måndag, maj 31, 2010

Fotbollsmamma

Som vi hejade på Stora Syster igår! Fotbollsmatch och jättespännande ju. Jag hade lite dålig koll på läktarplaceringen och vi hamnade i vanlig ordning bland bortalagets supportrar. De var till antalet fem för dagen så det gjorde inte så mycket. Vi pratar damfotboll här, div 3, de är inte bortskämda med stora supportskaror men vi som är där gör så gott vi kan: har med oss paraplyer som skydd när ett enda regnmoln, lokalt över fotbollsplanen, regnar det värsta det kan, hukar under filtar, dricker kaffe ur egen fikakorg, svär lite över domaren, hejar och ojar oss över spelet o s v. Kort sagt, hängivna.
Det gick bra ända tills en av bortalagets supportrar frågar mig:
"Ursäkta, hur ligger ert lag i serien"?
I serien?????????? Javisst ja! Det är seriespel. Man får placering när man vinner, gör mål och så....
"Jag är hemskt ledsen" svarade jag och kände hur minnesbanken jobbade för högtryck,
"jag har ingen aning",
"jag bara tvättar kläderna, skjutsar och hämtar"!
Ett minneskort rasslade till och jag visste att:
"De vann serien förra året men fick inte gå upp i div 2 för A-laget åkte ur 1-an och man får inte ha två lag i samma division"!
Se där vad jag kan! Eller vad jag kom ihåg! Räknas det?
En annan pappa ur laget fick tillkallas och han visste minsann.
"De är serieledare"
Nu så! Nu vet jag det! Heja Stora Systers lag!

10 kommentarer:

  1. Det är roligt att vara på fotboll! I Carros moderklubb, där har vi alltid varit lika många supportrar på dammatcher som på herrmatcher! Det är jättekul! Ett 50-tal på bortamatcher är inte ovanligt! Så har motståndarna knappt några alls!
    I år har det inte blivit mycket fotboll för oss, har ju ingetn att kolla på!
    Plats i serien, nä det har jag också alltid haft svårt för. Det var mest pinsamt på den tiden man var ledare ;)

    SvaraRadera
  2. jag har lyckts med bedriften att av 4 barn spelar 0 av dom fotboll min äldste som gick på EN träning sedan vägrade han gå mer, och på den vägen är det

    SvaraRadera
  3. Haha, som ny läsare av din blogg måste jag säga att du skriver väldigt bra!!

    SvaraRadera
  4. Ezter: Och vi låter som 50! Minst! Kolla in superettan och håll på Väsby, där har vi känningar! Så har du ett lag att kolla och hålla på! ;)

    Mimmone: Oj! Bra jobbat där! ;)

    Malla: Välkommen! Och tack!

    SvaraRadera
  5. Hihi, man kan ju inte hålla reda på allt heller!! Ni har ju fullt sjå att heja ;)
    Kram

    SvaraRadera
  6. Å, du är en hängiven fotbollsmorsa! Det har jag aldrig lyckats bli, kanske lika delar för att jag tycker att det är förbålt tråkigt och för att ingen av mina 5 varit ett dugg intresserad av detta spel.
    Nä, skejt har varit min grej att glo på...och oja mig över både vad gäller kostnad och brännsår!

    SvaraRadera
  7. Ingen av mina har heller varit intresserad av fotboll, men en massa andra sporter. Då är det praktiskt att bo i en liten stad, som vi gjorde då, där det aldrig var längre resväg än tio minuter.

    Din dotter måste vara glad över att ha en mamma som ställer upp så där!

    SvaraRadera
  8. Det är som när någon kommer senare och frågar hur ställningen är och man inte vet om det är 2-1 eller 2-2.

    SvaraRadera
  9. Det där med att vara idrottsförälder är vi många som gått igenom. För min del handlade det om en innabandyspelande son.

    SvaraRadera
  10. Carina: Precis! Fullt sjå!

    D H T: "oja" sig är mammans lott! ;)

    Cici: Ja, hon är ganska glad för det!

    Maj Korner: Japps! Så är det!

    Per-Anders: Ja, det är väl så det är. Och lika glad jag kan vara över att de har någonting vettigt, lika trött kan jag bli på det! Men mycket är roligt också, när man väl kommer iväg.

    SvaraRadera