torsdag, juni 20, 2019

Midsommar på gång

Igår regnade och åskade det här utan dess like. Det blev översvämning på gården och Stora Systern fick låna ett par utgådda skor och vada till bilen. Idag har vattnet sjunkit undan hjälpligt, en liten rensning av brunnar kanske skulle  sitta finfint.
Å andra sidan hade gårdens ungar en högtidsstund, när åskan dragit bort kom ett gäng utspringande med paraplyer och vadade genom gården, vilt hojtande och skrattandes. Sånt gör mig glad i hjärtat och det var ju inte till mig de kom in sen med dyblöta skor och leriga fötter. Passerat stadium men jag har alltid varit lite svag själv för vattenpölar så mina ungar har fått hoppa, plaska och vada. Många gånger till andras förtret och förmananden:
”De blir ju blöta” - de är inte gjorda av tvål
”Oj, vad det stänker” - ja, och du står i fönstret på andra våningen så det lär knappast drabba dig
”Nu är de ju alldeles smutsiga” - jag har haft förmånen att ha egen tvättmaskin och har aldrig dragit in dem från en vattenpöl rakt in i någon annans finsoffan.
Sällan nämns de förtjusta skratten, förundran över hur vattnet stänker upp och gör jackan/tröjan/benen alldeles prickiga, känslan av att kunna hoppa, att bli alldeles varmsvettig och glad och tja, att vara barn liksom.
Men det är klart - kalasfina ungar med paket under armen eller på väg till jobb och dagis i arla morgonstund var väl inte en önskan att utforska vattenhopp överst på min lista. 
Men ett ösregn med översvämning på en gård. Himmelriket för nyfikna ungar.
Gud, eller nån, vad jag inte vill bli gammal, tråkig och sluta vara nyfiken och barnslig. Eller låta andra vara det. Inom rimligheters gränser. 
Idag är det dan före dan. Midsommarafton. 
”Vad ska ni göra på midsommarafton”??? 
Inte en aning. Vi ”brukar” flänga på väg till Kroatien och då är rutinen: tidig frukost, en liten svensk flagga petas ned i frukostfrallan, sen iväg på hojen i 7-8 timmar. Komma fram till annat boende, duscha, fixa lite mat, äta och dekorera bordet med sommarservetter och medhavd midsommarstång.
Att vara på hemmaplan känns faktiskt lite ovant. 
Men vi får väl lösa flängandet med att åka mellan Hjärtats place och Radhuset, kan ju ha midsommarstången i en påse och montera den där vi bestämmer oss för att sova för natten. Eller så känner jag mest för att hänga i Hjärtats soffa, äta oförskämt mycket jordgubbar och dricka lite bubbel. Läsa en bok och bara vara. 
Försöker i alla fall låta bli att drabbas av förväntansångest att man MÅSTE göra något bara för att det är midsommar. 
Har jag sagt att jag snart är 57 och fortfarande dras med sånt? En hel hög med ”måsten”, ”borde” och tja. 
Men lite sill, DET vill jag ha! 

4 kommentarer:

  1. Man gör bara det man själv vill. Vi kommer att sitta själv i husvagnen. Det räcker bra så.
    Hoppa i vattenpölar gillar väl alla barn? B5 fick nya sandaler igår. ” hoppa pölar med” sa han om dem😉
    Glad midsommar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja. Ibland är det bara svårt att veta vad man själv vill. Glad Midsommar till dig med!

      Radera
  2. Jag är så trött på alla dessa måsten jag skapar till mig själv. Astrött. Försöker mota undan dem, men det är svårt. Likaså bilden av att alla andra har det så mycket bättre hela tiden. Oerhört tröttsamt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur. Man tröttar ut sig själv, helt i onödan. Ändå så svårt att komma ur det. Och jag vet ju att jag inte orkar med en massa ståhej, egentligen. Kram!

      Radera