Kärt återseende på agendan

Hörde jag FREDAG???!!!!
Ja, det gjorde jag! Fullt ös mot fredagsmyset som i kväll kommer att gå av stapeln hemma hos Hjärtats syster. Ett kärt återseende is coming up!
En gång i tiden, för si så där 34-36 år sedan var jag och Hjärtat ofta barnvakt åt nämnda systers döttrar. När det tog slut tappade jag kontakten med den lilla familjen men vi har stött på varandra genom åren både här och där, pratat en stund och sen har det gått både långa och korta stunder utan att vi träffat på varandra alls.
Tills nu.
Herrarna är väl förberedda på en del tjejsnack. 35 år ska gås igenom lite mer ingående. Det lär ta ett tag!
Bra avslutning på en omtumlande men bra vecka!

Ole, dole, doff……...

Försiktig optimism. Det gick vägen med praktiken! Mjukstart en dag i veckan, nästa två. So good, so far!
Igår dansade jag zumba. Idag ska jag äta middag med en god vän. Man förser sig av livets goda helt enkelt. Och en och annan skumbanan. Det var svårare än jag trodde att rå på de där små rackarna!
Är fortfarande torr i munnen och trött. Jättetrött. Konstaterar att mitt beslut att sluta färga håret håller i sig och nu går det inte längre att bortförklara. "Grey" kommer det att stå i nästa pass. Alla dessa insikter!

Tystnad. Tagning. ACTION!

Nu skriver jag med små bokstäver. Precis som ni inte ser det……..

Om en strax avgår Cina-bilen med en ung man i passagerarsätet som ska avlämnas vid en praktikplats.

First day. Det har jobbats hårt i kulisserna för att få till det här, i mitt nästa liv ska jag söka jobb i underrättelsetjänst, som medlare eller inom SÄPO.

Ok. Tummar behöver hållas idag att det går vägen. Att solen står rätt, vinden blåser från rätt vädersträck och att allt klaffar. Att handledaren, kocken himself, har fattat vad det går ut på tvivlar jag inte ett ögonblick på. Han är som klippt och skuren för den här ungen mannen.

Ja. Det var väl det hela för nu. Jag är torr i munnen och trött. Jättetrött. 

Over and out.

Möten, möten och så lite fler möten…………...

Jag har sagt stopp till att vara med på mer möten med skolan angående praktik. Det orsakar en viss förvirring i alla led kan jag säga men jag är over, done och färdig med det. Det finns andra som kan gå, som borde gå och som nu får gå. Basta. Jag har varit ledsen-stångat-mig-blodig-lagt-ned-all-energi-färdigt nu.
För den sakens skull ligger jag inte på soffan och äter praliner (även om det stundtals är jäkligt lockande), nä, jag lobbar, jobbar, trixar och fixar för att föremålet för hela den här skolhaverisoppan ska komma på benen. Sakta men säker tar vi oss framåt.
Igår gick jag en promenad på kvällen. Snabbt, långt och envetet för att bli av med lite frustration över hela situationen. Jamen det hjälpte ju! Kom hem varm, svettig och lugnare och åt smågodis framför tv.n. Så var det med den karaktären. Fast det var gott med skumbananer!

En släng av feng shui……….

Söndag. Radhuset ser ut som en bomb har slagit ned då jag sent i går eftermiddag fick för mig att rensa min garderob och sälja av en del på Tradera. Även förrådet innanför köket fick sig en släng och jag började riva även där.
Renseriet är behövligt men även ett symtom på att det är lite rörigt och körigt runtomkring mig. Då rensar jag. Som om villervallan inombords behöver lite fysisk hjälp, rensar jag hemma rensar jag även tankarna. Kanske långsökt men jag funkar så. Rensar eller möblerar om.
Tandläkarbesöket igår gick bra. Check. Strategin fungerade och ett plus för inga hål.
En härlig eftermiddag med Bästa Väninnan på stan gjorde susen och idag ska jag träffa en barndomsvän. Det var längesedan vi sågs men är övertygad om att vi har en hel del att babbla om. Sen ska nya planer för nästa vecka ritas upp men först nöje! Det blir bäst så!

Planerare is my middle name……...

Lördag. På agendan står ett tandläkarbesök med sonen. Lördagar är bra dagar för det. Inte så mycket folk i väntrummet, ganska lugnt och stilla överhuvudtaget på mottagningen och bara en"tant i luckan" så slipper man välja till vilken man ska gå. I fickan finns en "medicinlista" så behöver han inte komma ihåg namnen på dem utan bara lämna fram lappen till tandläkaren om de undrar över det.
(han har övat in namnen på medicinerna utantill men om det skruttar sig ligger lappen där).
Mamman, moi, ska sitta i väntrummet. Allt är noga förberett.
En lördagsstrategi som vi tror ska gå vägen.
I övrigt känner jag mig rätt mosad. Store Bror och jag har legat i var sin soffhörna nu på morgonen och konstaterat att man blir rätt trött när känslor åker berg- o dalbana.
"Life is a roller-coster" mumlar jag för mig själv när jag reser mig från soffan.
"Ja, mamma. Ibland går det upp och ibland går det ner. Så är det".
Någon har lärt sig. I unga år.
I övrigt har tvättmaskinen bestämt sig för att den har tvättat färdigt på program "bomull 60 grader". Tänker inte skölja eller centrifugera. Alls. Fintvätt 40 grader funkar finfint. Någon som begriper sig på tvättmaskinslogik???? Lite bra ändå att jag lagom fått fart på diskmaskinen i alla fall, någon måtta på maskinhaveri får det ju ändå vara.
För att undvika ett eget haveri ska jag i dag bege mig på shoppingrunda med Bästa Väninnan som är i stan. Fika, äta lunch och kanske slår vi till med ett glas vin någonstans innan jag behöver åka hem till radhuset igen. Hämta lite kraft. Energi. Ladda batteriet.
Vad ska ni göra?

Ljuspunkter

Har jobbat en hel dag. Nåja. Kom sent, gick tidigt. Men jobbat. Varit på gruppmöte. Gillar våra gruppmöten. Bara vår grupp, allvar blandat med lite trams. Gemensam lunch i matsalen. Vi kommer framåt. Gillar det också. Känner att det börjar lätta lite i bröstet. Kanske är armarna inte lika tunga???? Känns som bubblan börjar spricka lite, orkar planera, tänka framåt, ta nya tag och fundera ut nya strategier.
Fick sms från Store Bror att han ska vara med och vara matchvärd när A-laget spelar = kommer ut från Radhuset och träffar kompisar. Bra tecken, depp-trollet får sin en känga. Det betyder också att jag kommer att få skjutsa dit och hämta. Gör inget. Ingenting alls. Jag kan köra jorden runt om det behövs, bara det här blir bra!

Sakta vi gå genom………..

Tack för alla fina hälsningar! Det värmer ska ni veta!
Idag är dagen efter haveriet. Man har letat efter "Svarta lådan", den där som kan ge all information om vad som hände och jag tror det är återfunnen nu. Nu återstår att analysera kraschen, få ungen på banan igen och praktikplats?
Ja. Det finns ju en………
….. möjlighet att återgå till stället där han var i våras.
Så då jobbar vi däråt.
Under tiden turas vi om att vara hemma med honom, peppa, gå ut och gå, kolla roliga filmer och bestämma fredagsmysmiddag. Skjutsa till träning, inte släppa handbollen, vi har ju en "matchens lirare" i hushållet efter helgens bravader i Göteborg och handbollen är bra. Helt enkelt mota Depp-trollet.
Ibland går jag undan och tjuter. Det lättar på trycket. Igår kväll dansade jag zumba och Bästa Mamman satt med sonen i soffan och kollade handboll under tiden. Tryggt så.
Man sätter helt enkelt ena foten framför den andra. Till slut har man ju kommit en bit.

Somewhere ……..

I radhuset råder kaos. En praktikplats har gått upp i rök, en yngling har tappat modet, lusten och gnistan. Totally.
Det påverkar oss alla. Så klart. Har tagit kompledigt ett par timmar på förmiddagen för att försöka bringa ordning. Svårt. Vilken ände drar man i först? No idea. Just nu sitter jag med en härva av trådar att dra i och en unge som så dåligt som man kan i tonåren. Nattsvart.
Men man måste ju leva på som vanligt och har plockat ur diskmaskinen, bryggt kaffe och lyssnar på radio. Väntar. På att nämnda unge ska komma in igen. Långa promenader är hans grej när det är körigt och det brukar lösa upp en del knutar.
Under tiden har Största Systern ringt och kvittrat glatt i luren. Man blir glad. Det går bra på jobbet, hon och mannen ska snart åka på solsemester och det snöar. Hon älskar snö.
Jag älskar lugn och ro. Alltså precis tvärtom mot nu. Rätt som det är slår pendeln över och vi är där igen. Längtar. Det gör jag!

Det blir ljusare igen

De tunga armarna besvärar mig. In masse. Liksom det tunga i bröstet. Kan ju räcka med ett depp-troll i det här radhuset, fler göre sig icke besvär.
Det sägs att det är ärftligt, det här med depp-troll.
Hur som haver så är jag lite känslig för tillfället. Så när Maria Lundkvists pappa gör entré i Stjärnorna på Slottet och spelar dragspel och sjunger tillsammans med sin dotter gör jag som Leif André och bryter ihop en smula. (såg reprisen sent igår kväll….)
Leif säger i intervjun att han också ville ha en pappa som spelade dragspel med honom.
Jae. Jag med. Å andra sidan skulle jag väl fallit död ner om min pappa spelat dragspel överhuvudtaget, han var inte lagd åt det hållet alls, farsgubben. Nä. Starka drycker var mer hans gebit och även om han då och då var mer än lovligt galen så var han jäkligt snäll mellan varven. Poppade popcorn i högar, gjorde Ris a la Malta mitt i sommaren, metade aborre som en gud och kunde fixa till en trasig växellåda på en gammal bil med gem, silvertejp och plastic padding mitt på blanka E4.an. Snickra var han också bra på och läste Hermods-kurser i matte på löpande band när det begav sig.  När punken gjorde entré stack han hål i kinden med en säkerhetsnål……… när kidsen var små avancerade han till kojornas mästare och imponerade på dem genom att kunna gå barfota på barrstigen ned till sjön. Utan att hoppa, skrika eller säga fula ord.
Sådant kom jag på när jag såg reprisen av Stjärnorna på Slottet.
Fan.
Och så blev armarna ännu tyngre.
Dumt.
Det är förresten snart dags för middagsträff med en väninna. Hon som alltid har med sig sugrör när jag blir så här och skyllde på att jag inte orkade dricka kaffe för att armarna var för tunga.
"Trams" tyckte hon och halade fram ett sugrör vid köksbordet en gång.
Nu tycker hon inte att det är trams på riktigt utan det är en strategi att säga "trams" och presentera en lösning. Det är bra för i den här bubblan är man inte särskilt lösningsorienterad. Fast kanske……..
På jobbet har jag ett höj- och sänkbart skrivbord.
Det är bra.
Något att hålla sig i och när jag känner att jag egentligen inte orkar resa mig så halvligger jag bara lite över bordet så där och trycker på upp-knappen och vips! Är tant i upprätt läge! Så jäkla bra!
Det underlättar att jag har universums bästa rumskompis kan jag säga. Hon höjer inte nämnvärt på ögonbrynen längre, i alla fall inte så jag ser det.
Jag har noterat att dagarna är längre, det är ljusare! Det finns hopp!