Si så där ja!

Två veckor kvar till Största Systerns bröllop och inte en silversko i sikte på mils avstånd. Hur ska det gå????
Nu har jag ju sällan eller aldrig kommit barfota till kalas eller fest så det ordnar sig nog. Men lite rådvill är jag allt. Att komma på att man vill ha silverpjuck när affärerna är strösslade med höstboots och vinterskor i .......... svart ....... är kanske inte det brightaste infallet jag fått. Fast gett upp, oh no!
Sen har drömhuset kommit ut på Hemnet igen. JAMEN!!!! AAAAAAAHHHHHHH!!!!!! Fortfarande helt fel fast drömhuset. D.R.Ö.M.H.U.S.E.T.T! Om jag skulle flytta ensam och bara tänka på mig själv. Fast det ska jag ju inte. Än.
Ack ja. In my dreams. Man ska prövas. Tro mig!

Vad man inte vet att man vet.....

Det blev en lång bloggpaus då "att-göra-listan" varit lång och energin varit riktad till de stundande födelsedagarna. Två av dem inträffar denna vecka och på lördag ska det hela krönas med Öppet Hus för samtliga "decemberfyllerister" i det här huset. De fyller ju gubevars 80 år. Tillsammans. 81 med katten.
Läser ikapp bloggar och undrar ju så klart vad ni hittat på när jag varit upptagen på annat håll. En hel del må jag säga! Jag är utmanad av Spader Madame att berätta 10 saker om mig själv, jag har fått en Award från Pia med samma utmaning och Annika utmanar mig på 10 saker om mig.
Jag bugar, bockar och tackar för att era tankar gått till mig och här kommer 10 vetande om mig som jag inte tror att ni vet! Eller så vet ni det redan och kan sucka "har hon redan berättat ju"... Hur som helst, här kommer 10 hållpunkter genom mitt liv:

1. Jag är född i Småland. Det sägs ju att smålänningar är "snålänningar" men det stämmer inte på mig. Däremot älskar jag lingonsylt, smålands röda guld.

2. Jag var ENORMT blyg i skolan. Sa aldrig ett pip, har därför fått göra en sisådär 20 olika hörseltester men nej. Hörseln var det inget fel på. Idag är lilla mamman sällan tyst och väldigt oblyg, var väl helt enkelt lite sen och trög i starten.......

3. Jag kommer ihåg vilket telefonnummer mina kompisar hade som jag umgicks med under skoltiden (vi pratar -70-tal nu!) men jag kommer inte ihåg mitt eget mobilnummer idag!

4. När jag gick i högstadiet var jag med och vann skol-DM tre år i rad i volleyboll!

5. Jag började spela gitarr i tredje klass efter att ha genomlidit det första obligatoriska året med blockflöjt, och spelade sen till 1.a året på gymnasiet. Än idag kan jag spela "Cavatina" med förbundna ögon, det är dock det enda stycke jag kommer ihåg utantill.

6. Under gymnasietiden utbildade jag mig till undersköterska. Fast jag ville bli journalist. Egentligen.

7. 1983-1985 studerade jag på en folkhögskola till fritidsledare. Två år med internatliv och allehanda friluftsupplevelser inklusive en studieresa till Gambia där vi bodde i byar på landsbygden. Stort!

7. 1986 var jag på en Beach Boys-konsert i San Fransisco. Utomhus. Det var häftigt!

8. Har räknat ut att jag i runda slängar har bytt ungefär 14500 blöjor under min livstid. Hitills. Nåja, kanske har jag inte bytt dem allihop, men har i allra högsta grad varit inblandad på ett eller annat sätt. (hälften av dessa var tygblöjor men jag ids inte räkna ut hur många jag tvättat, då blir jag så trött....) tilläggas bör då förstås att jag ju har fyra egna barn och sju syskonbarn....

9. Jag gillar skor och det skulle aldrig falla mig in att slänga ett par OM de inte är hur trasiga som helst. Skor går alltid att fixas till och jag har hittat en skomakare som gör underverk av .... praktiskt taget bara en sula. Skobegäret har ärvts av mina tre flickor och ja, vi har många skor och snart, snart kan även Lilla Syster vara med och dela på skoinnehavet. My god!

10. Jag gillar att måla. Fast det vet ni ju redan. Men just den här månaden är lite speciell för jag är med i en utställning med tre tavlor. Det är lite häftig att gå där och titta och se att där hänger något som jag målat, tillsammans med andras verk. För det är jag lite stolt!

Jag utmanar härmed Stort och Smått, Nilla och Polargrevinnan! Lev väl!

Shoes for walking

Att röra på sig är bra. Därom råder ingen tvekan. Sen, att det inte alltid är så lätt att verkligen göra det, det är en annan femma.
Jag har väl tjatat hål i huvudet på er med att tala om att jag promenerar på morgnarna. Men jag säger det igen. För då kommer jag nog igång. Igen. Inte så att jag helt struntat i det. Inte så. Men det har inte förekommit lika frekvent på sista tiden. Å ena sidan var det en helt annan känsla att promenera där på ön i somras, å andra sidan har jag kommit igång med Afron och yogan och NPF-utredningen kräver sin kvinna. Nu börjar det här inlägget likna en undanflykt från "gåandet" och det är det verkligen inte. Jag är på G. Igen!

Ett presentkort förärades från Älskade Sambon på födelsedagen och i veckan har jag således provat ut nya "gå-skor". Vilket var ett litet äventyr i sig. Borta är tiden då man susade in i sportaffären och susade ut med "det-där-märket"-skorna och så var det bra med det. Pyttsan! Att köpa skor är att som att tränga in i Vetenskapens värld. Rätt så komplicerat.
"Vad har du för behov" frågade Ung manlig expedit vid skohyllan.
"Att jag kan gå med dom" svarade jag lydigt och tänkte BARA på skor apropå hans fråga.
Att vilja gå i skorna var inte tillräcklig information. Nej, här krävdes redogörelse för mycket.
Till exempel typ av hålfot. Ska man veta det, i rödaste rappet?
Vidare om jag är tung, och då undrade jag stilla om den unge manlige expediten var blind men han bara fortsatte att fråga om vilken typ av underlag det gällde , om jag går på asfalt men får för mig att gå i skogen? Eller grusväg? Eller rentav bara gå i skogen? Sånt behöver man veta i förväg. Jag förstod ju att det här är allvarliga saker, det är minsann inte bara att ränna iväg hur som helst. För då är det inte säkert att skorna fungerar optimalt. Och det vill jag ju.
Han frågade 100 frågor och jag svarade. Och provade skor. För hårda. För lösa. För små. För stora. För fula.
"Spelar utseendet någon roll eller är bekvämligheten viktigast" frågade expediten. Den manlige.
Har ni hört??
Klart det spelar roll! Vi pratar om skor!!! Skor ska vara snygga. Oavsett. Det är nästan mindre viktigt att de är sköna.
Hans uttalande skvallrade om att i den här affären finns det fula skor. Nänä. Bort med dem!
Till slut hittade jag en sko som var både snygg och skön. Och bra för hålfoten. Som passar på asfalt men även en runda i skogen. Som KAN fungera som löpsko OM jag skulle få för mig att börja jogga.
"Kommer aldrig, never ever att hända" svarade jag men jag var reda såld på skorna. De fick följa med mig.
När vi kom hem frågade Älskade Sambon om vi skulle ta en tur så att jag fick prova skorna.
Men jag orkade inte. Att prova walking-skor var lika jobbigt som att gå i dom!