Möte och att pusta ut!

Den där känslan när man spänt sig inför ett möte på jobbet så till den milda grad att när man andas ut efteråt för att det gick ju bra, nästan ramlar ihop och knappt orkar ta sig till kaffemaskinen för en dubbel espresso. Ja, den känslan är väldigt befriande! Samtidigt undrar jag om jag någonsin kommer att kunna sluta oroa mig i förväg??? Är det en läggning? Går det att träna bort? Jag jobbar på det.
Under tiden stämplar jag ut i skön förvissning att jag rott en liten båt i land som var nära att stjälpa och kan pusta ut i fyra dagar. Jag har tagit lite extra ledigt och enligt källor ska solen skina. Jag hoppas att det stämmer! Nu åker jag och äter glass vid en strandkant! Over and out!