Bakelibakdag

Igår gjorde jag lite som jag ville. Det ligger något rebelliskt över det, då förväntningarna??? var att jag skulle

• fixa till köket efter kyl-och frysleverans
• laga middag
• gå på styrelsemöte
• plocka undan milljarrders med julsaker som nu står parkerade på Mormors gamla skåp

"Tjolahopp" sa jag och

• åkte till tandläkaren och lämnade köket i kaos (visserligen hade jag öst i alla varor i ny kyl och frys, men det fanns lite annat att fixa i efterdyningar av det)
• åkte sen i sakta mak för att hämta ut Lilla Systers efterlängtade dator
• åkte sen hem i sakta mak för att där sätta mig med datorn i knät en timme
• inte lagade middag utan dängde fram rester (funkade finfint, familjen lever idag också)
• struntade i styrelsemötet och gick på bio med Stora Systern istället (suppleanten fick jobba lite)
• struntade i att plocka ihop julen och tänka sig! Sakerna står kvar idag. Exactly som igår. Magi!

Kontentan av mitt utbrytarförsök blev att

• Stora Syster kom hem först och fann köket i kaos. Ordnade till det! 
• Stora Syster löste problemet med brödkorgar och flingpaket. Fixat!
• Jag var nöjd eftersom tandläkaren efter besiktningen av gaddar gav mig godkänt!
• Lilla Syster sken som en sol och av henne varken såg eller hörde vi något på flera timmar. Uppslukad av datorn. Vaknade även nöjd i morse.
• Slapp slänga matrester idag
• Styrelsemötet hade även det flutit finfint, suppleanten skötte stafettpinnen med den äran.
• jag får plocka ihop julsakerna idag. Eller någon annan dag.
• jag och Stora Systern såg en bra film. Simon och ekarna. Jag är tagen än. Se den!

Idag är en annan dag.
Idag ska det bakas sockerkaka och frallor till matchen ikväll. Store Brors lag spelar igen och tänka sig. Mamman ska sälja fika. Har kallat in mina styrkor och mina tre flickor ska vara med vid fikaförsäljningen.
App, app, app! Jag vill inte höra något om genustänk just idag. Har tänkt själv så det räcker. Men nöjde mig när min "medfikasäljaförälder" är en pappa i laget vars små pojkar har bakat havrebollar. Får vara bra så. Store Brors pappa är tränare för laget så vi har liksom delat på gracerna ändå.
OM man nu skulle tänka sig en omfördelning av just de posterna, att han bakar och säljer och jag tränar och coachar grabbarna???? Jag avstår. Sockerkaka är min grej. Just i det här sammanhanget.

Tjolahopp, tjolahej, något biter på mig!

Jojo. Trådlöst är grejen. Inga sladdar alls. Inget att snubbla på, trassla in sig i eller koppla fel. Nä. Trådlöst ska det vara. Idiotiskt om nån frågar mig. Jag BEHÖVER saker med sladd. Thats it. Jag behöver hitta telefonen till exempel. En lur med en sladd som sitter fast är bästa grejen. Inget hysteriskt letande när det ringer, nä, man bara går till den plats där man la luren sist och häpp: Där är den kvar! Utomordentlig uppfinning.
Skrivaren också. Fly mig en med sladd så man fattar vad det är för fel. Lite glapp och kontaktfel kan jag fixa. Men en trådlös skrivare? Hur fixar man den? Det finns ju liksom inget att TA på. Rycka i. När skrivaren är ansluten till nätverket, nätverksnyckel programmerad och skrivaren så snällt visar sitt IP-nummer så tänker jag:
"Perfekt, bara att installera skrivaren".
"BARA" existerar inte när det gäller teknik. Datorn "säger" att den inte känner igen IP-numret. Att det är fel. Hur överbevisar jag den???? Det hjälper inte att skrika åt den...
En bärbar dator står bredvid en skrivare. Anslutna till samma nätverk. Men datorn hittar inte skrivaren. Hur svårt kan det vara? Jag har provat att ställa datorn PÅ skrivaren men den hittar inte skrivaren i alla fall. FAST jag talar om att de står bredvid/nära varandra. Puckodator! Och puckomig som går på försäljarsnacket. Jag vill ha en skrivare med sladd. NU!
"Paniken" sprider sig i radhuset. Om några dagar är det meningen att en router, fyra datorer, en skrivare/scanner/kopiator och en telefon ska sitta sammankopplade på något mysko vis via nya LAN-uttaget. I hallen. På bottenvåningen. Datorerna och skrivaren finns på övervåningen. Trådlöst är grejen då. Vem vill ha datakablar runt om hela lägenheten. Jojo. Man småler. Och småler så jävla lagom när kundtjänst inte är lika entusiastiska som försäljaren som fick mig att köpa skiten. Nä. Nån som vet meterpriset på datakabel? Det lär gå åt en del.....

Jag lovar och svär!

Där jag arbetstränar har jag nu avancerat till momentet "kassahantering". Kan väl säga att min förståelse för kassapersonal har gått från "väldigt tolerant" till "oerhört tolerant". Har man dessutom "sifferfobi" som jag har, kan jag ju undra varför i hela fridens namn jag utsätter mig för det. Överhuvudtaget. Men för tusan hakar, livet är en utmaning i sig och varför då inte krydda med lite ..... kassavana?
De flesta kunder är snälla, trevliga och tålmodiga. Jag tackar för deras förståelse och tålamod när det strular till sig eller tar lite tid och för det mesta är det bara leenden och lyckönskningar. Och de kommer tillbaka!
Sen,
finns det de som är tvärtemot.
Som precis har glömt vad som är normalt hyfs och vett, som älskar att plåga nybörjare och som inte sparar på krutet utan låter en veta det. Högt och tydligt. Gärna så att alla kunder hör. Lite segervisst så där, med knipmun.
Sån, surkärring, ska jag aldrig bli! Nevver!
Det har jag lovat mig själv för längesen och det löftet är härmed förnyat!

Om man skulle ta och....

.... ta tag i den här bloggen ett slag istället för att bara springa omkring på möten och möten hela tiden. Jag menar, man behöver ju få något vettigt gjort också?! Fast nu har mötena gått bra så någon nytta har jag ju gjort. Försäkringskassan t ex har blivit alldeles yra och går med på förlängd arbetsträning utan knot. Vafalls? Som jag laddat med argument och så bara säger de "yes" och skriver under en ansökan?! Va? Man blir ju häpen.
Lika häpen blev jag när Store Bror kom hem och slängde en katalog från "Newbody" på köksbordet med en smäll:
"Nu morsan, nu ska du sälja"!
"Eeeeh....... what?!
Jomenvisstserni. Nu ska det samlas pengar till lagkassan igen så om det nu finns någon hugad spekulant här i cyberspace som känner att ni inte klarar er en endaste minut till utan strumpor, trosor/kalsonger eller varför inte en t-shirt från Newbody så för allan del: Ge er till känna!
Att jag redan från början har lite svårt för såna här aktiviteter efter att ha varit idrottsförälder i väldigt många år och kränkt havrebollar, polkagrisar, rökta laxar och lite annat smått och gott så till den milda grad, är väl känt. Jag menar, marknaden är mättad! Och mina egna lådor är till knöken fyllda med strumpor och underwears, så vad göra?
Som sagt! Det är bara att höra av sig! Hallå? ............... Hall........ Vart tog alla vägen?????

Växel hallå!

I början av sommaren kom en försäljare från En annan bredbandsleverantör och knackade på dörren. Han kom dagen efter att jag fått telefonräkningen från Telia som jag gormat om inför familjen. Dyr räkning var det. Inte själva ringningarna. Det var nästan inga. Men fasta avgifterna.

Försäljnings-killen presenterade en hel del godsaker, och ungarna gjorde stora öron. Det lät ju bra. Bredbandstelefoni, bredband och tv. Tre i ett. Skapligt pris. Fler kanaler. Ännu snabbare internet. Nu hade jag bra erfarenhet av just den leverantören, bredbandet och tv.n har fungerat alldeles utmärkt så därför nappade jag ju lite smått.
Men,

"Vad är haken" undrade jag ändå.

"Närå, det finns ingen hake" bedyrade försäljaren och smackade på ett par extra tv-kanaler i erbjudandet så jag blev lite bländad och så gled vi ifrån hak-frågan.

Nu har jag fått paketet. Jag har installerat efter konstens alla regler.

I två dagar har det sett ut så här:

Koppla hit och koppla dit.....

Det funkar inte alls att ringa till oss på fasta telefonen. Men det går att ringa ut. Alltid något! (Däremot bredbandet går nu med en fasligt fart, blir nästan åksjuk ju). Men självaste vitsen med att HA en fast telefon är ju att den fungerar åt båda håll. Som en bil. Man vill ju kunna köra både framåt och bakåt.

Så himla billigt vill jag nu inte påstå att det känns. Ett antal timmar har gått åt till detta, det har malt i huvudet två dygn och jag är frustrerad. Frustrerad över att det inte fungerar som utlovat, att jag behöver trycka på (som det känns) 1000 knappar för att komma fram till en levande människa i supporten och sen går det inte att lösa i alla fall. För från deras håll, vad de kan se, fungerar allt som det ska. Tänk om de kunde komma hit? Och se det från det här hållet? Där det inte funkar.
Gissa om jag förbannar mig själv. Som gick på det känns det som. Ha. Men jag har också vänner som det fungerar för, som är nöjda och glada och som påstår att det visst blivit billigare att ringa, surfa och se på TV. OK. Jag bidar min tid. Avvaktar räkningen och inväntar ringsignalen som signalerar om ett fungerande telefonsystem. Det gör jag.

UPPDATERING 30/7: I morse vaknade jag av att det ..... ringde! Sömnig men ivrig svarade jag så klart och det var en trevlig ung man från Tele2: "Godmorgon. Vi har lokaliserat felet med er telefondosa, ett programeringsfel som nu är åtgärdat. Nu fungerar allt som det ska"!
JA! Det gör ju det. Väldigt mycket har det ringts i det här hushållet idag..... både ut och in. Tänk vad glad jag blir när teknik fungerar som det är tänkt!