Aktivera mera

Jomennueresåatt....
idag ska det börjas i Aktivitetsgrupp! Om ni minns, den där gruppen som inte finns. Skönt, tycker jag, att det händer något på aktivitetsfronten.
Alltså. Jag har aktiviteter runt mig hela tiden. En del är mer än vad jag egentligen klarar av. Jag blir ju sjuk. På riktigt. Men FÖRUTOM det ska jag aktiveras utanför hemmet. Jag tycker det är bra. Tro inget annat. Min högsta dröm är att bli frisk och hel igen. Kunna ha ett trevligt och roligt jobb. Vara vanlig. Ingen vet egentligen vad som fattas mig. VARFÖR jag blir sjuk av att göra saker. Så, jag SKA gå på aktivitetsgrupp. Och hoppas, hoppas att det leder mig i rätt riktning.

Helgen har bjudit på blandad kompott. Mycket skjutsa och hämta barn. Den gamla taxichaufförsdrömmen har återupplevts.
Även spunk- och dånanfall över obäddade sängar, kringdrällda strumpor, ouppackade, stinkande träningsväskor och diverse andra tillbehör har inträffat.
Jag har blivit omsprungen i trappan ett antal gånger av Store Bror som varje gång måste meddela att "mamma, du ser ut som en gammal tant när du går".
Ja. Jag gör ju det på morgnarna. Att ta mig nerför trappan kan ta en sisådär fem minuter med de här stela lederna. Varför krymper hälsenorna på natten? Och ja. Jag blir på dåligt humör när jag hasat mig ner och upptäcker att jag glömt telefonen kvar på nattduksbordet och det bara ringer och ringer. Att gå upp igen, innan lederna kommit igång, gör sig inte. Det händer att jag morrar. Lite.
Det har tvättats och lagats mat igen. Planerats för Stora Systers fotbollmatch i Umeå och Store Brors handbollmatch i Linköping. Den här helgen behövde mamman inte närvara vid någon av tillställningarna utan kunde hålla ställningarna inför hemkomst igen till Radhuset.
Inför tapetsering av vardagsrummet har saker packats ned i kartonger. Det blev loppiskartonger, slänga-så-långt-bort-det-går-kartonger, kanske-bra-att-ha-sen-kartonger, skänka-bort-böcker-kartonger och så det-här-ska-vi-ha-sen-i-nya-vardagsrummet-kartonger. Jag hade dessutom sett ut en ny, gammal fåtölj som Älskade Sambon hämtade i Begnademöbler-affären. Just det. Sett ut. Den här gången var han min "BoB", (Bär och Betala) och jag är nöjd. Jättenöjd.
Ett liiiiitet problem bara, eller "logistiklösning behöver funderas ut". Vardagsrummet är nu fyllt med kartonger, fåtöljer, böcker, hoprullade mattor och annat, känns som mer saker än INNAN vi började röjningen. För, vad gör man av allt under tiden takmålning och tapetsering pågår? Och underarbetet. När det pågår. Var gör man av allt? Grannens uterum? Skulle kunna funka. De är på semester.
Mitt i alltihop behöver jag lägga mig ned. Systemet går ned, musklerna domnar och lederna svullnar. Det är en himla tur att soffan är försenad. Igen. Chansen finns att vi hinner klart ändå. Hoppet är det sista som överger en.
Så därför ilar jag nu till Aktivitetsgruppen och hoppas, hoppas att det är vägen tillbaka.