En klimakteriehäxa i Kroatien

Dag två i Kroatien. Ett smultronställe vart man än hamnar. Om man inte är med mig förstås ..... i vanliga fall har jag svårt för förändringar och om jag säger att den ”lilla” egenskapen rår inga hormonspayer i världen på utan har istället blivit en miljon ggr värre i o m klimakteriet så kan man ju snabbt dra slutsatsen att Hjärtat är en man med  tålamod eftersom han bestämt sig för att flytta ihop med mig.

Förändringar kan vara att inte handla i den affär vi bestämt att vi ska handla i utan i en som man upptäcker ligger  närmare och har bättre parkeringsmöjligheter. Eller att det flaskvatten som vi bestämt att köpa inte finns utan det blir ett annat märke. Vilken restaurang? Vilket håll ska vi gå? Och så vidare. Tröttsamt. Har så varit i hela mitt liv men nu är det utomjordiskt då det är kopplat till humörsvängningar. Jag avskyr det. Känner inte igen mig själv och känner mig elak. Jag är inte en elak person, det här är inte jag. 

Varje dag gråt, svett och utbrott. Är ta mig tusan helt slut och har därför legat vid poolen idag i en pergola, läst, badat och stillat mig. Lyssnat på svalorna, pratat med en trevlig dansk familj, grattat min mamma på 76-årsdagen via FaceTime och   tänker att jag vill verkligen ha det så, ro i mig. 

Utsikten är fantastisk och uppväger den oerhört branta backe som leder upp till huset från stora vägen. Det är knappt så hyrbilen orkade upp ... ser det som bra backträning för mig vid promenaderna, om inte detta kommer synas på min rumpa efter tio dagar här är jag utom hopp mot  jordens dragningskraft på tantbakar. (Förmodligen).

Så. Mitt i semestern, från en balkong i Bol: over and out för idag.

 

Semestermood

I morse klev vi upp 03.40 för frukost, transfer och ett tidigt flyg till Split. Då vår planerade semester inte blev av ändrades planerna i sista momangen. När Hjärtat skrivit kontrakt på sitt hus bestämde vi oss: flygstol. Sagt och bokat. Här är vi nu. På ön Brac. Bol. Uppe i en backe med vidunderlig utsikt. 

Vi hyrde bil på Splits flygplats, vilket i sig är ett äventyr, drog till hamnen, blev visade till fel färjeläge och missade färjan med en minut. Vänta på nästa i olidlig hetta, köra längst ned i botten på färjan genom ett hål i golvet som öppnades, världens smalaste ramp, köpa två mackor och en läsk för hutlösa 220kr och efter färjeturen snirkla oss uppför ett berg och sen slingra oss ned igen. Till en lägenhet med utsikt. Vi har varit och handlat, druckit en cider och ätit ostbågar. Tror inte att jag orkar mer idag faktiskt. Kanske att bada i poolen! Jo. Det orkar jag. Sen ska vi se fotbollen! 

Kroatien! Jag är i Kroatien igen. Älskar’t!!!!!

En födelsedag. I sol.

Idag fyller min lillasyster år. 54 ljus  i tårtan. Systeryster med tusen järn i elden. Mamma och jag åker dit en sväng efter jobbet. Också en anledning att verkligen komma ifrån jobbet, en viktig anledning. 

Sista jobbdagen för ett tag. Lovely! 

Över alltihop skiner solen!!!!! 

Galet, snurrigt och så regn

Att det tjorvar ihop sig på jobb lagom till semestern är väl mer regel än undantag tänker jag, nyss hemkommen 20.00. Allt ska vara klart. Likadant till jul. Dit ät det åtminstone ett tag, tack och lov.

Idag har det regnat här så det stör inte så mycket att jobba länge. 

Märks för övrigt att tant är trött - la mig i soffan igår kväll för att se en serie 22.00. Vaknade 06.00 - i soffan - av mobillarmet och fattade noll och inget. T o m katten låg kvar bredvid. Två tröttmössor. 

När man behöver påfyllning

Har jobbat i Nyköping idag och åkte egen bil dit. Orkar inte med att åka buss för tillfället. Ljud, folk, varmt. Valde istället tyst, ensam, ac. Arbetsmöte hela fm,  åt lunch i hamnen med kollegor, möten hela eftermiddagen till sent och när jag åkte hem svängde jag förbi mamma. 

Behövde tanka lite ”mamma-tid”. De hade varit och plockat jordgubbar så en hel skål med jordgubbar och mjölk blev det till kvällsmat. Sen satt hon och jag i uterummet och pratade ett par timmar och stärkt åkte jag sen hem till radhuset. Så skön avslutning på en omtumlande mötesdag. Två dagar kvar till semester.

Upp som en sol ....

.... ner som en pannkaka. Finfin helg avslutades ... inte lika bra. När tillit åter igen får sig en törn och ett samtal lämnar kvar en skavig känsla. Även idag. 

När man känner sig naiv, dum och så in i nordens trött på sig själv, omgivningen och tja, allt.

Mitt i somraren. Näe. Allt är då sannerligen inte prunkande grönska, jordgubbar, humlesurr, vita tuss-moln och happiness. Det är ett jäkla slit. Det är vad det är. Också.

På tur

Midsommar. Lång, lugn helg. Igår skjutsade Hjärtat och jag Store Bror till en fiskesjö och drog sen på turné. Söderköping, Norrköping och avslutade med Picnic vid Djulöholmsbadet i Katrineholm. På hemvägen plockade vi upp Store Bror vid sjön och sen for vi hem. Lång, skön dag. Idag ska vi hälsa på mamma och Lilla N hänger på. 

Bävar lite för morgondagen, Hjärtat har semester och jag ska upp och jobba. Men, bara fyra dagar kvar nu. Längtar? Yes.

På husfronten intet nytt. Lagda bud men stiltje. Avslut eller mer bud? Vänta. Tålamod. Sannerligen något jag behöver träna på! 

Mitt midsommaraftonshäng.

Vid fiskesjön. Vackert.

Det blommade i Söderköping.

Picnic med Hjärtat. Gillar’t!

Och över alltihop sken solen!

Midsommar it is

I morse skjutsade Hjärtat mig till badhuset till öppningsdags, 08.00. Sovmorgon en fredag! Annars ringer klockan 05.15. 

Kollegan slöt upp, vi simmade och jag åkte med henne till fiket. Min bil är .... i Strömstad??? (Håller inte riktigt ordning på var Stora Systern är men åt det hållet. Hon har sagt det. Många gånger).

Nåväl. Långmysfrukost. Jag hjälpte henne med parkeringsappen och sen reggade jag parkering åt mig själv av bara farten. Det kom jag på när vi ätit klart och jag gjorde mig redo för långpromenad hem till radhuset. En parkeringspåminnelse. För en bil som är i andra halvan av landet. Jag behöver vara ledig!

Gick hem, cyklade till Hjärtat och strax ska jag mysa ned mig i hammocken med kudde, saft och en bok. Det ryktas om sill-lunch så småningom. Sen, inga planer alls. Lovely! 

Midsommar på gång

Igår regnade och åskade det här utan dess like. Det blev översvämning på gården och Stora Systern fick låna ett par utgådda skor och vada till bilen. Idag har vattnet sjunkit undan hjälpligt, en liten rensning av brunnar kanske skulle  sitta finfint.

Å andra sidan hade gårdens ungar en högtidsstund, när åskan dragit bort kom ett gäng utspringande med paraplyer och vadade genom gården, vilt hojtande och skrattandes. Sånt gör mig glad i hjärtat och det var ju inte till mig de kom in sen med dyblöta skor och leriga fötter. Passerat stadium men jag har alltid varit lite svag själv för vattenpölar så mina ungar har fått hoppa, plaska och vada. Många gånger till andras förtret och förmananden:

”De blir ju blöta” - de är inte gjorda av tvål

”Oj, vad det stänker” - ja, och du står i fönstret på andra våningen så det lär knappast drabba dig

”Nu är de ju alldeles smutsiga” - jag har haft förmånen att ha egen tvättmaskin och har aldrig dragit in dem från en vattenpöl rakt in i någon annans finsoffan.

Sällan nämns de förtjusta skratten, förundran över hur vattnet stänker upp och gör jackan/tröjan/benen alldeles prickiga, känslan av att kunna hoppa, att bli alldeles varmsvettig och glad och tja, att vara barn liksom.

Men det är klart - kalasfina ungar med paket under armen eller på väg till jobb och dagis i arla morgonstund var väl inte en önskan att utforska vattenhopp överst på min lista. 

Men ett ösregn med översvämning på en gård. Himmelriket för nyfikna ungar.

Gud, eller nån, vad jag inte vill bli gammal, tråkig och sluta vara nyfiken och barnslig. Eller låta andra vara det. Inom rimligheters gränser. 

Idag är det dan före dan. Midsommarafton. 

”Vad ska ni göra på midsommarafton”??? 

Inte en aning. Vi ”brukar” flänga på väg till Kroatien och då är rutinen: tidig frukost, en liten svensk flagga petas ned i frukostfrallan, sen iväg på hojen i 7-8 timmar. Komma fram till annat boende, duscha, fixa lite mat, äta och dekorera bordet med sommarservetter och medhavd midsommarstång.

Att vara på hemmaplan känns faktiskt lite ovant. 

Men vi får väl lösa flängandet med att åka mellan Hjärtats place och Radhuset, kan ju ha midsommarstången i en påse och montera den där vi bestämmer oss för att sova för natten. Eller så känner jag mest för att hänga i Hjärtats soffa, äta oförskämt mycket jordgubbar och dricka lite bubbel. Läsa en bok och bara vara. 

Försöker i alla fall låta bli att drabbas av förväntansångest att man MÅSTE göra något bara för att det är midsommar. 

Har jag sagt att jag snart är 57 och fortfarande dras med sånt? En hel hög med ”måsten”, ”borde” och tja. 

Men lite sill, DET vill jag ha! 

När önskningar slår in

Tre av fyra tisdagsönskningar slog in. Något av ett rekord må jag säga, det enda som inte höll var solskensönskningen. Sällan eller aldrig har jag hamnat i sådana regnskurar på väg mellan aktiviteter och dyngsur var ett faktum på tio sekunder.

På kvällen lånade jag Lilla N och vi uppvaktade Hjärtat, åkte och fikade och hade mysigt. Det förgyllde en tisdag.

Ikväll kommer Stora Systern på blixtvisit för att äta middag med sin mamma och låna bilen över midsommar, själv har jag preppat cykeln och tänker att det är ett utmärkt tillfälle att komma igång att cykla. Av ren lathet tar jag bilen överallt och om jag nu inte har bilen blir ju det lättare att låta bli. Till jobbet är det fem kilometer, till Hjärtat 1,2, affären 800 meter, badhuset 7 o sv. Jag bor inte så långt borta från det jag behöver .... och bussen går i stort  sett utanför dörren. Så. Bekväm har tant blivit helt enkelt. Men det går ju att ändra på!