I väntan på.......

Vad huvudvärken from hell anbelangar så är det veckoparkering som gäller nu. 1 vecka. Länge om nån frågar mig. Inte värst anfallet hela tiden men den finns där. Påminner mig så att jag känner att jag inte sitter säkert. Inte säkert alls.
"Sök hjälp, människa"!
Japps. Människan har sökt hjälp. Och fått tid. 20 oktober: Väldigt länge att vänta. Men eftersom akutläkaren konstaterade att jag inte har hjärntumör, propp eller stroke så ja, då får man vänta.
Idag tog jag mig utanför dörren. Lilla Syster går i musikklass och det skulle sjungas för Världens Barn. Lite gympa till häftig musik ingick också. Lite festligt faktiskt.
Vi var ett gäng tappra föräldrar som stod där på torget. Lyssnade andäktigt när ungarna sjöng och stampade lite med foten när ungarna gympade med STORA rörelser. Log lite mot varandra, hejade lite så där vuxetförläget. Jojo. En och annan känner jag ju igen. T ex killen från tonårsgänget när det begav sig för sisådär 30-35 år sedan. Då var det helt andra "moves" till Gyllene Tider och Noice när vi inte hängde hela gänget i Toyota-backen, drack mellanöl och hånglade mellan gran och tall förstås. Inte klokt egentligen vad man kan komma ihåg rätt som det är. Fast när gympapasset idag avslutades med en härlig gammal David Bowie-låt då kunde man ju bara inte stå still. Inte ens mördarblicken från Lilla Syster fick stopp på mamman. Och killen från gänget, jorå, han fick en mördarblick han med från sin 13-åring. Återstår att se/höra om Lilla Syster kommer ha synpunkter när hon kommer hem. Fattar inte, det svängde ju! Väldigt!
I övrigt är det fredag. Igen. Helgen får ägnas åt kurbad, avslappning och ännu mer återhämtning. På måndag SKA jag till Stora Staden. Så är det bara! Lunchdate med Spader Madame får jag ju bara inte missa!