onsdag, mars 25, 2020

Som det är

Stora Systern kom tillbaka från Glasgow förra torsdagen, frisk och kry. Tacksam att ha henne på hemma-plan då ju Storbritannien nu stängt ner sin verksamhet. Nu är det frivillig karantän, tack och lov för telefonen, face-time och Skype.
Mamma med man är isolerade då de tillhör riskgruppen båda två. Har handlat åt dem och fick då en bild på inköpsnotan! Heja mamma, 76 år, hon har anammat den digitala världen så gott hon kan. Varorna levererades utomhus, en cykelkärra i mitten och vi stod en bit ifrån på var sin sida. Det är konstigt att inte kramas men vi kan åtminstone ses så.
Barnbarnen ringer dem och det är jag så tacksam för.
Så.
Dagarna går. Jobbet tar all energi men jag tillhör ju den skruvade sorten som blir triggad av svårigheter och ger järnet för att lösa saker. Igår handlade det mycket om att förtydliga saker och jag försökte följa en av våra egna instruktioner vilket var, ähum, inte helt lätt. Gör om, gör rätt och idag får vi se om det blev bättre. Vad vi lärde oss av det? Konstaterar bara att information är supersvårt. Nu väntar ännu en dag i jobb-fabriken. Onsdagsmacka och ett frisörbesök. Lilla Systern är på banan efter att ha varit sjuk länge. Symtomfri i ett antal dagar innan hon gick tillbaka. Allt enligt instruktion. Man gör så gott man kan. För att vi måste och behöver! 

2 kommentarer:

  1. Mellan och Sambon sitter också i frivillig karantän. Ett måste från jobbet, men de gör det fullt ut. Dock inte deras kompisar som gjorde samma resa.
    Tyvärr gjorde inte Makens syster och svåger det, efter en Kanarieöarna resa. Trots åldern.
    Mamma handlar en gång i veckan, klockan sju på morgonen. Hon vill det och där är inte mycket folk. Vi ska dit i helgen, tror jag, om alla är friska. Hon behöver lite hjälp i kolonin.
    Var rädda om er!

    SvaraRadera
  2. haha, visst är det "roligt" när man inte kan förstå sina egna instruktioner ...

    SvaraRadera