirmationslektion. Bra så.
Ett visst antal gudstjänster ska de vara med på innan själva konfirmationen och vi var överens någon gång där i höstas. Vissa söndagar skulle gå åt.
"Inga problem" sa Lilla Syster käckt och även om mamman anade ugglor i mossen och känner sina löss, övertygade ungen mig ändå.
Jodå. Hon har gått. Och medverkat. Men ligger lite efter i tidsplanen kan man säga. Så därför preppade jag henne tidigare i veckan med
"På söndag är det familjegudstjänst i vår lokala kyrka"!
Plättlätt. 150 meter att gå. Inga ursäkter i världen.
DÄRFÖR.
Blev vi två lite oense just denna eftermiddag när hon sladdade in på sitt rum för att hämta bikinin.
"Bikini"? undrade jag lite förvånat då jag inte tänkt mig just denna beklädnad inför en gudstjänst.
"JA, vi ska till badhuset"!!!!! fick jag mig till livs.
Det skulle hon ju inte tyckte jag och påminde om begivenheten kl kl 17. I lokala kyrkan.
"MEN ÅHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH"!
Jag gav mig inte. Har man kommit överens så har man och har man åtagit sig att fullfölja något så har man. Basta. Punkt.
Så vi höll på där ett litet slag. Jag stod på sig kan man säga. Inget badhus. Gudstjänst fick det bli.
Lugnet lägrade sig ånyo i radhuset.
Till 16.51 när mammans mobiltelefon ringde och en mäkta förgrymmad Lilla Syster stod utanför kyrkan. Som var släckt, bommad och låst.
Nu ska inte jag återge preciiiiiiis hennes ord i luren men man kan säga att jag sladdade in på kyrkans hemsida fort som bara den och vist förkunnade:
"Familjegudstjänst. Kl 17. 15 ja...... (vänta nu.... vad är det för datum idag?????....) ...nuari.
"Bra där mamma. Idag är det 8 januari".
"TACK så himla mycket". Pang på med luren.
"Oj. I´m sorry"!
Får se om hon är på bättre humör i morgon när hon kommer. Ikväll sover hon hos sin pappa. Kanske lite tur för mamman där??????

Parkera mera!

Ibland ordnar saker och ting till sig utan att jag skriker mig blå och sliter mitt hår. Det gillar jag. Börjar nämligen bli både hes och tunnhårig. Hade tankarna på annat håll i morse när jag parkerade bilen utanför jobbet och glömde lägga parkeringstillståndet på instrumentbrädan. Den lilla fadäsen kostade 400 kr för visst satt det en böteslapp på rutan när jag kom ut igen. Suck och stön.
"Äh" ska kompisen.
"Ring Securitas och säg som det är, de river den säkert".
"Jojo. Att få parkeringsböter rivna är väl lika lätt som att rulla snöboll i helvetet" tänkte jag som tillfälligtvis har ramlat ned i en liten pessimistgrop.
Men ringde gjorde jag ju. Och när jag lovat att tejpa fast tillståndet på instrumentbrädan rev den trevlige Securitaskillen boten. Vafalls? En solskenshistoria en helt vanlig sketen torsdag! Slå det, den som kan!

WTBF

Nämen. A men. Va??? Andra dagen på nya året. Smällde då "champanage"-korkarna? Yes, they did. Sen hade 2010 ett litet ess, eller en sista liten skitfälla i rockärmen och hällde ut den dag 1 på räkmackeåret. Det tyckte jag var taskigt. Eller, det tyckte jag var skit. Man kan säga att jag halkade av räkan och for framlänges i majonäsen. Litet snopet men WTBF??? Man kan ju inte lära sig att segla räka på en endaste gång. Man måste ju öva sig. Så klart!!!
Lite tilltufsad och lite mosad konstaterar jag då med Bästa Väninnans hjälp att räkmackor är ju ingenting utan majonäs, det där kletiga klägget som liksom håller ihop det. Till slut. Men som är halkigt..... Som man ändå kräks av om det blir för mycket. LAGOM passar ju här. LAGOM är beställt!
Sen, att det här på bloggen inte pratas i klarspråk utan i gåtor och jag väljer mattermer, det är helt av hänsyn till min omgivning. Tror att det är många som känner igen sig ändå i själva känslan, den där att man vill förändra, behöver förändra, måste förändra saker och ting för att överhuvudet taget bli en hel människa igen. Och den enda man faktiskt KAN förändra är sig själv. Sen följer resten med automatiskt. Anpassning kallas det visst. Anledningen, som är jävla sorglig kan jag ju faktiskt lämna därvid här. Det är ju HUR man gör det. Typ.
Så! Fejset är på igen, det är flera som faktiskt känt igen mig idag och det är bra.
Jag är. Jag kan. Jag gör!

(WhatTheBloodyFuck...... ungefär.........)

Fattat!

Efter fadäsen med Lilla Systers julklapp kom jag av mig lite. Behöver de något överhuvudtaget? Egentligen? Förutom en glad och pigg mamma? Vilket just idag verkar VÄLDIGT långt borta.
Det är åtminstone inte skitkallt ute vilket gör att det idag är hela 18.7 grader inomhus. Jippi. Den nya fjärrvärmemojängen verkar som köpt Lurendrejerilandet för inte gör den så att det blir varmt i våra hus i alla fall. 15 samtal, ett par brev senare till styrelsen som har hand om hela klabbet är det fortfarande lika lite åtgärdat. Funderar på att börja elda med ved i stället. Kan bli intressant eftersom jag inte har någon öppen spis men det skulle säkert hända något i alla fall. Ibland blir jag bara trött på allt, att det ska vara krångligt och besvärligt.
Men man lär sig av allt sägs det ju.
Ok.
Att man fryser när det är skitkallt vet jag redan!

Nya världar!

Det letas dator. En dator att spela på. Inte pluttifikationsmemory, poker eller Finns i sjön. Nä. Counter Strike, Call of Duty och liknande. Den ska kunna bäras omkring. Från ett hem till ett annat.  (Nä. Det är INTE jag som spelar! Jag har BARA seriösa moments med min dator).
How come? Vart tog "Leta Honungsburkar med Nalle Puh", "Hoppla Hej med Pippi Långstrump", "Matteraketen", "Leta siffror med taxen Fiffi"-vägen? Jag bara undrar. Lagomspel för lagomdatorer.
I am off. "Teknikrostig mamma bortskänkes finnes". Känns det som.
Jag gör mina försök. Därför begav  jag mig till en datoraffär för att undersöka marknaden speldatorer. Utan tonåringar, endast Älsklingen fick följa med.
Det gick himla bra om det med "bra" menas att jag inte kom ut med en dator under armen, dock med "hål i huvudet". För jag fick bästa datorexpediten som tillbringar ALL ledig tid framför en speldator och han var en säljare med svada! Japps! Så med begrepp som processorer hit, grafik-kort dit, minneskapacitet, siffror á la många och siffror á la vad betyder de? och en insikt om att ungens veckopeng för all tid och evighet är förbrukad bara för att det ska spelas spel. Att grafiken är viktig förstår jag. Om man skjuter hål i ett träd (något annat skjuts det väl inte på????) ska man se hur barken flyger åt alla håll. Det är häftigt sa expediten.
Nä. Please! Utmana mig i Fia med knuff, Svälta räv, Kina-schack eller Monopol och jag äger! Helt enkelt!

Om man HAR en cykel......

Att bo på två håll, som många, många skilsmässobarn gör, är jobbigt många gånger. Ser det ju på nära håll då det är så mina barn har haft det i många år. Det har ju sina fördelar också men när det kommer till det här att hålla reda på grejor som ska med till båda hushållen kan det ju trassla till det ibland.

Barnens pappa och jag bor nära varandra, det är gång-, nästan vinkavstånd så när ungarna glömmer något känns det ändå inte som någon ko på isen. Det går att fixa. Det går att hämta vantar, läxböcker, ett glömt busskort på väg till busshållsplatsen och så är saken ur världen, ungen på väg till skolan och allt är frid och fröjd.
Operation "kom-ihåg-hämta-busskortet" inleddes redan i lördags, utan framgång förvisso. Men till måndagen, d v s tills idag, skulle det vara fixat.
Har busskortet hämtats? Hittades det hos pappan i morse, vilt panikletandes? Nä.
Då ringer man sin mamma,
"Skjutsa mig"!
"Nope" säger mamman då.
"Jag är ingen taxichaufför"................
Så tonåringen tvingas ta cykeln. Mamman fick ingen "hejdå-kram" men klart jag vinkar! Fattas bara annat. Tonåring försvinner runt knuten och DÅ! DÅ tittar jag på termometern. -8.
Jädra kallt cykelväder......
Jag anar att jag startat den här veckan med en bottenplacering på BästaMamma-listan!

Uppdate: När nämnda barn skulle hem sken solen och det var bara -2 så redan där hade jag stigit på listan. Till kvällsmat vankades det Gulasch-gryta och tja, rankingen, den stiger! Barnet ifråga kom nämligen på att det cyklat på MAMMANS cykel. Alltså HADE jag varit lite snäll. Från början. Ändå. 

Lila jag

Måhända har "blondies" roligare än andra, jag backade ur blonderingsförsöket och kommer alltså inte kunna ta reda på om det stämmer. Håret blev lite ljusare än vanligt, nu med en lila slinga och tro mig, sedan i torsdags har jag haft hur trevligt som helst. Kanske var det själva uppryckningen som var grejen? Det tror jag.

Rapport från tvättstugan

Fenomenet SEMESTER upplevs ju av många. Och på väldigt olika sätt. Själva semestern har jag inte svårt för, inte alls, men det här "före" och "efter". "Före" var väldigt laddat när jag mötte Älsklingen, vad som skulle ingå i det.
"Åh, vad skönt att åka till landet på lördag"! kunde höras av manlig stämma.
"Va"?
"På lördag"? Förvånad kvinnlig stämma.
"Vi slutar ju jobba på fredagen"?????
"Ja, vet jag väl, vi slänger ihop grejerna och så drar vi lördag morgon"!
"Slänga ihop grejerna" innebar att packa kläder och grejor för fem personer i tre veckor. Samt att planera matlista, handla allt det planerade och så, ja, ni vet!
Till saken hörde att Älsklingen levt ensam ett tag, hans tjejor var tonåringar och fixade sig själva och jag hade då tre lite yngre barn. Samt en tonåring som ständigt var på vift. Som gjorde så gott de kunde men kanske inget att räkna med så där våldsamt. Vad gäller packandet. Så själva utgångsläget var lite ojämnt.
Men,
man jämkar sig. Makar sig och stakar sig. Ger upp och lägger till. Och får ihop det. Vareviga sommar. Makalöst.
Och "efter" semestern då? Vad ingår där?
Ja, t ex tvättandet och tillbakaplockandet av alla saker som varit med? Kylbagarna tillbaka i förrådet? Hett tips! Planerandet av mat hemmavid? Klippa tomtens vildvuxna gräs? Också lite ojämnt utgångsläge från start.
"Har du mycket kvar, det kommer en bra film ikv........................"?!
"Va, blev du sur"????????????
Allt det här tänker jag på idag när efterdyningarna av årets semester böljar här i radhuset och Älsklingen springer som en tok mellan tvättstugan och förrådet och vi konstaterar båda att semester är ju helt ok men det här "före" och "efter". Kan man leja bort det kanske?

Hembakat!

Det är studentvecka. Alltså en busy vecka. Nu ska själva mottagningen inte vara här utan alldeles hos hennes pappa, men eftersom flickebarnet bor här mestadels, så är det här det förbereds. Därför har jag i köket i skrivandets stund lakan, flaggor, sprayfärg, spritpennor, ballonger och serpentiner som ska räcka till studentflaket på 6, 5 m som anländer fredag kväll 18.07. Kan meddela att det kommer att räcka till alla flak i stan. Ungefär. Men, det är bra att vara förberedd. Något barnen inte har fått från mig. Jag är mer "oj, blev det så. Redan"? Å andra sidan har jag klarat mig ganska bra i 47, 5 år så någon ordning är det allt. Ändå.
Utom alldeles nyss.
Till nämnda mottagning skall det bakas bl a bullar. Kanelbullar. Kavla, kavla, smöra, smöra, kanela, kanela och så sockerisock. Rulla ihop, skära, pensla och skjuts in i ugnen. Ljuvliga doft!
Lite duktig kände jag mig allt. Ända tills jag läste på sockerpåsen. Syltsocker med pektin?! Men va 1000.an?! Så himla praktiskt. OM man gör sylt. Om det passar till 93 bullar förtäljer inte bruksanvisningen. Kanske en fråga för 118 100? Själv ringer jag bagarn nu. En riktig!

Mamma Censur

Som sagt. Att vara förälder är att befinna sig i livets roller coaster. Ibland vågar man livet, ibland bidar man sin tid i bakgrunden och ser de små liven utvecklas framför ögonen på en. Fort går det. Jag blir påmind om det när gårdens småttingar leker här ute, nyss tyckte jag att det var mina som for i gungorna, sandlådan m m. Men som de tonåringar de är plus en to bee, är det ju nu andra sysselsättningar som upptar deras tid.
Som att gå på bio t ex. Det är trevligt. En och annan biocheck har de förärats vid jul eller födelsedagar, så just biobesök känns de rätt självförsörjande på. Men mamman har trots allt synpunkter på vad de tittar på för film. Ja, inte Största och Stora Systern då, inträdd myndighetsålder medför ju vissa fördelar trots allt, men de två yngsta. Igår var en sådan dag när "mamma censur" slog till spakarna och inte släppte iväg Lilla Syster med kompisar för att se "Sex in the City 2". Vild diskussion här hemma kan man lugnt säga men jag var stenhård. Ingen film för en 12 och ett halvt åring. Absolutely not. Möjligtvis hemma i soffan, när den kommer på dvd. Möjligtvis. Kanske.
"Men den är barntillåten ju"!
"Snäääääääääääääälllllllla mamma"????
Att jag tänker att hon hinner, hon kommer hinna med allt "det där", se vilka filmer hon vill, frossa i kläder och mode, fnissa åt sex, att allt barntillåtet faktiskt ändå inte passar alla barn, det hjälpte ju inte. I hennes ögon var jag den mest mossiga mamma man kan tänka sig. Men jag fick ändå en godnattkram. Och en försäkran om att dagen blivit bra ändå. Ganska bra i alla fall. "Ganska bra" är ibland gott nog när man har med blivande tonåringar att göra, det är då ett som är säkert!

Färgglad jul!

Då radhusets stilpolis, tillika Stora Syster, befinner sig i Thailand passar Lilla Syster och jag på att julpynta hemmet. I rött. Till kalaset den 5 december pyntades hemmet lite åt det vita hållet, med änglar, vita amaryllis och lite silverstänk över det hela. Stilpolisen rådde då.
Nu har riktiga julkartongen kommit fram och Lilla Syster rockar loss på tomtar, bockar och julgrisar. Är det jul så är det.
"Du kan ha det över jul så kan vi ändra till nyårsfesten" säger Lilla Syster förnuftigt för hon vet, ju att Stora Syster kommer att himla med ögonen inför åsynen av röda julgardiner, julduk, tomtar och allt.
Men så gör Lilla Syster en rokad. Köket blir tomteland. Vardagsrummet vitt, svart och silvrigt. Nåja, kanske kommer julbocken att få stå vid granen. Som kommer att ha silverkulor, svarta kulor och kaaaaaaaanske några röda. Möjligtvis. Några.
'"Men de blå kulorna då"? undrar jag.
"De från förra året"?
"Blått??"? Lilla Syster spänner ögonen i mig och jag anar att Stilpolisen trots allt har en efterträdare.
Jag drar mig tillbaka och myser med en kopp kaffe och undrar hur julen kommer att se ut hemma hos dem långt där borta i framtiden...... Om jag skulle ta och lägga mig i lite då? Om jag vågar......

Lilla Syster har pyntat köket med det mesta i rött. Som julens färg är.

Förhandlingsläge

Det är lov. Höstlov. Idag skiner äntligen solen och speglar sig i de nedfallna löven i trädgården. Det ser ut som guldpengar som ligger på marken, skiner och glittrar. Vackert.
"Det är ju synd att ta bort dem, mamma" påpekar Store Bror i arla morgonstund.
"Du tycker ju om att ha något fint att titta på!"
Jag fattar piken. Här tänker inte krattas några löv!
Hårda förhandlingar stundar!