En lördag i sakta mak

I morse vaknade jag tidigt, tassade ut i uterummet med en kopp kaffe och tittade på ett avsnitt av ”The good wife”. Vid tio-snåret vaknade Hjärtat och vi åt frukost. Han har ett skov av sin artros och är rätt risig, har  svårt att sova på nätterna så vi är lite i ofas. Men frukost vill vi ha!

Jag åkte sen en sväng till radhuset och återvinningen och när jag kom hem fick vi besök. Lilla Systerns sambos mamma med man kom förbi och lämnade en flytt-blomma, jag blev verkligen glad. De är dessutom riktiga dammentuiaster så vi fick några goda råd inför nästa säsong.

Lunch, vila och senare tar vi en cykeltur till Hjärtats mamma. När man nu fått fart på sin cykel så vill man ju cykla! En lördag i sakta mak. Känns bra.

Sista semesterdagen

Sista semesterdagen. Känns. Sådär. Känner jag mig utvilad och har laddat batterierna??? Oh no. Inte på långa vägar. Att flytta tar på krafterna. Nu bor vi dessutom så fint att jag inte vill åka härifrån! Jag nyper mig i armen när jag kommer ner på morgonen, öppnar ytterdörren och säger hej till dammen, tomten, äter frukost i uterummet och tusen andra saker att njuta av. Köket hoppar jag helt enkelt över.

Igår hämtade vi Lilla N på dagis. Vi åkte till Strömsholm, tittade på hästarna, fikade och sen en tur till lego-affären. Vi åkte hem, gjorde pannkakor och byggde lego tills vi inte orkade mer och skjutsade hem det lilla livet till mamman. Sen somnade vi sött i soffan. 

Vitrinskåpet blev fint men för stort för matrummet. Nu står det på tillväxt i vardagsrummet istället. Mot vilken vägg?? Återstår att se. Det får bo in sig innan jag fyller det. Hjärtat tycker det är fint var det står men det måste kännas rätt.

Känna ett skåp? Yes. Det måste kännas rätt, inget får störa. 

Strax ska jag åka till radhuset igen, the never ending story. Slänga mer sopor, fler turer till återvinningen, skruva ned lampor och klippa gräsmattan. 

Sen, kanske, om jag orkar i eftermiddag, får jag upp gardiner i hallen. Prickiga? Så klart. En hall är inte en hall utan prickiga gardiner. Det är väl sen gammalt?? 

Summa summarum

En onsdag mitt i veckan kan summeras så här:

Antal morgonbad: 1. Med efterföljande frukost på kondis som vanligt. Det enda ovanliga var att det blev onsdagssim istället för fredagssim.

Antal inhandlade vitrinskåp: 1. Med efterföljande liten ångestattack p g a tankar om att passar det verkligen in? Kanske blir det för klumpigt, för svart, för stort, för .... Naturigtvis har jag mätt men mot min ångra-mig-ångest hjälper nada och inget.

Antal besked om åtgärd av vattenskadat kök: 0. Med nu ständig oro om hur det ska bli och framför allt när.

Antal besök i radhuset: 1. Hämtade lite gardiner och städprylar.

Antal besök i rosa huset idag: 3 1/2. Tre vuxna och en femåring. Två av de vuxna var Store Bror med sambo, nyss hemkomna från USA. Kramkalas!

Antal sockerkaksskivor till fikat: 1. För att sen var det slut.

Nu ska det monteras vitrinskåp. Ett sånt här:

Bild från nätet.

Nähä? Och nya tag

Idag hörde byggfirman av sig. Eller nä. Det gjorde de inte men de svarade när jag ringde på seneftermiddagen efter att ha försökt sedan morgonen. Vi vill ha besked när de kommer och tar tag i köket.

”Försäkringsbolaget har fått  ett kostnadsförslag och måste ge klartecken innan vi kan göra något”.

”Vi har heller inga gubbar att skicka, fortfarande semestertider”.

Ett litet tisdagsskrik på det: ”Aaaaaaarrrrggggh”.

Så jag åkte till radhuset. Plockade lite, fikade länge med Största Systern och Hjärtat kom med lunch. Vid halv fem kom mina köpare och vi gick igenom radhuset, tvättstugan, soprum och så fick de nyckel till förrådet. De kan börja lassa in grejer där när de vill. Kändes bra och så en sväng till återvinningen. De säger ”hej igen” nu när jag kommer .... det ska bli SÅ skönt när allt är över, klart och färdigt.

Over and out!

Oform är också en form

  Det lilla rosa huset har lindat mig runt sitt lillfinger eller, runt tomten, uterummet och uthuset. Jag är ute så mycket jag kan så slipper jag se det vattenskadade köket som nu verkar ha spridit sig till badrummet. Ett litet måndagsskrik på det: aaaaasaarrrgggh.

Samtidigt hör mina köpare av sig och vill in tidigare i radhuset för ”jag har ju flyttat”. Men nu kanske jag måste bo där när det rivs här eller så bor vi i Hjärtats hus men där finns heller ingenting och så blev vi husvilla fast vi för tillfället äger tre hus. Häpp. Ja. Stressnivån kan mätas i kort stubin, lätt till tårar och hittar ingenting. 

Det löser sig, jag vet. Men det är krångligt just nu. Jag vill inte ha krångel, jag vill ha smidighet, lätthet och kunna njuta av det nya. Det gör jag ju. Också. Tycker att vi har det väldigt fint, trevligt och mysigt. Igår gick vi ner till sjön vilket tog ca tio minuter och vem vet? Kanske börjar jag morgonbada? Eller kastar mig på cykeln för ett dopp efter jobbet. Jag är verkligen ur form. Kände det efter promenaden igår och som vanligt funderar jag på varför jag släppte allt med träning, rutiner med det och så mal jag på. Konstaterade sen att det är så jag är. Kör järnet ett tag, sen händer det något och jag tappar. Simningen har jag dock hållt i, två år nu så det klappar jag mig på axeln för. Alltid något. 

Jag har semester en vecka till, det firas in med en promenad och en tur till Ikea. Behöver egentligen inte en endaste pinal till men lite ljus och servetter går väl alltid hem??? 

Hit och sen längre

Jo jag bakade igår. Sockerkaka. Sommarfika för mig. Mamma och hennes man kom på besök och de tyckte att vi hade en lång flaggstång (eh, ja, den var sån vid köpet), att vi har mycket grejer i uthuset (ja, det är ett garage, verkstad och ateljé) och att ”det blir inte lätt att få ordning på den där vattenskadan, ujujuj”. Huset är ju snett och vint, trappan var ju VÄLDIGT brant och så stor trädgård. Och så vidare. Som de gör ibland utan att tänka sig för. 

Inte precis vad jag behövde för det här med vattenskadan stressar mig något så oerhört. Faktiskt. Jag vet att det är säljarna som står för skadan men ibland spårar jag och blir på gränsen till hysterisk när tankarna drar iväg hur eländigt det KAN vara. Fast vi vet ju inte. Och att vänta är värst. 

På kvällen åkte vi hem till Hjärtats son som är nybliven sambo. Den lille lägenheten var urgullig, fint planerad och centralt. Öste bara lovord över den för att skaka av mig de andra känslorna. Väl hemma tittade vi på film och jag hetsåt ostbågar. Det där skulle jag behöva ta tag i, tröstätandet.  

Idag är en annan dag och solen visar sig mellan skurarna. Jag tvättar, tumlar det torrt, värsta lyxen och ska gå en promenad. En ledig söndag. 

Baka, baka liten kaka

Den här helgen ska vi ta det lugnt. Det finns massor att göra både här i det nya och i våra gamla hus. Radhuset är nästan tomt. Nästan. Mest skräp och en gitarr. Det får vara, återhämtning står på schemat. Viktiga grejer!

Igår simmade jag och kollegan. Vi var lediga så vi nöjde oss med att vara till klockan åtta. Jag kände mig överraskande pigg i kroppen trots allt slit de sista veckorna och klockade 1000 meter på bästa tiden i år. Eeeh va? Ja! Allt är väl en tävling??? Sen låg jag och bara flöt en stund, bland det bästa jag vet! Frukost på vanliga stället, kollegan handlade flyttbakelser och så följde hon med till rosa huset. 

Efter visning satt vi länge och fikade i trädgården, dammen porlade, solen sken och det var så där idylliskt som man kan önska sig. En guldstund.

Resten av dagen tillbringade jag i en solstol bredvid dammen. Läste bok, lagade lite lunch, läste mer i boken, sov en stund och bara tog det lugnt. På kvällskvisten plockade jag mördarsniglar in masse, varför finns de ens? Och somnade utan att drömma mardrömmar om ituklippta sniglar .... de gillar persilja kan meddelas. Det finns inget kvar av den. Heller. Även denna dag får bli en lugn dag. Frukost i uterummet, har plockat lite svarta vinbär till youghurten, kaffe, bok och jag tror att jag vill baka en sockerkaka! Det behövs pausas i flyttfabriken.

Att rensa ett förråd

Den här flytten har verkligen gett mig en tankeställare kring prylar. Saker. Att brutalrensa och ändå ha 87 flyttkartonger. Plus väskor, kassar och lösa prylar. 

Jag rensar igen på plats. 

Idag ska jag till radhuset. Fixa det sista i förrådet som är att sopa ur och torka av hyllorna. Samla ihop det sista i radhuset och köra till återvinningen. Fixa till i trädgården gör jag närmare överlåtelsedagen så det är snyggt när de nya kommer. Egentligen vill jag bara vara hemma i rosa huset och skrota runt. Men det får bli senare idag!

Flytten och köket

I lördags gick flyttlasset från radhuset till Rosa huset. På fyra timmar var killarna klara och mitt bohag placerat högt och lågt i huset. I kartonger. 87 stycken. Plus de möbler jag valt att ta med.

På kvällen hämtade vi sängen hos Hjärtat och efter konstens alla regler och med en ihopsnickrad anordning hissades sängen och de möbler som ska vara på övervåningen, in genom sovrumsfönstret. 4 meter upp. 110 cm brett fönster, höjd 80 cm. Lite snirkel och lite finess, tre sängar, en byrå och en sänggavel senare var även det klart.

Så har vi sovit i det lilla rosa huset sedan dess och sambolivet går bra, so far.

Nu till smolket: två dagar innan tillträdet 1/8 ringde säljarna och meddelade att det var en vattenläcka i köket. Hej och hå. Så kan det gå när inte vattenlås är på, eller nåt.

Hur som.

Sjöblött köksgolv, blöta väggar en bit upp och ja. Vad säger man??? En vattenskada, säger man. Detta står naturligtvis säljarna för men det har ställt till det lite om man säger så. Försäkringsbolag och byggfirma är inkopplade, köksgolvet rivs på tisdag likaså alla bänk- och underskåp. Luckorna har klarat sig, de häktas av och sätts fast på det nya. Försäkringsbolag jobbar ju lite så. Sen ska det torka i minst två veckor, beroende på hur omfattande skadorna är. Badrummet ligger vägg i vägg, helkaklat. Det vill vi inte ens tänka på ...... byggfirman räknar med att det ska vara klart i slutet av september. Vi ville att de skulle börja denna vecka men det är ju semestertider så inga riv-gubbar finns att tillgå. 

Sedan i måndags kan vi diska och laga mat, vi langar ut maten genom köksfönstret till uterummet och så äter vi där. Om vi inte sitter ute i trädgården. Eller på verandan så vi reder oss med det. Men vi kan inte plocka in något i köksskåpen så kartonger blir stående. Kyl och frys står i hallen. Lite campingkänsla över det hela men allt går ju.

Idag har jag i alla fall fått igång tv.n och bredbandet. Viktiga grejer. Allt som ska vara på övervåningen är uppe och vilken dag som helst kommer grejerna på sina rätta platser, vi har plockat in kläder och bestämt var linneskåpet ska vara. Lite pyssel varje dag, rätt som det är är det ”klart”.

Från uterummet, ”frukostmatsalen”.

Utsikt från hallen.

Bästa stället för trädgårdsmöblerna!

Ett eget hus och en sambo.

Så haver vi nycklarna till vårt nya hus! Och jag har en sambo. Från och med igår är Hjärtat och jag skrivna på samma adress och vem kunde anat det någon gång där i slutet på -70-talet när vi susade runt på hojen, unga, kära och nyfikna? Nu är vi bara kära och nyfikna. Unga i sinnet förvisso, om vi får säga det själva.

Vi åkte direkt från överlåtelsenötet till huset, gick runt i alla rum, kröp på kattvindar och bara stod bredvid dammen och hörde på fontänen. Alldeles vårt egna! 

Lilla Syster med sambo och Hjärtats son med sambo kom förbi och det var en härlig känsla när de rullade in på grusgången och parkerade bredvid uthuset. Bilar, kärror, motorcykel, solstolar utspridda i trädgården. Det är väl så det kommer att se ut. Och jag gillar’t!

Säljarna kom också, vi gick igenom det sista och de sa ”hejdå” till huset. 

Men. Alltid ett litet men.

Det har smugit sig in ”lite” smolk i bägaren, (naturligtvis annars vore det ju inte mitt liv) hanterbart men trist. Vi tar tag i det men just nu tänker jag bara vara glad. 

Med vänliga hälsningar ”husägar’n” tillika sambo!