För ett år sedan, ganska på pricken, satt jag, Store Bror och Lilla Syster på ett plan till Los Angeles där Största och Stora Systern med husband to be väntade. Vår drömresa!
Att jag vågade, tänker jag ibland. Nyseparerad, nyss börjat jobba heltid efter sex års sjukskrivning, inte den mest resvana tanten i världen............
Men. Jag hoppade. Med kidsen. Och vi fick den bästa resan evver. Vi pratar ofta om något vi upplevde "over there", Venice skymtar förbi på tv.n, Hollywoodskylten, Los Angeles skyline i någon deckare o s v..........
Idag, ett år från avresedagen, kan jag verkligen känna att jag är starkare, modigare och mer beslutsam. Kan man köra bil i Kaliforninen, kan man köra bil i Stockholm, kan man balansera på piren i Venice, kan man fajtas med gubbsen i bostadsrättsstyrelsen och har man överlevt de senaste två åren utan att bli knäpp på riktigt, ja, då är man på rätt väg, so to speak.
Nästa utmaning blir Barcelona. Med två av kidsen. Nedräkning pågår. Men först ska tant jobba 2 dagar till, sen semester!!!!!!! Först en torsdag!
Å, vad härligt att du känner dig stark och kapabel!!!
SvaraRaderaHåll kvar känslan, den är helt rätt!
Härligt!!
SvaraRaderaOch Barcelona ..! Underbar stad, jag var där för några veckor sen och blev förälskad! Ha så kul!
Du är bäst!
SvaraRaderaSå härligt! Själv reser jag till Sthlm i morgon bitti kl 6.
SvaraRaderaDet är en häftig känsla, det där. När man inser och vet att man klarar så mycket mer än man tror. Du är awesome!
SvaraRaderaJag inte bara håller på dig, jag beundrar dig och din kämparglöd! Och visst förändrar alla svårigheter en, men litet mer räkmacka skulle ändå vara bra! Hoppas påser nu i Barcelona!
SvaraRadera