Lagom???

När fyra timmar på jobbet känns som hundra och hjärnan stänger av sig 16 minuter in i ett Skype-möte och jag inte själv fattar vad jag försöker förklara.

Suck.

Men att vara alert ungefär en kvart är väl ett bra betyg??????

Sen kom jag inte på hur jag skulle göra för att logga ur mötet så jag drog helt enkelt ur strömkabeln. Problem solved.

På väg hem från jobbet tog jag sällskap med en kollega till matsalen där vår fritidsförening hade julmarknad. Jag tog lotter och vann en låda Dumle-kolor. Tre timmars middagssömn på det och nu har jag meckat ihop lite julpyssel i en gammal te-burk, härrörande från faderskapet. 

Hade också telefontid med min läkare idag som inte tyckte att jag skulle pressa mig, inte tappa modet för att medicinen inte kickat in än och sova när jag är trött MEN aktivera mig så mycket jag orkar. Han sa något mer men det minns jag inte. Han avslutade med att säga att jag ska ringa vårdcentralen för att boka ny telefontid nästa torsdag. Då började jag gråta. 

”Det orkar inte jag” för det känns som att jag faktiskt inte gör det och jag hade ju doktorn i luren. Det kan han göra!

”Jo, du ringer bara .....”

”Nej, DU klickar på väntelistan och bokar in mig”.

Och så pratade vi om det. Vad som hände precis. Att jag får råd att ta hjälp. Att jag säger ”hjälp mig” och då får jag rådet att fixa det själv. För att ”man” vet att jag kan. Så klart jag kan! Men just nu orkar jag inte.

”Jag tror jag lärde mig något” sa doktorn och jag sa att jag inte kunde prata mer för jag är så trött.

Kanske lite tidigt att lägga sig 18.30??

Men å andra sidan är planen att simma i morgon bitti. En guldstund. Tarvar vila för att få upp i ottan. 

Over and out.