Att ta sig tillbaka efter en lång sjukskrivning tar sin tid. Jag försöker acceptera det. Det jag trodde skulle ta två veckor har nu tagit tre och ett halvt år och jag är inte i hamn än. Om jag någonsin kommer dit. I hamn alltså. Betraktar mina olika "stadier" som strandhugg, även om jag vid vissa hamnar har lust att omedelbums lägga loss igen och segla iväg åt ett annat håll.
Det här med Arbetsförmedlingen var ju en sån "hamn". Det som kallades Introduktionsprogrammet. Nu, idag, tre och en halv månad och lite mer grått hår senare, har jag äntligen fått ett brev där det står att jag är avskriven, utskriven och bortskriven från Arbetsförmedlingen. Jag är tillbakaförsäkrad hos Försäkringskassan med (tada!) en ny handläggare. Inskriven i ett rehabiliteringsprojekt och har ju nu då en arbetsträningsplats, en ny diagnos som först skrämde mig men jag kommer inte att dö av den. Livet tar lite andra vändningar än vad jag tänkt och planerat och visst, ibland förbannar jag den här värken, tröttheten och nedstämdheten men då o då glimrar det till och jag känner lusten till liv igen. Det kan gå! Det ska gå!
Som idag. Vi står och planterar petunior, yttepyttesticklingar och ingen människa kan ana vilken färg blommorna ska få. Utom ledtråden "limbo salomon". Men efter lite trixande, fnissande och fixande kommer jag fram till att det rör sig om en låg petunia, laxfärgad. Lite "melodikryssetfilurande" på blanka fredagsförmiddagen!
Andra tongångar blev det sen när tonåringarna frågade efter helgplaner, förutom fotbollen då´rå, och jag svarade "Koutsläpp på söndag. Uppställning i hallen kl 10.00 i oömma kläder samt medföljande av tonåringar packad fikakorg".
Hallå?!
Barnen?! Vart tog ni vägen?! Hallåååå?! Har ju planerat utflykt ju.....
KUL ska nog föräka med det hemma hos mig oxå, fast kom på att jag endast har en tonåring, hon på 19 och hon fyller 20 i år, min Martin är 11, hjälp jag har inga tonåringar kvar i huset...
SvaraRaderaNu susar jag in som en vårfläkt...men det var nog att ta i. För var har våren tagit vägen?
SvaraRaderaTycker du är en tapper qvinna som kämpar på, sträck på dig! Ibland blir inte allt som man tänkt sig....men du är på G.
Önskar nu att utflykten blir lyckad! Ha det bra o trevlig helg.
Kosläpp låter kul, jag vill vara med!
SvaraRaderaDet där att landa i sin nya kostym kan ta tid. Jag tror du är på god väg. Det är ibland en tuff väg att gå men till slut så kommer man fram till något som kan kallas för acceptans. Och även livskvalitet.
SvaraRaderaJag tycker det hörs som du är på god väg! Härlig helg på er nu!
SvaraRaderaEtt steg i taget, sakta men säkert...
SvaraRaderaÄr man nånsin i hamn eller är livet alltid föränderligt? Det tror jag, vägarna går än hit än dit. I morgon är en ny dag med nya möjligheter men kanske även med nya problem. Men jag är övertygad om att du kommer att hitta den där balansen. Det låter som du är en bra bit på väg :)
*kramar om*
Det låter som en stimulerande miljö att börja arbetsträna i. I alla fall om man är lite intresserad av växter. Sen sägs ju blommor och gröna ha en läkande effekt i sig.
SvaraRaderaKan bara hålla med dig om att det tagit längre tid att återhämta sig än jag någonsin trott. Det är som att ta ett steg i taget och inte ta nästa förrän man står stabilt.
SvaraRaderaBlommor och blader ger sån glädje och kraft så där borde man vara varje dag.
Ha det så bra med ditt liv.
Kram
Kan bara hålla med dig om att det tagit längre tid att återhämta sig än jag någonsin trott. Det är som att ta ett steg i taget och inte ta nästa förrän man står stabilt.
SvaraRaderaBlommor och blader ger sån glädje och kraft så där borde man vara varje dag.
Ha det så bra med ditt liv.
Kram
Jag har ju gått igenom en liknande resa och mitt budskap är: Ge aldrig upp! För det finns ett ljus där i tunneln, hur än mörkt det verkar. Det är just de små stunderna då det glimrar till som man får glädjas åt. Visst, det tar lång tid. Men med tiden blir de glimrande stunderna fler och längre, och till slut står man där ganska stark med en erfarenhet rikare.
SvaraRadera