Borta bra och så är man hemma igen!

När man befinner sig 1030 m ö h är det tyst. På riktigt tyst! Bara vinden hörs, en behaglig känsla faktiskt och Hjärtat fick finna sig att att ha sin tjej stående i en snödriva ett tag för att jag skulle kunna samla tankarna på riktigt. (det gick ingen nöd på honom, i bilen var det varmt, vindfritt och bra musik i högtalarna och en kopp kaffe). En bit bort var snövallarna fyra meter höga, väggar av snö…...
För att komma till sådana höjder har vi bilat i Norge ett par dagar. Sovit helt ensamma på ett Bed and Breakfast vid foten av ett berg, åkt Trollstigen och förundrats över byggnadskonst, utsikt och häpnat över naturens skönhet vid Gudbrandsjuvet, Geirangerfjorden, sovit på ett turistsenter med ännu mer vidunderlig utsikt och mycket mer.
Att bara vara. Här och nu och bara ta in. Det behövdes! Tid att tänka utan att bli avbruten. Batterierna är lite mer laddade!

A room with a view! Rätt ok frukostutsikt…….

…. innan vi gav oss iväg mot Trollstigen. Utsikten tog andan ur en ibland.

Trollstigen öppnade 13 maj… Jo, man åker på "de där linjerna där i bergväggen", vägen lutar 9% …...

… 11 hårnålskurvor ska man igenom och jo, man får möte ibland!

All snö var inte borta än…….

I dalgångarna var det grönt och fint. Och varmare!

Snart på en vägg nära mig

En biverkan av förkylning är ryggont. Fyra timmar åt ena hållet i soffan och sen fyra timmar åt andra hållet sätter sina spår. Idag har jag orkat sitta upp. Tillräckligt länge för att beställa tre förstoringar på "internetet". Tre bilder från vår resa i USA 2012 där kidsen badar fötterna i oceanen och jag fotade och njöt av utsikten. Har så länge tänkt att jag vill ha just de här bilderna förstorade och de ska pryda väggarna i trappan.
Det är fantastiskt roligt att bläddra bland alla bilder från den resan och minnas, det livar upp en sjukdag i januari.

Från ett soffperspektiv

Förkylningen from hell har kopplat sitt grepp. Soffnötardagar, slitautnäsanmedsnyt-dagar. Trist. Mitt i alltihop kan jag tycka att jag har lite "tur". Två 50-årsdagar hann firas utan sjukdom och 1 oktober blir jag utförsäkrad från FK, vilket betyder att jag inte får någon sjukpenning om jag blir sjuk under en period. Jag har då en "karens" på tre månader. Så det var väl bra att jag blev sjuk nu??? Om jag nu nödvändigtvis skulle behöva bli sjuk. Överhuvudtaget. (vad jag tycker om utförsäkring överhuvudtaget orkar jag inte ens tänka på idag).
Det gäller att hitta det positiva i allt.
Annars har jag vinkelivinkat (i måndags kväll) till Största Systern och pratade/kraxade med henne i morse då hon befann sig på Arlanda för en sväng ut i stora världen. Los Angeles är målet igen och den här gången utan mamman och syskonen. Kommer gå finfint och prisat är skype! Lagom till jul ses vi igen och då blir det kramkalas! Det kan jag lova!

Snart, snart är Största Systern på plats. Äventyr, sol, bad, och hav. Lovely!