onsdag, september 10, 2014

Hit och dit och hösten

Den nya tjänsten innebär en hel del resor. Med hyrbil. Man beställer en bil på nätet, hämtar nyckel, kör dit man ska och hem, lämnar bilen och nyckeln.
A men! Geschwindt!
Ibland får man inte en hyrbil utan en annan sorts bil som egentligen är en helt vanlig hyrbil fast kallas poolbil och man ska skriva i mätarställning och tanka.
De bilarna suger för en som har tanka-bil-fobi. Men man gör som man måste. Just do it!
"Äsch" säger kollegor utan fix- och tankfobi och tycker att man är larvig.
"Det är väl inget".
"Billigare för firman".
Hallå!
Jag kan inte hjälpa att jag har tank-fobi. Har jobbat på den sedan 1980 när jag fick körkort och kommit så långt att jag tankar. Men känner av det. Fortfarande. Ett motstånd och en obehaglig känsla. 
Som att börja tidigt på morgonen ungefär. Ett aber för en kvällsmänniska. Men hela samhället bygger på morgonpiggeri så man har fått vänja sig. Därav en ständig känsla av att ligga efter för jag är efter i tidsschemat fram till sisådär 18-19-blecket på kvällarna. Sen så. Är det tid för en annan. När andra börjar gäspa och dra sig mot bingen är jag pigg som en mört och har tusen idéer och projekt igång. Och så blir timmen sen och klockan ringer tidigt och ……..
Som sagt.
Denna känsla av att ligga efter. Ett ständigt tillstånd skulle jag vilja påstå.
Föresten, har jag sagt att jag ÄLSKAR september?
Hög och klar luft, fina färger, lugnare tempo och mindre krav. Just love it!



5 kommentarer:

  1. Förstår precis din tank-fobi. Själv har jag körkortsfobi, så jag har aldrig skaffat något sådant.

    SvaraRadera
  2. tanka-bil-fobi var ett bra ord. Det har jag också. Jag vet knappt hur man gör när man tankar. och blir stressad. Jag tankar aldrig, faktiskt. Och jag gillar också september. Mycket.

    SvaraRadera
  3. Har också tank-fobi!
    Vilken fin bild på för mig okänd blomma ;)

    SvaraRadera
  4. Tänk er då att även ha köra-bil-fobi men med körkort....
    Ingen bra kombo!

    Markattan

    SvaraRadera
  5. Jag har säkert haft en obehagskänsla
    många gånger- måtte bensinen räcka till dit jag ska och tillbaka hem igen.
    Gillade inte att tanka.
    Ett minne blott, nu befattar jag mig inte med bilen mer - jo, åker förstås.
    Jag har tagit till mig rådet att gamla tanter som ser dåligt och som knappt kan vrida på huvét - ska låta bilen stå.
    Ha det bra.
    Kram Viola

    SvaraRadera