onsdag, mars 04, 2020

Plötsligt händer det

Nästan en månad har gått sedan sist jag bloggade. En vissen blogg alltså. Innehaverskan, Moi, har varit rätt så vissen då och då själv faktiskt. Men jag är väl som någon av mina krukväxter tänker jag, som inte får vatten. Man hänger och slokar ett tag och så skvätts det på lite roligheter och man spirar ett tag. Slokar igen och så lite nya roligheter och rätt som det är har man vecklat ut sig och ser tillvaron på ett annat sätt. 
Lite bipolärt över det. Ups and downs i starka kurvor. Ibland är ingenting omöjligt och ibland är ALLT verkligen just det, omöjligt.
Just nu går jag åt ingenting-är-omöjligt-hållet. Hela världen vill jag famna men jag nöjer mig med träningen, simningen, broderiet, att träffa vänner och familj.
Jag får verkligen lägga band på mig att dra i handbromsen när jag helst bara vill gasa. Ursvårt. Bara att gå och lägga sig. Hur svårt som helst fast jag är trött. På kvällarna mår jag oftast som bäst och morgnarna är lite trassliga så det är klart det blir svårt att lägga sig. Men sömnskolan har varit bra, när jag sover, sover jag bättre. 
På en månad hinner det hända en del. Kids som flyttat, kids som köpt lägenhet, konsert, tjejträff, syjunta, träning, samtal,  bibliotekshäng, mamma-häng och soffhäng. Har flyttstädat åt Lilla Systern som tyckte jag var knasig när jag gick loss på avloppsrören i badrum och kök med flaskborsten ... å andra sidan har den lägenheten aldrig varit så skinande ren överallt som när jag drog sista taget med dammsugaren och använt all min ups-energi i fem timmar. Ljuvligt! Sen sov jag middag så sött i två timmar. 

Idag regnsnöar det här och är marstrist. Efter jobbet kommer Lilla N och hans mamma på besök, det livar upp vilken kväll som helst. 

I övrigt har jag nedräkning till nästa torsdag då jag äntligen ska åka till Glasgow och träffa Stora Systern. Längt på det! 


3 kommentarer:

  1. Så skönt att höra från dig! Har tänkt mycket på dig.
    Jag är däckad i hög feber 🤒 och huvudvärk som inte är nådig. Åtta dagar hade de små det så. Yngsta också. Jag är trött på det efter två...

    SvaraRadera