Det är inte lätt att hänga med i svängarna ibland. Den här veckan har de två praktikdagarna gått bra för Store Brorn. Lilla Systern kämpar på och har praktiserat hela förra veckan på salong. Som tack- och hejdågåva fick hon dyr-schampo och inte förrän hon nyss kom med nytvättat hår och berättar om schampot kommer jag på det här med hennes praktik. Att fråga hur det var, om det gick bra, vad hon fick göra o s v. Får dåligt samvete. Det ena barnet tar all min tid, uppmärksamhet och energi i emellanåt. Är ändå glad över att hon fixar sig själv, är redig och ordentlig och självgående. Det är ju själva grejen. Att de ska klara sig själva. Men det gnager i mamma-hjärtat, det gör det.
Ja ja. Du räcker till. De vet att du finns där. KRAM, en masse!
SvaraRaderaJag tror inte ens hon tänkt på det! Hon vet att du bryr dig lika mycket om henne, men jag förstår din känsla! Kramar!
SvaraRaderaÄr det inte mammans ständiga känsla. Att aldrig räcka till. Jag förstår vad du pratar om. Jag var ju i ungefär samma sits, där du är nu. Du räcker till. Tro inget annat. Kram
SvaraRaderaAmen, gud, jag VET. De berättar saker och man glömmer och man glömmer att fråga och fasiken vad det känns inom en ibland - då, när man kommer på det. Jag tror på att be om ursäkt och fråga då istället. De vet ju hur det är med allt och förstår, men jag tror ändå det är bra att säga nåt. Inte göra stor sak av det, men ändå. Du fattar nog. Kram, vi gör så gott vi kan <3
SvaraRaderaSpader Madame: Ja, det är nog så. De vet. Jag vet att de vet men sviktar ibland. KRAM!
SvaraRaderaEzter: Hon är härdad…… och självständig. Det är ju något bra.. KRAM!
Cicki: Jo. Mammans lott liksom…… du räckte ju också till och det hjälper att veta att fler känner så! Kram!
I will…Ja, vi gör så gott vi kan och vi gör det ju bra! Egentligen. Huvudet blir bara så fullt ibland….. Kram!