I en notis i dagens kurir, stod att läsa om det svenska språket som utvecklas. Det låter tryggt och säkert tycker jag som stundtals hamnar i språkförbistringar med tonåringar som låter fort och mycket och ibland obegripligt. "De utvecklar språket" ska jag tänka hädanefter och inte låta mig störas, förvirras eller t o m förargas över hur det ibland faktiskt låter. Det stod vidare att läsa att Språkrådet fått in ca 2000 förslag över nya ord. T ex "bloggbävning - att väldigt många bloggsidor samtidigt behandlar ett ämne", eller "burkini - baddräkt med långa ärmar och ben". (Källa: Språkrådet).
Som varandes förälder har jag ju genomlevt många språkutvecklingar och som mamma har jag lärt mig tolka det mesta. När barnen var små förstod jag ibland att vi hade ett eget språk inom familjen så att säga, det var inte alltid så lätt för utomstående att förstå vad två-åringen och ett-åringen sa, samtidigt som 10-åringen och 4-åringen uttryckte nöje eller missnöje. Men det löste sig! Idag har ingen av dem några språksvårigheter av allvarligare slag och vi skrattar ibland åt roliga ord vi faktiskt använt inom familjen. Största Systern slog t ex ihop orden "toalett" och "toarulle" till vilja gå på "toarulletten". Enkelt att förstå. Toabesök och papper skall där finnas! Vi bodde i lägenhet med balkong och flyttade till hus med altan. Alltså tyckte hon att vi skulle äta och fika på "baltanen". Lätt som en plätt att förstå och det uttrycket lever kvar än idag. Vi har "baltan" även i radhuset av idag. Hon var med mig hos optiker och de hade en reklamskylt med svarta glasögon med ett tecknat öga och så fanns "lösögonhuset". Det är härligt och roligt med språk. En väninna som inte är född här i Sverige skulle betala på ett ställe där man bara kunde betala med kontanter och bad receptionisten om ursäkt för att hon bara hade "visit-kortet" med sig, inga pengar. Hon menade förstås Visa-kortet...... Ja, det kan bli missförstånd, förvecklingar men också trevligt och mycket skoj. Man kanske skulle ta och skicka in några förslag till Språkrådet?
Hej. När våra barn var små så uppfann dom ordet mamma nödig - när dom tyckte mamma hade varit borta för länge eller haft för lite tid med/till dom. Sen vart det mat nödigt och andra härliga ord. Ord är livet eller hur! Kramisar Laila
SvaraRadera