fredag, september 29, 2017

En fredag so far

Simmade 1200 meter i morse. På 26 minuter. Snabbt eller inte, har inte en aning men jag tog i. Stannade en gång för att hämta andan sen körde jag bara. Inte tänka, bara räkna simtag och tävla mot banklockan. Längd efter längd. Efteråt var jag slut och grinade i duschen, syns ju inte och rödögd, hallå! Det är ju klor i vattnet! Sen satt vi länge på fiket, kollegan och jag innan jobbet kallade. I exakt en timme innan migränen slog till. Tog medicin och sov en timme i soffan. Nu har jag kvicknat till och ska på krissamtal. Personal har krigat för anhörigas rätt att få hjälp och stöd när någon i familjen mår dåligt och till slut blev det napp. I öppenvården är det nio månaders väntetid på kurator. Psykolog ska vi inte prata om. Finns det ens???? Nio månader????? Vi tänker fortfarande förmiddag, eftermiddag, kväll, natt..... nio månader är många sådana pass! 
Man har ju lust att skrika "skärpning" men behöver energin för egen del. Det är visst fredag. Fredagsmys? Nån sorts. Någon är i alla fall på rätt ställe och det känns tryggt. 

6 kommentarer:

  1. Det låter bara helt galet! Jag blir så upprörd, det är viktigt att få hjälp fort, det är ju bevisat. Vad är det ansvariga inte fattar? Hoppas krissamtalet leder någonstans iallafall. Och åt rätt håll! Kram till er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du! Det finns inte resurser heter det. Psykvård har väl aldrig stått högt i kurs - de som mår dåligt slåss inte på barrikaderna och vi anhöriga har nog med att hålla allt flytande. Snart är det val och då kommer det att låta annorlunda så klart. Det hjälper inte när det är akut, vi har haft tur som träffat på rätt personer i rätt tid! Idag har en del gått åt rätt håll! Skönt! Kram

      Radera
  2. Skönt att personalen krigar för dig. Vi kan inte orka allt själva jämt. Kram.

    SvaraRadera
  3. Skönt att någon annan bär, helt klart

    SvaraRadera