I snigelfart genom sommaren

Igår åkte vi på utflykt genom ett sommarfagert Södermanland, slängde oss i gräset vid Kyrksjön, njöt av solen och jag somnade på två röda sekunder. Två timmar senare svischade vi in till Gnesta, Hjärtat bjöd på middag och maten smakade himmelskt gott. Grillade Nötfärsspett med sallad och olika röror. Smakade precis som utomlands. Och eftersom vi avbokat vår Kroatienresa om elva dagar, får vi väl åka till Gnesta och äta fler gånger. Bara för känslan.

(Ja. Vi kom till sans om resan som kom mitt i huseriet. Passar sig inte att resa bort i tre veckor mitt i försäljning. ELLER så är även Hjärtats hus sålt och vi kan åka. En liten sväng. En pytteliten sväng och resten av semestern tar vi när vi flyttar).

Sen åkte vi hem genom ett lika vackert Södermanland, kom på att vi skulle åka till mamma för en kopp kaffe och Hjärtat knäckte den briljanta idéen om en, hm, genväg. Fyra mil på grusväg. I 30-40 km i timmen för vägen var så smal. Smått åksjuk kom vi fram efter en oändlig tid och det är tur att det är fint på landet, vi hade ju något att njuta av där vi sniglade oss fram. Så kan det gå men kaffet var gott! 

Idag är det mulet men än så länge inget regn. Känner mig lite som Häxan Surtant faktiskt och funderar på om man då och då kan spraya dubbel dos av hormonerna?? (Obs, jag skojar). Jag mår bättre sen jag började med hormoner men humöret .... gosch. Jag exploderar på fem röda sekunder och det är verkligen superjobbigt, för mig och för omgivningen. Jag tänker på det, andas, går undan men rätt som det är blir det ett utbrott i alla fall. Nåja, jag slipper vallningarna i alla fall och man kan ju inte få allt. Tydligen.