Semester i sikte!

Fredag. Äntligen. Den här veckan har jag tagit mig fram från aktivitet till aktivitet som hoppat på grästuvor för att ta mig just hit. Fredag eftermiddag. Nytt uppdrag på jobbet har tagit energi, ett styrelsemöte häromkvällen sög musten ur mig då jag fick ett psykbryt på en av de manliga deltagarna och så haver det handlats och förberetts i radhuset inför nästa vecka. Kidsen ska ratta radhuset helt på egen hand. Grannarna förvarnade, kylskåpet påfyllt, matlista fixad, matlådor i frysen (de har självklart varit med att fixa detta, det står INTE hembiträde i pannan på mig…tro mig… jag har kollat det..).
På måndag börjar Store Bror på ny praktikplats, busskort har inhandlats och resväg checkats av. Plus diverse annat fix och trix som kommer till när radhusinnehaverskan ska resa bort.
Och så blev bilen besiktigad igår och de kom fram till att den minsann behöver nya bromsrör så swoooosch, iväg med den till verkstad.
Till kvällen väntar en handbollsmatch, Store Bror och laget ska hejas fram, sen bär det iväg till Största Systern för att sova ett par timmar på hennes soffa innan vi sätter oss i bilen till Arlanda. Nu är det nära: SEMESTER!!!!!!

När man överträffar sig själv

Jag lever ju i någon slags kaosordning för det mesta och tro mig, jag har kämpat för att  t ex papper ska finnas i pärmar med fliksystem. Pärmarna finns men de är tomma. Bästa Mamman var nyss här, vän av ordning, och skulle hjälpa mig med ett försäkringsärende. Innan jag hann hejda henne tog hon "huspärmen" och upptäckte så klart att den var .... tom.
I ett huj galopperade jag till min låda, stack ned handen, rotade runt lite och simsalabim, drog jag fram rätt papper ur högen. Pust. Hon sa faktiskt inte något alls. Det behövde hon inte. Min mamma kan göra en liten grej med munnen sådär så man hör fast hon är tyst...........
Nåväl. Jag lyckas inte alltid, det ska erkännas. Ibland letar jag mig blå, men som den lilla hamster jag är, brukar jag hitta rätt till slut. Jag vet. Man ska ha ordning. Men det är så himla mycket man "ska" och jag pallar inte helt enkelt. Jag vet också att jag skulle må bättre, tror jag, av att ha papper organiserade men till det skulle jag behöva en assistent. Nä. Jag är INTE lat. Jag har bara inte den förmågan. Jag har ett eget system. Lådsystemet. Förresten finns sjukintygen lagrade i "Mina intyg". En fantastisk uppfinning! Intygen ligger där så fint lagrade och behöver man ett litet intyg så loggar man bara in och voila, där är de! Kan hända att jag filurar på det där, känner att jag skulle behöva fler sådana tjänster för att bringa lite ordning på den administrativa avdelningen i det här hushållet.........

Det hänger på håret!

Idag har jag varit hårmodell på Lilla Systerns skola. Hon tränar för att göra delprov i frisör vad det lider så klart jag ställde upp! I vår tar hon studenten och sen var det slut på skolgång i det här hushållet. I alla fall vad vi vet just nu. Inga skolungar?! Va?! Vad/hur gör man då?! Första ungen började sexårs 1994, det heter säkert något annat idag, och sista tar alltså studenten 2016. Det är en himla massa år när jag tänker efter. Men så är det. Var sak har sin tid.

Måndagsrusch

Det sägs ju att tiden går fort när man har roligt och med tanke på det måste jag haft jätteroligt idag för dagen bara försvann. Jobbat och swoooosch var det dags att packa ihop och åka till kören som startade idag. DET är alltid roligt! Man får en energikick och blir glad. När jag kom hem hade Lilla Syster lagat middag och fixat i köket. Bara en sån sak! Bra start på veckan!

När man åker baklänges. Eller nedåt. Eller nåt.

Hittade mina blå sandaler, hurra! Tog  sedan den planerade middagsmaten och åkte till Största Systern med familj och hängde där hela lördagskvällen. Lilla N var i sitt esse och bjöd på stor underhållning. Sötnosen har sin mormor runt lillfingret. Vi åt majskrokar han och jag. Lördagsgodis....!
Åkte hem. Slötittade på tv.n till alldeles för sent och har sovit allt annat än bra.

Mitt system har ballat ur. Förra veckan blev för stressig, jag ser det på röda markeringar i almanackan och tänker att jag behöver inte se det röda för att veta, jag känner det överallt i kroppen.
Hej huvudvärk, ledvärk och "dra-ned-mig-i-botten"-känsla! Vik hädan! Dagen idag ska ägnas åt ego-boost med blå sandaler på. Provgår. Snart sand mellan tårna och kör-sång i morgon kväll. DET ska jag tänka på idag.

När man letar sig röd efter blå sandaler

Lördag, sovmorgon. Har ätit frukost precis, en ny helgfavorit, chia-pudding med hallon och banan. Det kräver liter pyssel, jag gör den kvällen innan, blandar med mandelmjölk och man behöver komma ihåg att röra om efter en liten stund. Glömmer man det momentet blir det en enda grod-yngelliknande klegghög och det känns ju inte så aptitretande. Tyckte jag.
Dagens agenda består av packning inför resan och att förbereda ett möte i Samfällighetsföreningen på tisdag. Den ena aktiviteten kommer att vara grön i min energidagbok och den andra kommer att vara gul. Dagens gåta, definitivt en röd energitjyv: "var i hela friden är mina blå favvo-sandaler"?
De ligger inte i sommarsko-lådan som man skulle kunna tro och därmed är "var-sak-på-sin-plats-i-radhuset-försöket" kört även denna gång.

Fredagskänsla

Den där när någon erbjuder sig att hjälpa till med lite stök och bök i livet, ordnar möten och är optimistisk, ser lösningar där jag ser problem och sprider glädje och hopp kring sig. Ja. Den känslan är fantastisk skön. Jag har åtminstone lärt mig att våga ta emot hjälp, förstå att jag inte alltid behöver vara den starka i alla lägen och känna att jag duger ändå. Skön känsla.

När man längtar efter sol och värme

Om en liten vecka, drygt, åker jag till värmen med Största Systern, Svärsonen och Lilla N. Funderar på att gå ut i förrådet och leta fram sommarsandalerna i god tid. Tänker att mina Ecco "snowjoggers" inte gör sig lika bra på stranden i Playa del Ingles som i minus 18 och snö. De passar i all fall illa till bikini. Nu, precis nu, känns det som det mesta passar illa till bikinin. I synnerhet jag själv. Men jag skulle ju inte vara så självkritisk och efter ett par dagar i solen så blir det nog bra.
På resan hänger även Svärsonens släkt med så vi blir en nätt liten trupp på 15 personer. All inclusive vilket är premiär för mig. Jag har enkelrum och har skrivit till resmålet och bett att få bo nära dottern med familj för det visade sig vara ett jättestort hotell med 400 rum. Den lilla familjen vill inte ha en förvirrad mormor i flipflop, badrock och solhatt irrandes runt i korridorerna. Sa de. Jag tänker "nära till barnvakten" jag. Och så klart vill jag bo nära. Svärsonen hade invändningar mot familjerum när vi började prata om resan i höstas men jag skojade ju bara......

Tandläkaren vs besiktning

Att besiktiga bilen är som att gå till tandläkaren. Jag drar mig i det längsta, förmodar att det kommer kosta många pengar, kräva en hel del återbesök och så går jag och gnager på den där tidsbeställningen och blir helt trött i skallen av att ha det i systemet. Nåväl. Tandläkaren fixade jag i höstas och idag har jag beställt tid till bilen nästa torsdag. Himla tur det fanns en tid då besiktningsperioden tar slut i januari.
Jag har tänkt på det där så mycket (nästan) att jag glömt att slänga ut julen. Det är visst tjugonde Knut idag och jag har åtminstone förbjudit kidsen att tända adventsstjärnorna. Man vill ju inte utmärka sig på gården som någon slarvmaja som inte håller ordning på när saker och ting ska ske.
Men i morgon. Då!
Jo. Granen åkte ut förra veckan. Nån måtta får det vara!

När man löser upp knutar och får belöning

Förra tisdagen kände jag mest för att lägga mig i fosterställning p g a en annan människas agerande och jag fick skav precis överallt. Jag lyckades ändå hålla det ifrån mig något så när men visst, tankarna har malt då och då och en känsla av "inte ok" har följt mig, dovt surrande inombords.
Idag fick det vara nog. Jag kontaktade personen och vi fick ett bra samtal till slut. Jag fick en förklaring och så klart handlade det inte om mig. H*n hade förstått att jag tagit illa vid mig. Jaha? Så man förstår sånt men gör inget åt det? Där är vi ju olika så klart men jag är glad att jag gjorde vad jag kunde för att bli fri från den där knuten. Jag stod helt enkelt upp för mig själv. Så idag får jag en semla. Because I´m worth it!