Eller så glömmer man bort att kören är inställd och står där och drar i dörren i tomme. Till slut kom det ut en hel hög med andra tanter som sa att de hade en tillställning i lokalen och de var så söta för de liksom placerade ut sig strategiskt i dörröppningen så att jag säkert inte kunde tränga mig in.
Som om jag till varje pris skulle in och sjunga.
"Näe, du ska inte vara här idag" sa de i kör och jag fattade ju direkt att jag glömt bort att det inte var någon körövning just den här måndagen. Glömma bort är ju en helt vanlig företeelse hos mig så jag var inte så särskilt förvånad. Mest frustrerad.
Så jag åkte hem och var själv i ett par timmar och det var faktiskt ganska skönt och så kom jag in i någon slags andra andning och kunde inte somna fast jag var duktig och gick och la mig före klockan 23. Vid pass halv ett-blecket hade jag inte somnat och fattade direkt att jag har för mycket i skallen just nu och låg och räknade hur många gånger Lilla Systern hostade. 1000 gånger på en kvart. Måtte dessa förkylningstider vara över snart! Och att jag håller mig vaken idag!
Att glömma är alltför lätt :) Tur du hade det skönt iaf i din ensamhet.
SvaraRaderaSamma lika här, blir inte heller förvånad när medmänniskor får påminna mig om det som min trötta hjärna har glömt... En bekant frustration, så att säga.
SvaraRaderaEzter: Skönt var det!
SvaraRaderaAnna: Precis så!