Lite hipp som happ

Haver väl trampat i klaveret enligt somliga. Har uttryckt en åsikt. I en styrelse som jag sitter med i. Hade synpunkter på en skrivelse, som jag tyckte, läste lusen av och idiotförklarade folk. Alltså. Det kan man ju ha lust med ibland men man får ju hejda sig i en del sammanhang.

Det gjorde inte en av styrelsemedlemmarna och jag sa emot. (Jag kom inte med några arga synpunkter, bara konstruktiv kritik och förslag på förändring, man är väl tonårsmorsa och vet att föra sig försiktigt i minerade områden). Majj gadd! Min inkorg håller på att brinna upp av sarkastiska mail, konstiga förklaringar och bibelcitat. 

Nåja. Han lugnar sig väl eftersom jag inte svarar. Man har väl lärt sig. Att styrelsearbete inte är den lättaste plätten på jorden, att äldre pensionärsfarbröder kan vara rätt envetna och att inte kasta vedträn i brasor som mår bäst av att släckas. 

Att lära mig att hålla tyst när jag tycker något är rent uppåt väggarna går däremot inte. Tro mig. Jag försöker och har lärt mig åtminstone att välja mina krig. Detta var en fajt jag behövde ta, annars hade jag inte kunnat sova på flera månader eller se någon av alla andra boende i ögonen. 

Av detta kan man dra tre slutsatser:

Jag mår äntligen bättre från flunsan, jag kan gå rakryggad genom bostadsområdet ett tag till och styrelsearbete kan ibland vara ett jäkla skit.

Men att det är fredag! Det är toppen!

"Språkfröbistringar"

Vi har en utbytesstudent boende hemma hos oss den här veckan. Det är en utmaning, det är spännande och intressant fast vi inte kan ett ord av varandras språk. Studenten kommer från Italien och pratar följdaktligen italienska och vi, tja, vi pratar ju fortfarande svenska. Vi hankar oss fram med engelska och kroppspråket. Nog undrade jag vad jag gett oss in på när vi tackade ja men Stora Syster var eld och lågor när frågan kom upp och i april är det hennes tur att åka till Studenten i Italien. Store Bror tyckte först det var alldeles onödigt att ha någon boende hemma hos oss överhuvudtaget, men att ha svårt för sociala idéer ingår ju i syndromet Aspberger. Han har hitills klarat det alldeles utmärkt även om det då och då varit jobbigt men jag har visat på olika strategier så det går.
Hur går det då för Studenten?
Jo, det går bra. Det är en mycket trevlig ung man som ingår i en grupp om 30 italienare som kommit hit och besöker Stora Systerns skola. De är tilldelade varsin familj och är med eleverna i skolan under dagarna. Första kvällen här hemma var lite spänt. Eleverna hade en lång resdag och Studenten avslutade sin kväll med en dusch. Sen frågade han mig efter en "phöne" och jag trodde att han menade telefonen. Men nej. Inte telefonen. Han pekade mot huvudet och ett tag trodde jag han menade att han ville torka öronen. Med tops. Skulle jag hämta tops? Snabb överläggning med Stora Syster och Studenten såg lite olycklig ut. Hm. Nej, inga tops blev hämtade. Mer handviftningar, engelska, italienska och svenska. Och plötsligt: FÖN! Han ville låna vår fön! Såklart. Naturligtvis. Plättlätt. Haha! Vi skrattade lättat. "Problemet" var löst. Och jag fick en flashback till en gammal "Rosa Pantern-film".......
Igår kväll kom Studenten återigen och frågade efter "phöne". Tada, tänkte jag då och hämtade kvickt fönen. Men, nej. Han ville låna TELEFONEN.............. Behöver jag tillägga att vi skrattade? Igen. Inte åt varandra men väl MED varandra. Det ÄR berikande med utbytesstudenter!

Påhittat

I en notis i dagens kurir, stod att läsa om det svenska språket som utvecklas. Det låter tryggt och säkert tycker jag som stundtals hamnar i språkförbistringar med tonåringar som låter fort och mycket och ibland obegripligt. "De utvecklar språket" ska jag tänka hädanefter och inte låta mig störas, förvirras eller t o m förargas över hur det ibland faktiskt låter. Det stod vidare att läsa att Språkrådet fått in ca 2000 förslag över nya ord. T ex "bloggbävning - att väldigt många bloggsidor samtidigt behandlar ett ämne", eller "burkini - baddräkt med långa ärmar och ben". (Källa: Språkrådet).
Som varandes förälder har jag ju genomlevt många språkutvecklingar och som mamma har jag lärt mig tolka det mesta. När barnen var små förstod jag ibland att vi hade ett eget språk inom familjen så att säga, det var inte alltid så lätt för utomstående att förstå vad två-åringen och ett-åringen sa, samtidigt som 10-åringen och 4-åringen uttryckte nöje eller missnöje. Men det löste sig! Idag har ingen av dem några språksvårigheter av allvarligare slag och vi skrattar ibland åt roliga ord vi faktiskt använt inom familjen. Största Systern slog t ex ihop orden "toalett" och "toarulle" till vilja gå på "toarulletten". Enkelt att förstå. Toabesök och papper skall där finnas! Vi bodde i lägenhet med balkong och flyttade till hus med altan. Alltså tyckte hon att vi skulle äta och fika på "baltanen". Lätt som en plätt att förstå och det uttrycket lever kvar än idag. Vi har "baltan" även i radhuset av idag. Hon var med mig hos optiker och de hade en reklamskylt med svarta glasögon med ett tecknat öga och så fanns "lösögonhuset". Det är härligt och roligt med språk. En väninna som inte är född här i Sverige skulle betala på ett ställe där man bara kunde betala med kontanter och bad receptionisten om ursäkt för att hon bara hade "visit-kortet" med sig, inga pengar. Hon menade förstås Visa-kortet...... Ja, det kan bli missförstånd, förvecklingar men också trevligt och mycket skoj. Man kanske skulle ta och skicka in några förslag till Språkrådet?