Växel hallå!

I början av sommaren kom en försäljare från En annan bredbandsleverantör och knackade på dörren. Han kom dagen efter att jag fått telefonräkningen från Telia som jag gormat om inför familjen. Dyr räkning var det. Inte själva ringningarna. Det var nästan inga. Men fasta avgifterna.

Försäljnings-killen presenterade en hel del godsaker, och ungarna gjorde stora öron. Det lät ju bra. Bredbandstelefoni, bredband och tv. Tre i ett. Skapligt pris. Fler kanaler. Ännu snabbare internet. Nu hade jag bra erfarenhet av just den leverantören, bredbandet och tv.n har fungerat alldeles utmärkt så därför nappade jag ju lite smått.
Men,

"Vad är haken" undrade jag ändå.

"Närå, det finns ingen hake" bedyrade försäljaren och smackade på ett par extra tv-kanaler i erbjudandet så jag blev lite bländad och så gled vi ifrån hak-frågan.

Nu har jag fått paketet. Jag har installerat efter konstens alla regler.

I två dagar har det sett ut så här:

Koppla hit och koppla dit.....

Det funkar inte alls att ringa till oss på fasta telefonen. Men det går att ringa ut. Alltid något! (Däremot bredbandet går nu med en fasligt fart, blir nästan åksjuk ju). Men självaste vitsen med att HA en fast telefon är ju att den fungerar åt båda håll. Som en bil. Man vill ju kunna köra både framåt och bakåt.

Så himla billigt vill jag nu inte påstå att det känns. Ett antal timmar har gått åt till detta, det har malt i huvudet två dygn och jag är frustrerad. Frustrerad över att det inte fungerar som utlovat, att jag behöver trycka på (som det känns) 1000 knappar för att komma fram till en levande människa i supporten och sen går det inte att lösa i alla fall. För från deras håll, vad de kan se, fungerar allt som det ska. Tänk om de kunde komma hit? Och se det från det här hållet? Där det inte funkar.
Gissa om jag förbannar mig själv. Som gick på det känns det som. Ha. Men jag har också vänner som det fungerar för, som är nöjda och glada och som påstår att det visst blivit billigare att ringa, surfa och se på TV. OK. Jag bidar min tid. Avvaktar räkningen och inväntar ringsignalen som signalerar om ett fungerande telefonsystem. Det gör jag.

UPPDATERING 30/7: I morse vaknade jag av att det ..... ringde! Sömnig men ivrig svarade jag så klart och det var en trevlig ung man från Tele2: "Godmorgon. Vi har lokaliserat felet med er telefondosa, ett programeringsfel som nu är åtgärdat. Nu fungerar allt som det ska"!
JA! Det gör ju det. Väldigt mycket har det ringts i det här hushållet idag..... både ut och in. Tänk vad glad jag blir när teknik fungerar som det är tänkt!

Allt går att sälja......

När Största Systern var sisådär tre år följde hon som vanligt en dag med mig till affären. Egen vagn skulle hon minsann ha och egen köpnota. Där gick hon sen och hummade och valde varor som vilken husmor som helst. Tills hon kom till mejeridisken. Då kröp hon upp bland mjölkbackar och smörpaket, högg ett paket Lätta och skrek med hög röst till mig (och alla andra i affären):
"Titta mamma, det här ska du köpa om du inte vill bli tjock".
Det här var omkring 1990 nånstans. Vi hade precis flyttat till en lägenhet där det fanns kabel-tv och med de kanalerna kom ju reklamen. Lätta-reklamen var ju färgglad och sportig, så det är klart att ungen kom ihåg det när hon nu såg det i affären. Det var ju liksom lite tanken bakom det hela.....
Men där vi KOM ifrån, det lilla huset ute i skogen nära havet, där hade vi bara haft svartvit tv och knappt några kanaler alls. Jo! Det är alldeles sant! På den tiden tyckte jag att tv var ett fördärv och kommersialismen skulle undvikas till varje pris. Herregud, hon var fyra år innan hon åt sitt första Happy Meal på McDonalds och jag var övertygad om att hon för evigt skulle vara en förtappad unge. Och jag? Vad skulle hända med mig? Som hade tagit med henne dit! Vi åt linsgryta en hel vecka efteråt.
Jag var rätt sträng med hennes tv-tittande. Det var Bolibompa och då Björnes Magasin, alldeles lagom för en liten unge tyckte jag. Det tycker jag väl i och för sig idag också, men tiderna förändras. Liksom jag. Ju.

Ja. Vi har kabel-tv idag. Och många kanaler. Mycket reklam är det. Vi pratar om det här hemma då och då. Om påverkan. Varför det sänds reklam överhuvudtaget. Hur viktigt det är att tänka själv. Att ta reda på fakta. Ja, ni vet, allt det där man säger som förälder för att försöka hålla sina barn undan det strömlinjeformade tänket som trots allt ligger bakom den markna.....
Ja. Ni hör ju. Jag går fortfarande igång av reklam. Och Största Systern? Hon har klarat sig alldeles utmärkt här i livet, är precis som vilken ung vuxen som helst. Äter kanske lite mer bönor och linser än genomsnittet för hennes ålder, undviker helst skräpmat, kock som hon är. Och ja. Hon går sin egen väg och är inte det minsta rädd för att vara sig själv. Har inte Lätta på mackan. Till exempel.
Idag var jag på Apoteket. Skulle fixa lite inför nästa semestertripp. Bäst jag stod där fick jag se något jag tyckte jag kände igen. "Alli".
"Åh, det var väl det där medlet för viktnedgång"? tänkte jag och såg reklamfilmen framför mig, en tjej som som....
"OM jag skulle ta och prova det" funderade jag vidare och såg mig själv i tankarna, lite smalare, lite gladare. Som hon på den där filmen....
DÅ. Det var DÅ jag kom ihåg den här historien om Största Systern och Lätta-paketet.
"Men vaddå"?
"Man kan väl prova"?????????????
"De där pillren kanske funkar".......

Tala inte om det för någon, särskilt inte mina barn, att jag gick på det. Den där reklamen. Igen.