Bestulen och inte bestulen på samma dag

I morse parkerade jag bilen utanför jobbet och konstaterade att det inte gick att låsa ena bakdörren. Jag hade ju naturligtvis dragit upp den hårt då den var frusen och så fick jag stå mitt kast. De tre andra dörrarna låstes. 

På väg hem från jobbet aktade jag mig noga för att öppna dörren och slängde väskan bredvid mig i framsätet istället. Åkte en längre sväng med värmen på högsta fart, tänkte att det skulle hjälpa den frusna dörren att bli som vanligt igen. 

Jaha då! Strategin fungerade konstaterade jag när jag parkerade utanför Ica och vips kunde jag låsa bilen.

Kom tillbaka med varor och ställde dem i baksätet och .... fick en chock. Lilla Ns barnstol var borta. Jag blev iskall och jättearg fast tänkte att jag väl fick skylla mig själv. Så går det när man lämnar bilar olåsta. Dumma mig. Jag ringde till Största Systern och beklagade mig, förbannade alla tjyvar och banditer och ”det går inte att lita på nån i den här stan”. Var faktiskt riktigt upprörd. Största Systern med. Sen blev hon tyst ett slag innan hon sa:

”Det var ju typiskt att du satte fast barnstolen igen då”.

”Vaddå satte fast den” undrade ju jag som alltid har den monterad. 

”Jamen vi lånade bilen i fredags när du inte var hemma och la den i bagaget för att vi skulle få plats för vi blev många”.

”Har du kollat i bagaget”?

Nä. Så klart jag inte hade. Som om en tjuv skulle tagit barnstolen och lagt den i bagaget för att skämta lite och jag borde tänkt på att titta där?????

Nåväl. Ut ur bilen och krånglade upp ännu ett fruset lås. Voilà! Där låg barnstolen. Osnodd.

Så konstaterade vi att man absolut kan lita på folk i den här stan när bilen är olåst och jag fick be alla tjyvar och banditer mentalt om ursäkt. Och blev lugn igen. I morgon är det fredag. Tack och lov.

På väg hem

När man får ett hotellrum på sjätte våningen med utsikt över hamnen där fyrverkeriet äger rum, släpar fram soffan till fönstret, sitter där och kurar skymning och ser på skådespelet. Då. Är det ganska gött att leva. I Göteborg firar de av fyrverkeriet redan klockan 17:00 och så är det klart med det. Nu sköts det förvisso andra raketer vid tolvslaget men inget arrangerat. 

Sen gick vi och åt på Pinchos, gick hem och såg på film. Skålade vid tolvslaget och vips, så var det ett nytt år. 

Nu är vi på väg hem och året börjar med en meningsskiljaktighet: Vilken väg ska vi åka hem???

En av oss vill självklart åka raka vägen på ”fortaste-vägen”. Den andre vill åka ”fin-åkar-vägar”. Liksom att se sig om i landskapet. I max 80 km i timmen.

What???!! Det hade vi INTE bestämt och så vann den andre och den ene, moi, fick jobba med att det verkligen inte spelar någon roll, hem kommer vi ju. Så småningom. Och den andre, Hjärtat, blev påminnd om att man minsann inte ändrar planer hur som helst utan förvarning. Nåväl. Mitt inre lugnar väl ned sig så småningom och jag tänker jättemycket på årets sista inköp: ett par Timberlands lågskor på dunderrea. Dem kommer jag att kunna ha for ever. 

Kanske skulle jag haft dem häromdagen på promenaden i Göteborg istället för mina ”klump-boots”. Ja, de kallas för det eftersom jag stått på näsan i dem två gånger tidigare. Denna gång, tredje gången gillt, for jag på öronen på plana gatan, slog i armbågen, knät och höften rätt så illa. Hjärtat såg tämligen förvånad ut, ena sekunden var jag vid hans sida, nästa inte. Nåväl, jag kravlade mig upp med hans hjälp och så låtsades jag som intet. Det är inget särskilt med de bootsen, ingen klack, rejäl sula. Men ”vält-skor” är det. Off they go och tant vårdar sina blåmärken. 

För övrigt stämmer devisen: Borta bra men hemma bäst!

Ring ut det gamla

Året som gått har bjudit på det mesta. Bröllop, begravning, sorg och glädje. Resor, äventyr, en massa jobb, träning, simning, soffhäng och så klimakterieresan. Den där som slog till i somras och vände upp och ned på mig och sen är ingenting sig likt. Typ. Hur man återerövrar sig själv? Inte en aning i de mörkaste stunderna men emellanåt glimrar jag till. 

Alla kidsen är nu utflugna och med det inträder en ny fas i livet, vilket också kräfva lite träning känner jag. Som att inte handla hem så mycket mat, att tvättmaskinen får köras halvfull och diskmaskinen??? Ska den fyllas innan körning så tar det lite tid .... att alla pryttlar, kläder och annat som strösslas omkring beror på mig, ingen annan att skylla på. Och så den där tystnaden! Som ljudkänslig borde det ju vara högtidsstunder i tysta radhuset men det är FÖR tyst. Som att själva livet är borta. Det är det ju naturligtvis inte, det pågår i allra högsta grad men inte så det hörs hos mig. Nåväl. Tidens gång, de är utflugna och jag är i trygg förvissning om att vingarna bär. 

Nyårsafton firas i Göteborg med Hjärtat. Lugnt och fint på hotellet. Precis som jag önskar att nästa år blir: lugnt och fint.

Gott nytt år! 

Julkoma

Så haver en jul passerat och summa summarum en väldigt trevlig, mysig, lugn och julig jul. Har haft förmånen att träffa alla i mitt dreamteam utom ena svärsonen som firade på annat håll men julhälsningar hanns ju med. Bingolottos uppesittarkväll, kyrkan på julafton, juldagen hos mamma och titta på julfilmer på tvn på annandagen samt sova i soffan i omgångar. Slut som artist. Idag och i morgon står det återhämtning på agendan och nån av dagarna ska jag simma. Det är en plan. God fortsättning!

När det ekar tomt ....

.... i lådan är det full fart i verkliga livet. Jobbet, hemmet, släkten, vänner, mig själv, jobbet, hemmet, släkten, vänner .... Det här som kallas livet. Någonstans mitt i är jag och hela hösten har jag haft som skav inombords utan att komma på varför. ”Varför” är kanske inte ens viktigt utan hur skavet hanteras. Ja. Och hur hanteras det då???? Olika, är svaret. Ibland går det bra. Ibland mindre. Bra. Befinner mig på en punkt i livet där jag faktiskt inte riktigt känner igen mig - klimakteriet med vad som hör till och i vanlig ordning kör vi hela batteriet med humörsvängningar, vallningar, frysningar, skav och sömnlöshet. Hjärtklappning, illamående och så lite mer värme. Utflugna barn, stressigt på jobbet men bilen går bra. Va? Hur ska man vänja sig??? Måste man? Vem blir jag när det bara är jag och katten i radhuset? Nu vet jag ju vem jag är helt bestämt men allt känns så annorlunda och ovant. Och väldigt tyst. Jo. Det är klart att det är skönt. På sitt lilla vis men det är ju så ovant. Laga mat. Till en person. Vet ni hur tråkigt det är eller i alla fall ovant för vad ska jag laga för något ??? 

Jag vet. Man behöver bara vänja sig vid den nya tiden. Och snart är det jul och jag är ledig till 2/1. Oceaner av tid känns det som nu!

Insikter

Så har jag avverkat ännu en eftermiddag i soffan p g a migrän. Jag hann jobba en dag efter en weekend i Wien. 

Wien var som alltid så här års: trevligt, mysigt, lugnt och juligt. Vi landade klockan nio i fredags morse, tog oss med snabbtåget in till stan, åt frukost för två på ett av stadens  äldsta kaffehus. ”Frukost för två” kan räcka till fyra och så ett glas bubbel till. En kort promenad till hotellet efter det för att lämna väskorna men vårt rum redan klart och vi hade överraskande nog blivit uppgraderade från dubbelrum till juniorsvit. Som en trevlig gest från hotellet eftersom det var fjärde gången vi bodde här. Glada och väldigt nöjda vilade vi ut ett par timmar, så stort att man kunde tappa bort varandra där i sviten men jag höll koll på Hjärtat, jag. Eftermiddag och kväll tillbringade vi på julmarknader och överallt glimrade och sprakade det juligt.

På lördagen hittade vi ett fjärilshus att besöka och på kvällen var vi på klassisk konsert i St Peterskyrkan. Makalöst vackert och mäktigt! Söndagspysslet blev konstutställning av Monet och efter det behövde vi kaffe och bakelse. Just det är tämligen lätt att hitta i Wien och sen åkte vi hop on hop off-buss allt vi orkade tills det blev becksvart och avslutade dagen med gulaschsoppa serverad i brödbulle på ännu en julmarknad. I måndags åkte vi hem efter ännu en dags äventyr i stan. Matmarknad, finshopping och .... det finns hur mycket som helst att göra och hela tiden upptäcker vi nya saker, platser att utforska. Spanska ridskolan t ex har vi aldrig hunnit med. Vi lär återkomma.

Igår jobbade jag i Nyköping, idag kroknade jag vid lunch i migrän. Priset liksom. Tröttsamt. I morgon ska jag till jobbet igen, första gången i nya lokaler. Spännande och håller tummarna att det blir bra. Det blir bra. Vi säger så. Allt blir bra. 

Dränerad

Att jobbet ska flytta, avveckling av ett bolag och allmänt rörigt på jobbet dränerar mig. Efter en arbetsdag känner jag mig gråtfärdig av trötthet och jag vill bara hem till tyst och lugnt. I måndags kväll övade jag med kören, igår träffade jag Hjärtat och ikväll kurar jag i radhuset med tända ljus, te och en gosig katt. Tanken var att åka och simma efter jobbet men kroppen och knoppen sa ”nej”. Så jag åkte hem.

I morgon väntar en duvning med bindvävsmassage, det gör ont men gör gott. 

Sömnigt

Den här bloggen för en tynande tillvaro emedan innehaverskan stretar på i ett grått november. Helgen tillbringades dock i Stockholm tillsammans med Stora Systern och vi hade en riktigt härlig helg trots grådimma och duggregn. Har dessutom varit på after work med en kollega, sett musikal, varit på Pinchos med Hjärtat och lite till. Det går ingen nöd på mig. Egentligen. I huvudet brottas jag med en miljon tankar som icke låter sig fångas och jag önskar lite lugn och ro i tankeverksamheten. Verkar lönlöst för tillfället. På fars dag var jag ledsen för jag saknar min pappa och en annan pappa men det är mest varje dag och var inte så förknippat med just fars dag. 

Världens peppigaste inlägg? Knappast. Boostar mig med färgrik mat, fly mig grönkål, granatäpplen, gurkmeja och andra färgglada matvaror i rader. Och så den där spirulinan, algerna, som smakar som fiskmat luktat men jag härdar ut. Sprängfylld med klorofyll, den där spirulinan. Vad kan gå fel????

November

Så skriver vi 1 november. Vintern närmar sig vilket just idag känns väldigt avlägset. Nio grader och sol. 

Hjärtats dotter fyller 22 så det är kalasdags ikväll, sen en dag kvar och äntligen helg.

November kommer bjuda på musikal, häng hos Största Systern och en julmarknad i Wien, massage på ett spa och högst troligt, pepparkakor till fikat. Bring it on!

En laddningsstation hitåt

Nope. Den färgrika frukosten räckte inte. Efter gårdagens lunch tog batteriet slut, huvudvärken slog till och jag fick släpa mig hem från jobbet. Sov i fem timmar, vaknade utan huvudvärk men med ledvärk from hell. Ok.

Dagen idag har fortsatt i samma anda så det blir ett par sådana dagar, värkdagar med kolsyrearmar. Mjuka kläder och sakta mak. Sova. Äta. Vila. Snällsaker. 

Överraskade mig själv genom att beställa ett broderi härförleden. Majj gådd! En festremsa med tontemotiv att förära julbordet. Har inte uttryckligen sagt till vilken jul men rätt som det är får jag för mig saker. Tydligen. Så har jag avancerat i syjuntan tänker jag, från underhållare utan något i händerna till att behöva tjata hål i huvudet på mina syjuntekompisar hur korsstygn besegras. Eller nåt. Det får i alla fall vänta tills värken gett sig men sen så!