Dagen igår var en ledig dag. Helt apropå. Jag behövde komma ifatt mig själv. Knepig känsla en vecka efter semestern. Jag borde ju hunnit ifatt mig på fyra veckors semester. Kan man tycka.
En jag går och pratar med säger att år av spänningar, oro, kämpande och ovisshet tar ut sin rätt och att det tar tid att komma igen. Att jag kommit tillbaka till arbetslivet är bara ett steg i det hela.
Allt det där vet jag ju. Egentligen.
Men det är den här tröttheten, som jag ju alltid känner, ibland blir den bara för mycket. Då behöver jag vara ledig.
Vad gjorde jag då?
Jag fixade ett kök som fått en ansiktslyftning. Hjärtats. Jag fick göra piffet!
Jag städade radhuset. Mitt. Behövdes.
Jag fikade med Hjärtat mitt på blanka eftermiddagen.
Jag åkte själv och badade. Simmade, solade, läste en bok. Träffade en gammal kompis och vi pratade ett tag. Det var trevligt. Badet jag var vid, var "mitt" bad. Där badade jag som barn, tonåring och sen med mina ungar. Alla var där och alltid kände man minst hälften av de som var där och badade.
Så var det inte igår.
Ja, förutom kompisen då. Annars låg jag där helt anonymt bland barnfamiljer, tonåringar och pensionärer. Såg mammor och pappor släpa barnvagnar, kylbagar, simringar och filtar. Och ungar. Precis som då.
Tonåringar. De låg som vanligt lite upp i backen, spelade musik och jagade varandra i vattnet. Precis som då.
Det var en konstig känsla, som att se livet fram till nu fast lite utifrån. Tror minsann jag blev lite filosofisk där ett tag.
Sen cyklade jag hem vid sju-blecket, duschade, gjorde mat och spanade in Ernst.
Tänkte att jag hade gjort massor en ledig dag. Men jag valde själv vad jag ville göra och jag kom mig lite närmare. Snart helg! Det längtar jag efter!
Så mycket du hann med!
SvaraRadera