Har haft en liten dipp. Har ju det emellanåt. Lilla Systern aviserade sitt ”flytta-hemifrån”-datum och jag sjönk som en sten. Jag VET ju att den dagen kommer, att hon minsann klarar sig finfint men vem blir jag???? Så tyst det kommer att bli i radhuset!
Samtidigt som jag brakat rätt in i klimakteriet med allt som hör till så, tja, lite vilsen i pannkakan känner jag mig. Om jag bara fick sova en hel natt! Som jag längtar!
Och här kommer ju ingen tröst, direkt: jag tycker det är svinjobbigt att alla har flyttat ut. Det är galet tomt. Och precis: vem är jag nu? Jag tror på riktigt att när man har haft det som vi, med ett enormt fokus på barnen pga svårigheter, då blir det än värre när alla flyttar. Vi får stötta varandra <3
SvaraRaderaJa, vi får stötta varandra och det är ändå skönt att veta att andra känner likadant! <3
RaderaDet är precis så. Vem är jag nu? Det tar tid, men till sist hittar man sin plats.
SvaraRaderaNi får leta hus i höst!
Kan du fatta, vi är sista helgen i husvagnen för i år. Så sorgligt. Tog just en kvällspromenad ner till hamnen så tyst och tomt... Undrar om jag kan bada i morgon? Kram❤️
Förstår att det känns, den där sista helgen men vilken säsong det varit! Blev det ngt bad??? ❤️
RaderaNää...
SvaraRadera