måndag, april 11, 2011

Hej Vår!

Efter att ha jobbat i kioskverksamhet hela helgen känns det lite skönt att det är vardag igen. "Äntligen måndag" skulle jag kunna säga. Kioskverksamheten kom sig av att det var handbollscup som Store Brors lag anordnade. Eller. De spelade och vi föräldrar slet livet ur oss. Eller. Kanske inte riktigt. Men mycket pyssel är det. Först bakade jag som bara den för att bidra till att ha något att sälja. Sen gick inte försäljningen så där himla bra när flera lag drog sig ur turneringen i sista momangen vilket medförde att jag köpte tillbaka mycket av det jag bakat. Japps. KÖPTE tillbaka. Det funkar så i idrottssammanhang. Tro mig, sedan Största Systern började sin idrottskarriär -93 har jag bakat och köpt tillbaka väldigt många bullar. Men man gör det ju för en god sak och i stället för att betala direkt så går det omvägen via bullar och kakor.
Jag är en väldigt frågande person så visst har jag frågat varför jag måste köpa lotter, laxar, strumpor, havrebollar, bullar, kakor istället för att betala direkt? Eftersom jag då och då känner att laxbehovet är fyllt liksom.......
Men det är nu så systemet är i idrottsliga sammanhang och i eftermiddag när the kids kommer från skolan, ska vi njuta av hembakade/hemköpta bullar på en solig altan. Hör du det nu, Fru Vår! Vi ska fika på solig altan! Fix it!

6 kommentarer:

  1. Eller så låter man Esset baka Findus-bullar... Så kallade andra bullar!

    Sol - lagt in om beställning!

    SvaraRadera
  2. Ja, nog är det lite märkligt egentligen.. Många skulle nog hellre bara betala.. för det tar ju tid att baka och greja på..
    Hoppas allt går bra på jobbet och att du mäktar med.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Spader Madame: Ibland är andra bullar finemang ju!

    Pia: Mycket tid går åt. Apselut! Jobbet går finemang!

    SvaraRadera
  4. Ja det är lite annorlunda i idrottskretsar! Är oxå väl förtrogen med denna arrangemang :)

    SvaraRadera
  5. Jag kan tänka mig att det kanske är så att en del föräldrar har inte möjligheten att ge en massa pengar till sitt barns idrottsklubb. Då kan det vara bra att man kan baka eller hjälpa till med något annat och ändå känna att man bidrar med något.

    Jag har också varit fotbollsmamma en gång i världen. Det var en jättekul tid. Dotterns pappa tränade även laget så vi var ständigt med på ett eller annat sätt.

    SvaraRadera
  6. Föräldrar till idrottande barn är något av nutidens hjältar. Ni är såå duktiga som ställer upp i vått och torrt för era och andras barn.

    SvaraRadera