Ro, ro till .............

Sakta, sakta erövrar vi vardagen igen. Rutiner börjar sätta sig, rädslan börjar släppa sitt tag och det känns som jag är med och styr igen. Det är en otäck känsla när det känns som om man befinner sig på öppet hav i en yttepyttebåt och man har tappat årorna, bara virvlar runt, runt och inte vet hur man ska ta sig ur stormen.
Men vi är på väg, kidsen och jag med nya åror och det är "bara" att ro. Mot hamn.