måndag, april 25, 2011

Skakad och rörd

Gårdagen, påskdagen, blev en dramatisk dag.
09.00 åt jag frukost med the familia och allt var som vanligt. Fast hade jag inte lite ont i magen? Lite åt magkatarr-känsla?
10.00 nyheter, därefter en intervju med Kicki Danielsson. Så kunde jag sucka och oja mig över något annat än den där känslan i magen.
11.00 startade en långpromenad över stock och sten i det soliga, härliga vädret. En prommis genom vitsippsklädda fårhagar kan ju göra vem som helst på bra humör och diskussionen böljade fram och tillbaka, bl a yttrade jag att senaste tidens händelser kommer att ge mig magsår. Det har varit lite körigt rätt och slätt.
Japps.
13.10. Hemma i min egen säng med magsmärtor som får barnafödslar att framstå som nysning. Konstaterar att tokätandet av Novalucol INTE hjälper och får svårt att andas. Ambulans tillkallas. Som kommer med sirener och blåljus. Man befarar hjärtproblem.
Sen följer en stund av frågor, undersökningar, stick i armar.
"Det är inte hjärtat men du får följa med till sjukhuset".
A men. Så liten man blir. Så tacksam över att få hjälp.
På sjukhuset konstateras igen att det inte beror på hjärtat utan att det är från magen. Jag tål inte det läkemedel jag fått för mina onda leder och magen är irriterad. För att inte säga "skitförbannad". Och gör ont. Satans ont. Fullproppad med bedövningsmedel och magsårsmedicin ger det sen så sakta med sig och blir hanterbart så jag får åka hem. På skakiga ben.
Stora Syster hämtar och säger:
"Mamma. Du skrämde mig".
Ja. Jag skrämde till och med mig själv.
Idag är jag på benen igen. Oerhört tacksam för den hjälp jag fick. Store Bror är besviken att jag inte kommer ihåg hur det var att åka ambulans när jag nu fick göra det. Men den resan är döljd i smärtdimma.
Ledmedicinen är härmed skrotad, magsårsmedicinering inledd och det gäller att ta det lugnt.
"Avstå stress och press".
Hör du det nu då!? Räkmackeåret 2011. Behandla mig varsamt, tack!
Skakad och rörd. Det är jag idag. Och så längtar jag så vansinnigt efter Största Systern som är "over there" och firar sin 24.e födelsedag! Hurra för Största Systern idag!

15 kommentarer:

  1. Men skruttan, så skönt att de kom på felet. Hoppas att diagnosen stämmer. Och så skönt att det onda gett med sig.
    Kram och grattis till mamman också, att födas är väl ingen konst, det är värre att föda och därmed borde alla grattisar gå till modern.

    SvaraRadera
  2. Oj! Var med om något liknande drygt ett år sedan. Trodde det var hjärtat men det var bara kramp i magmunnen. Men fy i helskotta vad ont det gjorde! Kry på magen!

    SvaraRadera
  3. Oj! Nu måste du ta det litet coolt och tänka på dig själv! Största kramen!

    SvaraRadera
  4. Tvillingen: Himla skönt idag! Och tack för grattiskramar, håller med dig! ;)

    Maj Korner: Ja. Sannerligen!

    Fru Gårman: Ja! Visst gör det skitont?!

    Madeleine: Tackar! Idag lugna gatan!

    Spader Madame: Tack! Ja. Ska verkligen ta den här varningen på allvar!

    SvaraRadera
  5. Men Cina, du måste vara rädd om dig! Varm kram till er alla! Och hur kan du glömma hur det var att åka ambulans? Du borde uppmärksamt noterat allt så du kunde återge det när du kom hem...hrm...

    SvaraRadera
  6. Ezter: Jag vet, hjärtat! Jag ska bli bättre på att ta hand om mig själv. Det har jag lovat mig och familjen. Faktiskt så börjar jag komma ihåg lite mer från igår, så färden med "firmabilen" kanske träder fram allt tydligare??? Jag vet i alla fall en som blir glad då! Kram!

    SvaraRadera
  7. skönt att det inte var hjärtat i alla fall, du får ta det lugnt och vila upp dig,

    SvaraRadera
  8. Jag vill också åka ambulans!
    Nej, det vill jag inte när jag tänker efter. Min mamma dog efter att hon hade gjort det.
    Jag är glad att du mår hyfsat idag! Gald att de så snabbt hittade felet.
    Krya på dig!

    SvaraRadera
  9. Så skönt Cina att dom hittade felet. Det samma hände min pappa efter dessa intiinflamatoriska pillerna. Testa och se om du hittar en sjukgymnast som kan ge laser på dina onda leder. Har hört från många att det kan smärtstilla och dempa inflamationer. Sköt om dig massor så hoppas jag vi träffas i sommar. kram och blåsa på!

    SvaraRadera
  10. Men oj!
    Hoppas du mår mycket bättre nu!
    Och, ja, ta det lungt!

    SvaraRadera
  11. Det var värst vilka äventyr du ställde till med. Tur att det "bara" var magen. Hoppas det onda släpper nu och att magen blir bra igen.

    SvaraRadera
  12. Usch så otäckt! Hoppas du snart blir bättre. Lilla magen ska man vara rädd om. Ta hand om dig vännen!

    Kram!

    Ann-Sofie

    SvaraRadera
  13. Vilken dramatik! Skönt ändå att du fick hjälp och kunde komma hem till de dina igen. Och så typiskt att inte komma ihåg hur det kändes att åka ambulans!

    SvaraRadera