Hembakat!

Det är studentvecka. Alltså en busy vecka. Nu ska själva mottagningen inte vara här utan alldeles hos hennes pappa, men eftersom flickebarnet bor här mestadels, så är det här det förbereds. Därför har jag i köket i skrivandets stund lakan, flaggor, sprayfärg, spritpennor, ballonger och serpentiner som ska räcka till studentflaket på 6, 5 m som anländer fredag kväll 18.07. Kan meddela att det kommer att räcka till alla flak i stan. Ungefär. Men, det är bra att vara förberedd. Något barnen inte har fått från mig. Jag är mer "oj, blev det så. Redan"? Å andra sidan har jag klarat mig ganska bra i 47, 5 år så någon ordning är det allt. Ändå.
Utom alldeles nyss.
Till nämnda mottagning skall det bakas bl a bullar. Kanelbullar. Kavla, kavla, smöra, smöra, kanela, kanela och så sockerisock. Rulla ihop, skära, pensla och skjuts in i ugnen. Ljuvliga doft!
Lite duktig kände jag mig allt. Ända tills jag läste på sockerpåsen. Syltsocker med pektin?! Men va 1000.an?! Så himla praktiskt. OM man gör sylt. Om det passar till 93 bullar förtäljer inte bruksanvisningen. Kanske en fråga för 118 100? Själv ringer jag bagarn nu. En riktig!

Andra bullar

I lokala tidningen var en av rubrikerna idag "Pajkastning i landstinget". Ja, det handlade ju om att de olika partierna inte är överens (surprise?) och anklagade varandra för diverse tilltag. Jag läste artikeln lite förstrött och Store Bror läste över min axel och undrade:
"Varför kastar de pajer på varandra"?
Store Bror tolkar språket bokstavligt, har svårt för nyanser och, har vi förstått, "översätter" även det skrivna språket i bilder så nu blev det konstigt för honom. Han har blivit bra på att fråga när han inte förstår, han har knäckt koden så tillvida att han förstår att det finns en "dolt" språk, där man säger en sak och menar en annan. Som t ex att kasta pajer på varandra.
Jag förklarade artikeln så gott jag kunde och Store Bror log.
"Nästan som Tom och Jerry, fast de kastar verkligen pajer"!
Ja, Store Bror. De håller nästan på som Tom och Jerry!

På eftermiddagen bakade vi. Bullar, sockerkaka, kokos-toppar och chocolate chips. Oj, vad vi bakade. Lilla Syster kom in och var på dåligt humör, skällde och gnällde. Efter ett tag tyckte jag att det var nog och kastade ur mig lite irriterat:
"Nä, nu får du sluta annars får du se på andra bullar"!
Varvid Store Bror stelnade till och såg frågande ut:
"Vi gjorde ju bara kanelbullar"!
Då kunde ju mamman inte vara sur längre. Jag förklarade vad som menas med "andra bullar" och vi kunde skratta tillsammans.
Att det är så här, att vi behöver tänka på vad och hur vi säger, är inget nytt för oss men det är slinker ur en så lätt. Det ÄR verkligen viktigt vad man säger!

Idag har vi bakat!
När sommaren kommer tillbaka har vi fika till utflykterna!