onsdag, augusti 05, 2020

Att gå i barndom

När jag liten tillbringade jag mina somrar i Småland, mina föräldrar kommer därifrån och både mina far- och morföräldrar bodde där. 
Ett av alla minnen jag har är när jag smög ut i pyjamas, barfota i gräset och hittade mormor i hammocken drickandes sitt morgonkaffe på bit. Solen sken väl alltid då? Sen gick vi alltid en runda i trädgården och smakade på jordgubbar, vinbär och krusbär. Fanns det hallon fick jag plocka det i en kopp. 
Hos farmor var det till att mata hundarna, fåren och kalkonerna innan frukost. Jag i pyjamas, alltid barfota. Katterna skulle ha sitt sen var det frukostdags för oss. Vill minnas att det var smultron och blåbär som slank ned där. Solen sken nog förresten alltid där också.
Så. 
De här pyjamasrundorna. Underbara! Svalt, skönt, mjukt, gräs som killar under fötterna, dofterna, vinden. En farmor eller en mormor att följa i hasorna. Är glad för att jag minns det.
Nu då?
Ja. Sen blev jag vuxen och då ”gör man ju inte sånt”. (Fast i radhuset hämtade jag tidningen då och då i blommiga morgonrocken). Jag har också slutat hoppa från bryggor, klippor och bassängkanter. 
Den här sommaren har jag därför bestämt mig för att bejaka det lilla barnet. 
Oj, DET låter ju hur präktigt och terapeutiskt som helst. Men i alla fall. Barfota pyjamas-rundor i trädgården och hopp från bryggan är härmed införda igen. Och det är faktiskt roligt. Det GÅR ju inte att hoppa i vattnet utan att känna skräckblandad förtjusning och att det är roligt.
Vad grannarna tänker om mina pyjamasvandringar i arla morgonstund för att plocka hallon eller vinbär till youghurten bekymrar mig ingenting.
”Du är ju inte påklädd” tyckte Hjärtat när jag drog ut med en mugg i högsta hugg första gången. 
”Eeeeh, jo. Jag har ju pyjamas på mig. Ett fint prickigt nattlinne i ekologisk bomull”
”Jag är välklädd ju”.
Nu är han inte precis känd för barfotapromenader över huvudtaget men JAG blir glad av det. 

Kanske skulle folk bli lite snällare mot varandra om man möttes lite sådär över staketet eller vid brevlådan på morgonen i just  pyjamas??
Eller om man kunde få hopp från brygga en gång om dagen, tio dagar i sträck på recept istället för piller? Är ganska övertygad om att det skulle hända grejer i vissa fall.
Lite barnslig glädje. Tror vi behöver det. I alla fall jag!


3 kommentarer:

  1. Tror du har helt rätt! Och visst sken solen alltid om somrarna när man var barn.

    SvaraRadera
  2. Jag tror som du. Jag minns när jag var liten och satt på trallen vid köksdörren och åt frukost. I nattlinne med mamma.

    SvaraRadera