Sista lördagen i oktober

Läser om utmattning och vägar tillbaka. Acceptans och insikt. Glädje och sorg kring detta att förändras, inte vara som "vanligt". Jag vet inte vad "vanlig" är längre. Gränser har suddats ut och genom åren har jag kastats från ytterlighet till ytterlighet och passerat "lagom" så där i förbifarten. Jag tror att jag försökt vara som alla andra. Eller som jag tror att alla andra är. Vad vet jag?
Jag är jag. Försöker snitsla mig fram i den insikten. Försöker låta bli att tänka när jag lägger mig om kvällarna "att i morgon, då...... då ska jag minsann...... Orka vara pigg, komma i tid, göra en sak i taget, träna, bli mer planerande och så ......."
Det skiter sig i samma ögonblick jag vaknar för morgonångesttåget har glidit in på perrongen utan att jag varit medveten om det och kunnat tända stoppsignalen. Nä. Rakt in i mig far det där tåget och så börjar vi om. Varje dag. Frukostkaos. Duscha. Va? Nu? Redan? Är klockan så mycket???? Är flingorna slut? Nu igen?!
Sen jobbar jag mig upp över dagen för att ha min peak på kvällen. Min bästa tid. Allt är möjligt. Allt fungerar. Allt kan man tänka på. Samtidigt. Men till slut måste man jag ju sova och så börjar det om. Varje dag.
Utmattning. Man kan bli frisk igen genom återhämtning. Att hämta hem ork. Det är oftast inget fel på viljan. Den är oerhört stark likaså drivkraft att prestera, åstadkomma och möjliggöra. Det gäller att styra om så att en del av den energin läggs på sig själv. Att på riktigt inse betydelsen av återhämtning. Mental vila. Krav- och prestationslöst. Att få vila i sig själv en stund och att det är gott nog.

När man passar på

Min energi är av eller på. Allt eller inget. Egentligen intet nytt under solen, jag funkar så. "Lagom" svischar jag förbi upp eller ner, tar ingen särskild notis om det för jag vet inte hur man gör. Håller på att lära mig att fungera i den här ständiga berg- och dalbanan istället för att försöka göra om mig.
Just nu i ett "allt-tillstånd" har renoveringen av gästrummet börjat. Största Systern hjälpte mig för någon vecka sen att montera ned en garderob som inte ska vara där och sen tog det stopp.
Tills igår.
Jag kanaliserade viss irritation och ilska över en grej som inte går min väg och så satte jag igång. Jag tömde ett rum på möbler, monterade ned taklister och golvlister, gardinstång, rullgardin, fönsterbräda, persienner (100 år gamla behövde tas ned) och så täckte jag golvet med skyddspapp.
De tre övriga sovrummet är fyllda med grejer under tiden och det är trångt, bökigt och stökigt. Jag får helt enkelt skynda mig på när energin är här.
Fast just idag har jag mest roat mig. Ätit lunch med väninna, tittat på konstutställning, fönstershoppat och inhandlat en liten uppmuntringspresent till Store Bror som slutade på kyrkogården idag då praktiktiden är slut.
Det är bara vi två hemma i kväll och vi har enats om att baka egen pizza. Ett fredagsmys så gott som något!

När man vaknar ur en dröm

Jag vill vakna på ett plågsamt vackert ställe, höra havet slå mot klippor och måsar skria. Se skira vita sovrumsgardiner leka tafatt med ljummen sommarvind och jaga solskuggor på ljusgul tapet. Jag vill känna doften av nybryggt kaffe, solvarmt altangolv under mina bara fötter och sitta bekvämt med tunn morgonrock och bli serverad frukost utomhus på vitt porslin med blå ränder. Vita äggkoppar, solgul apelsinjuice i höga glas.
In my dreams.
Vaknar för femtielfte morgonen till ett envist borrande från de renoverande grannarna. Hur mycket kan man borra i ett radhus utan att det faller ihop som korthus? Jag förmodar att vi är ganska nära att få veta sanningen........ Tänker de bo i ett såll? Vad GÖR de egentligen? Hur lång tid ska det ta?
Jag ger upp tanken på sovmorgon och tar mig ned i mitt radhuskök. Någon har redan ätit frukost, jag kan se blåbärssoppespåren, utspillda flingor och kladdig smörkniv på köksbordet. Hej mitt liv! Jag är vaken nu!

Upp igen........

Idag har jag varit hos sjukgymnasten. Det tränas för fullt på att hitta mittenlinje, centrum i kroppen, balans och avslappning. Det är svårt. Ibland förfärligt svårt. Jag kom av mig mitt i, visste inte om jag skulle andas ut eller in och det blev lite kaos i huvudet. Men sjukgymnastens lugna röst guidade mig rätt igen och det gav mig en känsla av trygghet, att det är ok att komma lite av banan ibland och att det går att komma rätt igen utan några större åthävor. Den känslan ska jag försöka jobba lite mer med........

Höstlov och måndag

Höstlovsveckan. Med bara en unge, Lilla Systern, kvar i skolan har jag nästan glömt bort det…… Hon jobbar dessutom extra på salongen idag så ingen ledighet här inte.
Store Broren jobbar sin sista vecka på kyrkogården, han var i alla fall glad över tidsomställningen som gjort att det nu är ljusare på morgnarna. Han cyklar genom skogen för att komma till jobbet och det har varit mörkt på morgnarna……. Liiiiite bättre när cykellyse fixades men ändå!
Själv ska jag strax bege mig till jobbet, har nyss varit ute och tinat upp dörrlåset på bilen. Lite "hurra" på att låssprayen var i handväskan och inte i handskfacket! Man lär sig så länge man lever!

Söndagsallt

I den här allt-eller-inget-världen jag lever i, har det idag varit: Allt.
Var uppe tidigt och röjde i Hjärtats vardagsrum (Renovering pågår..... hej, vad han ska ringa i veckan och undra var favoritfåtöljen är eftersom jag placerade den bakom soffbordet istället för framför......), dammat alla bokhyllor, sorterat in jobbpapper som låg arkiverade i soffan, dammsugit och torkat golv.
Sen åt vi frukost och jag gick en lång, snabb promenad, hem igen, bytte om och åkte till Bästa Mamman med Lilla och Stora Systern och vi bjöds på fantastisk äppelpaj. Efter ett par timmar bar det iväg hemåt igen, nu med en spjälsäng till barnbarnet i bagaget och väl hemma i radhuset monterades den i ett nafs. Det lilla livet ska snart sova över hos mormor och då måste han ju ligga bra! Känns bra att ha en spjälsäng i huset igen........
Store Brorens iPad som inte gått att ladda på fjorton dagar fick plötsligt spunk och började fungera igen. Snopen blev jag som "bara skulle testa lite"..... när makapären gick igång. Fixat kvällsmat, handlat inför veckan och så konstaterar jag att det är många timmar kvar innan sena kvällen och Hjärtat undrar oroligt om jag inte ska ta det lite lugnt?!
Jag har försökt förklara den här känslan, drivet jag får ibland och jag förstår att det kan verka konstigt. Ena veckan platt fall, nästa vecka full fart. Vart är lagom? Lunka-på-växeln? Jag har inte en aning och har väl spenderat 40 år med att klura ut det och försökt ändra om mig istället för att konstatera att det är så jag funkar. Av eller på. Med eller av. Ständig följeslagare är den envisa huvudvärken som jag försöker acceptera och hantera men som så många dagar begränsar mitt liv och mående. Kanske är jag något på spåren där men jag tar inte ut något i förskott. Konstaterar bara att jag klarat mig från något större migränanfall sedan i måndags. Jag känner av det men det har inte brutit ut fullt och jag tar en dag i taget.

Mitt i helgen..........

Fredagsmyset inleddes med en handbollsmatch. Store Brors lag vann på hemmaplan om än onödigt spännande. Sonen la en avgörande straff och han strålade som hela solsystemet, liksom hans egna heja-klack på läktaren.

Idag har Hjärtat och jag varit ute på årets sista? hojtur i strålande solsken och bara lite kallt om händerna. En kopp kaffe och en lördagsbulle på ett mysigt fik smakade bra.

Har pratat med Stora Systern som är i stan och längtar ihjäl mig tills i morgon när vi ses en längre stund och om en strax ska det hängas upp gardiner i Hjärtats sons nya lägenhet. Man är lite överallt och roddar. En helg går på................

Ett brev på posten

Det kom ett brev från Försäkringskassan att överklagan behövde kompletteras. Ok´rå. Varför inte?
Tänker att det enda de snart inte vet om sonen är färgen på hans kalsonger…………
Komplettering inskickad. Check.
Återgång till soffläge och Scandal, sista avsnittet av säsong 3. Check.

Oordning

Det.Är.Bara.Inte.Så.Roligt.Just.Nu.

Tungt.

Om september är min favoritmånad är oktober tvärtemot.

Det är oktober ett tag till.

Sen så.

Ett löst mysterium

Mysteriet hur man kan strosa runt en hel lördag från tidig morgon till klockan sex utan att göra ett endaste dugg är löst. Om man med "inte-ett-endaste-dugg" menar åka på en kort fotorunda, försöka väcka en död iPad, googla iPad-tester, råd och rön, priser, googla resor i januari. Ja. Tänker resa bort. Pyssla lite med bilder i datorn, klippa ned pelargoner på altanen och ta in dem för vintern, plocka ur diskmaskinen, värma lite mat, dricka kaffe, läsa bloggar, slötitta på tv, prata jättelänge med Stora Systern och ibland bara stirra rakt ut i luften tills det var dags att duscha, ta på facet och hämta Hjärtat för att äta middag hos Bästa Väninnan och Fästmannen. Alltså. Man gör ju vad man vill på dagarna men jag känner att jag "måste göra nytta"….. vad nu "nytta" är för något. Att det jag gjorde igår liksom inte duger, dumt, jag vet, men det är något jag jobbar med. Hela tiden.
Det finns en chans att dagen idag blir ungefär som igår, minus middagen då som för övrigt var god, trevlig och mysig. Vi åt och tittade på "Så mycket bättre" tillsammans. I kväll tittar jag och kidsen nog på Solsidan. Kan hända att det slinker ned en äppelpaj. Det är ju höst gubevars!