Man skulle kunna tro att jag är en sträng general och det är jag också. När det behövs. Med järnhand och fjäderkänsla rattar jag livet i radhuset och det går ganska bra om jag får säga det själv. Till exempel är ju påsklovet ett himla bra tillfälle att idka hemkunskapsläxor för de i hushållet som har det på schemat. Så, med lista skrider de små liven till verket och städar sina rum. Ska fotas före och efter. Blott mamman bävar för bilderna "före" men tänker att Prussiluskan har påskledigt och inte kan ha synpunkter på
bombnedslag i ostädade tonårsrum.
Sen ska det lagas mat efter recept. Då sätter jag mig på händerna på betryggande avstånd och visst tusan går det bra. Pasta med skinksås går som en dans. Stundom lite i otakt men vaddå?! På köpet fick de en lektion i hur vidbrända kastruller görs rent. Bara en sån lärdom!
Fast, sen hör jag lite hur de muttrar. Att jag är sträng. Att jag har koll. Kanske rent av är för
snål ekonomisk? Men med tre unga i huset, likt fågelungar hungrar de då ständigt efter något att äta. När vänder det? Jag har mina knep för att få hushållskassan att räcka till:
 |
| Jaja. För att förvissa mig om att vi har frukost kvar och att inte allt går åt till spontanmellis. Helt enkelt. |
 |
| Ja. Lägger man upp vindruvor på långfredagen får man vidta åtgärder. |
När de sen får
en sockerbomb påskägg av mamman är de ganska nöjda ändå. Life is good helt enkelt!
