En sån lördag

Migränlördag. Hej säng, hej migränmedicin. Hejdå förväntade roligheter framåt kvällen. Det här med att koppla av.......... för en migränmänniska fullkomligt livsfarligt, då slår den till. Får helt enkelt nöja med mig att lyssna på P1. Nä. Det är inte jag som har radion på, min granne, tant M, 94 hör "lite" illa så det är uppskruvad volym och hon har sitt sovrum vägg i vägg med mitt. Så här dags eftermiddagsekot. Man blir i alla fall uppdaterad. Alltid något.

Listetta eftersökes!

När det tjorvar till sig, tjorvar det till sig.
Därför har jag nyss hasat mig upp, solbrillor på, efter en djävulsk migränattack. Min lördag börjar nu, vid pass halv två. Det kommer att gå sakta idag, med ett huvud som känns som ett äggskal.
Den som kommer på medicin på migrän, så att man slipper attacker, kommer jag ha överst på min tio-i-topp-lista forevver! Det lovar jag!

Somliga dagar......................

Jorå. Onsdag. Jobb. Strålande SOL då såklart. Stapplar hem tidigare än planerat och blir liggande med migrän. Ryggskottet är ju mycket bättre så varför inte? Och tänka sig, precis just idag när jag legat sen klockan 12 med fördragna gardiner, våt handduk över ögonen, fullproppad med painkillers, klipps gräset på allmänningen utanför oss. Först med åkgräsklipparen BRUMBRUM och sen putsas kanterna så fint med något helvetesverktyg som LÅTER som en flock galna getingar. Ljuder fint i migränöron. Eller inte.
I morgon är en annan dag.
Thank God!

Dag 31: På banan igen

Jomen visst. Så småningom lättar ju huvudvärken from hell och jag kan börja fungera någorlunda igen. Det brukar vanligtvis inträffa på måndagar. När helgen redan gått och alla är tillbaka på arbeten och i skolan och det egentligen skulle vara så mycket lättare att ha ont i skallen eftersom det då ÄR tyst och lugnt i huset liksom av sig självt. Men närrå. Så ska vi inte ha det.
Den här helgen har det för övrigt varit väldigt lugnt eftersom barnen varit i Skåne och firat sin Farmor. Dessutom hann de minsann med att se handboll. Live på plats i Malmö. Spanade förgäves efter dem på tv.n i går, både under bronsmatchen och finalen men nej. Jag missade dem. Övriga släkten såg dem ju såklart, men så hade de väl kissat innan matcherna och var inte lika orutinerade som mig som behövde gå ifrån för att göra det och hämta mer kaffe sen. Så klart ungarna skulle synas i bild då. Och de hade vinkat! Attans!
Lite tjo och tjim under väääääääääääääääldigt spännande matcher var det allt i radhuset också. Inte klokt egentligen vad vi kan heja på, Älsklingen och jag.........Katten gick ut till exempel.
Sen, att jag tycker att handbollskillarna gjorde en fantastisk insats som kom fyra, räknas inte alls förstod jag  när jag pratat med mina kids som har tävlingsskallar så det räcker till ganska många.......
"Morsan, du fattar ju ingenting"!!!!!!
Har jag hört det förut????????????????????

Dag 29: A girls best friend!

Man kan åka till månen, byta ut kroppsdelar på folk, faxa, skypa med människor över hela världen och mycket, mycket mer. Men bota migrän, det kan man inte. Det tycker jag är synd. Jag menar, världen missar mycket. Mig till exempel, eftersom jag så himla ofta blir liggande i denna helvetesplåga.
När jag ligger där/här och bara väntar på att timmarna ska gå, tänker jag mycket. Jag VET att jag tänker mycket, får många idéer och så, men efteråt kommer jag inte ihåg det. Då är det bara blankt. Det är ju himla synd. SÅ många alldeles utomordentliga idéer jag kläcker där under täcket. Vad annars att göra? Stå ut och tänka ut saker. Fundera på vad jag kan förändra för att inte hamna här igen. Precis när jag kommit på det och ändrat om mig, så ramlar jag dit på något annat.
Idag tänker jag till exempel på vad jag planerat att göra:
Hjälpa väninna att flytta, koka kaffe och peka till vilket rum kartongerna ska! Pussa på Älsklingen som kör flyttbilen! Gå på middag med Bästa Väninnan som är hos Nya Killen alldeles nära oss!
In my dreams.
Det här var min fredag, det här är min lördag:

Nu skulle man ju kunna tro att jag är uttagen till att flyga ut i rymden med en rymdfärja, att jag eventuellt har rensat apotekets hylla för sexleksaker, att jag uppfunnit något sorts unisexlego eller gjort en fri tolkning av Spöket Laban. Nä. För dagen är det den här tjejens best friend: Zomig nässpray. (visst får man väl göra lite reklam? På en egen blogg?)

Dag 28: Fredagsmys med förhinder!

Det sägs att den här perioden från Trettonhelgen fram till ........ få se.......... 23 april? kallas för oxveckor. Inga röda dagar i sikte så att säga. För egen del känns det som jag har en oxe på huvudet som stångas och bråkar. Migrän är den medicinska termen. Tre tuffa, svåra, tunga möten den här veckan med Försäkringskassan tar nu ut sin rätt. Zomig! Nu får den medicinen visa vad den går för. Migrän är skrutt!

Gillar, gillar inte, gillar, gillar inte.........

Jag tackar så hjärtligt för alla "migrän-försvinn-fort-krya-på-mig"-hälsningar! Fantastiskt glad blir jag!

Zomig är härmed min nya livlina! Tänker inte gå en meter utan det. Har preppat väskan, jackan och andra väskan. Och bilen.
Det var nästan en euforisk känsla att ligga i mörka rummet och känna att migränsmärtan rann bort sakta men säkert. Sen, sen kommer tröttheten men också det är en behaglig känsla, "flyta" bort utan smärta och ändå höra familjen stöka runt på avstånd. Tryggt liksom.
Migränstunder blir ju också stunder att tänka mycket. Ja, när det inte gör så jävla ont att det inte går att tänka men mellan de stunderna. Då tänker jag på trevliga saker och människor jag gillar. I morse kom jag att tänka på vem/vilka som gillar mig och som visar det. Att det är det som betyder något och att allt annat kan man strunta i. Ungefär.
Sen kom jag på att även kilon gillar mig. Att det är därför de stannar. Och så försökte jag hitta lite positiva vibbar kring det, att de gör så man blir mjuk och go´, de fyller ut rynkor och ..... Alltså. Det skulle inte var något som helst problem om jag bara var lite längre men nu är jag alldeles lagom kort och alldeles, alldeles smärtfri! Äntligen får jag helg, på riktigt!

Golvad

Fredagsmyset går om intet. Ja, om det inte räknas som en fredagsmysvariant att ligga nedbäddad p g a migrän. Igen. Håll nu tummarna att nyss hämtade medicinen hjälper. En dusch i näsan av Zomig och man blir som ny igen. Hoppas jag!
Ajjö!

Lite hit och dit

När jag tittar tillbaka i min blogg så kan jag se att månadsskiftet september/oktober är en kritisk tidpunkt för uschligt mående. Det måste vara något med årstidsväxlingarna eller nåt naturiskt.
Min vana trogen väntar jag ut kriserna och vet ju att allt ordnar sig till slut. Kanske inte precis som jag tänkt och trott men även "annorlunda" kan ju bli bra.
I väntan på det åkte jag och Store Bror en sväng till skogen idag. Han har koll på svampställen och visst! Ett par liter svart trumpetsvamp hittade han i ett nafs. Lite taggsvamp och gula kantareller på det och tonåringen är glad och go igen. Jodå. Älsklingen var med han också men stannade vid vattnet och fiskade. 0 napp fick han men glad ändå. Han med.
Puliga tonåringar kan ju annars vara rätt så påfrestande. Med betoning på "rätt". Det är ju rätt så jobbigt att VARA tonåring också vill jag minnas. Om jag nu inte skulle komma ihåg det alldeles av mig själv behöver jag bara höja blicken en anings aning. Jag har tre i radhuset nu. Det gäller att ratta rätt! Lite lammstek, potatisgratäng och en äppelkaka efter det är i alla fall ett försök att hålla stämningen på topp. Man gör så gott man kan! Spisen kallar alltså. Igen.

I väntan på.......

Vad huvudvärken from hell anbelangar så är det veckoparkering som gäller nu. 1 vecka. Länge om nån frågar mig. Inte värst anfallet hela tiden men den finns där. Påminner mig så att jag känner att jag inte sitter säkert. Inte säkert alls.
"Sök hjälp, människa"!
Japps. Människan har sökt hjälp. Och fått tid. 20 oktober: Väldigt länge att vänta. Men eftersom akutläkaren konstaterade att jag inte har hjärntumör, propp eller stroke så ja, då får man vänta.
Idag tog jag mig utanför dörren. Lilla Syster går i musikklass och det skulle sjungas för Världens Barn. Lite gympa till häftig musik ingick också. Lite festligt faktiskt.
Vi var ett gäng tappra föräldrar som stod där på torget. Lyssnade andäktigt när ungarna sjöng och stampade lite med foten när ungarna gympade med STORA rörelser. Log lite mot varandra, hejade lite så där vuxetförläget. Jojo. En och annan känner jag ju igen. T ex killen från tonårsgänget när det begav sig för sisådär 30-35 år sedan. Då var det helt andra "moves" till Gyllene Tider och Noice när vi inte hängde hela gänget i Toyota-backen, drack mellanöl och hånglade mellan gran och tall förstås. Inte klokt egentligen vad man kan komma ihåg rätt som det är. Fast när gympapasset idag avslutades med en härlig gammal David Bowie-låt då kunde man ju bara inte stå still. Inte ens mördarblicken från Lilla Syster fick stopp på mamman. Och killen från gänget, jorå, han fick en mördarblick han med från sin 13-åring. Återstår att se/höra om Lilla Syster kommer ha synpunkter när hon kommer hem. Fattar inte, det svängde ju! Väldigt!
I övrigt är det fredag. Igen. Helgen får ägnas åt kurbad, avslappning och ännu mer återhämtning. På måndag SKA jag till Stora Staden. Så är det bara! Lunchdate med Spader Madame får jag ju bara inte missa!

Same, same

Det vill sig inte. Huvudvärken är kvar. Inte samma som i lördags men nära på. Preciiiiiiiis när jag tror att den har gått över slår det till igen. Nacken ska undersökas. Kanske något som sitter i kläm? Snart även mitt förstånd. Fy för migrän! Det borde förbjudas!

Helgen som försvann

Huvudvärken from hell tog bara en paus. Det var en luring helt enkelt som slutade med ett besök på akuten för hjälp att häva ett migränanfall á la skitontvärstapålänge. Roligare kan man ju ha det en lördageftermiddag det är då ett som är säkert och många, långa timmar förflöt bakom ett skynke på en bår där sekundvisaren på sjukhusklockan blev till ett eko i skallen. Om jag orkat hade jag sparkat ned den, migrän framkallar inte bara smärta utan också ilska och vanmakt över det som strör ytterligare salt i såret. Ljus, ljud och dofter. Då är inte sjukhus det bästa stället att vara på, men det enda tänkbara ändå i det tillståndet. Lite nya rutiner har man också på vår akutmottagning. Nu får man inte smärtlindring utan att doktorn undersökt ordentligt och det är säkert bra och riktigt på många sätt men att då vänta i fyra timmar känns vansinnigt länge! Skitlänge!
Sen blev jag så glad och tacksam för bästa pillret och sov i flera timmar. Idag är jag som ny igen. Lite öm i skallen, som efter en bättre fest helt enkelt. Fast jag missade visst det roliga?! Och typ hela helgen. Den barnfria. Men OM man nu ska ha ett anfall av den här sorten, så är det ju bästa helgen, den när barnen inte är hos mig. Det gäller väl att hitta det positiva i allt?

Helg i sikte!

Den här veckan har gått som tåget. Ett X-2000. Fort. Stundtals har det känts som om jag inte hänger med riktigt men jag HAR platsbiljett. Jag lovar och svär!
Mina utredningar har dragit igång. Jag blir verkligen iakttagen, bedömd och "förhörd". Om och om igen. Tänker att det är tur jag talar sanning för som jag blir utfrågad och intervjuad skulle jag inte kunna hålla isär någonting. Jag skulle vara en usel spion. Bland annat.
Värst är Försäkringskassan. Vem kunde tro det? De GER sig liksom inte. Frågar samma sak femtielva gånger fast det är olika personer varje gång. Många verkar de vara där på "kassan". Och jag svarar samma sak. Femtielva gånger.
Väl hemma har jag frågeformulär att fylla i. En sisådär 1000 påståenden att ta ställning till.

Arbetsterapeuten, hon med "gruppen som inte fanns", (aktivitetsgruppen), hon gav mig sån energi. Jag blev riktigt taggad av henne så av bara farten har jag

• anlitat en jurist för att få hjälp med senaste energitjyven
• anmält mig till fortsättningskurs i yoga
• varit på ett möte med Autismföreningen och fått en bra kontakt där för Store Bror
• legat en dag med migrän (just för att jag anlitade en jurist, spänning som släppte)
• anmält Lilla Syster till ny danskurs
• rensat ur min klädkammare för att slippa se de där "haha-du-kan-inte-ha-oss-för-att-du-gått-upp-i-vikt-kläderna". Ut åkte de!
• sett ut vilken bokhylla vi ska ha eftersom ny soffa är beställd
• lagat näringsriktig mat till hungriga barn (nästan) varje kväll

Så nu lutar jag mig tillbaka i soffan, den gamla, inväntar Älskade Sambon som jobbat i Stora Staden ända sedan i söndags och tänker att "den här veckan, den gjorde jag bra"!
Thank God it´s friday!