Vanor och ovanor

Under tiden badrumsbygget pågår tänker jag fota lite varje dag för att se hur det hela fortskrider Om jag gör det varje dag så blir ju det en vana till slut och jag tycker det är kul att minnas hur saker och ting var när det pågick liksom. Och där avslöjade jag också att jag glömmer väldigt fort.....

Vips, så var tapeter och golvmatta borta!

Och när snickaren låtit som förbaskad tandläkare i badrummet

en timme såg det ut så här! Redo för att gjuta ny golvbrunn,

det går undan vill jag lova!

Jag går nu vidare bland bra vanor och konstaterar att jag faktist har bra frukostvanor då jag tycker att det är dagens godaste måltid. Det får gärna ta tid, (ha! med tre barn som ska till skolan, katt som ska pysslas om samt jag som har tid att passa, pah!) och morgontidningen skall det bläddras i. Stora Syster börjar alltid med del 1 för sportsidorna skall plöjas igenom och jag är då hänvisad till Del 2 som jag egentligen tycker om att spara till sist, men nu har vi hållt på så länge att det också blivit en vana. En bra sådan tycker jag, vi uppdaterar oss om omvärlden lokalt och på håll, håller koll på födda och dödda, samt dagens tv-program. Nog så viktigt. En mindre bra vana jag har är att jag är så fruktansvärt trögstartad på morgonen. Det gååååååår bara inte fort hur jag än anstränger mig och först vid två-tiden på dagen börjar jag piggna till och tycka att livet inte är så fasligt trist ändå. Fast det kanske inte är en vana utan mer en läggning? Nåväl. Nu ska jag nämna en ovana. Rökning. Skriver ordet med små, små bokstäver för det är skämsigt att röka tycker jag. När rökförbudet infördes på offentliga platser tyckte jag att det var bra. De gånger jag därefter har varit på krogen, sprang inte där särskilt ofta innan heller egentligen, men jag röker mindre när jag är ute på nöje så att säga. Fast nu kan jag säga "rökte" för nu är det stopp med den läskiga vanan. Efter att ha levt med dödsångest i stort sett varje gång jag tänt en cigarett de sista tre åren och lyckats dra ner konsumtionen till att "bara röka när solen gått ner" rökte jag den sista cigaretten på julaftons kväll. Nu fick jag lite hjälp på traven av en hemsk influensa och bara tanken på att dra ned rök i de anfrätta luftrören fick mig att bestämma mig på stört. Inte var jag röksugen heller där jag låg i feberdimmor och hostattacker av värsta slag. Men det är här det lömska med rökningen kommer in, för ju friskare jag blir dessto mer röksugen blir jag och det blir jag nästan lite förbannad över. Jag har väl lidit nog nu, för jag var verkligen jättedålig men tji fick jag! Här ska plågas! Men jag står emot, påhejad av både kända och okända och det känns jättehärligt!! Tack alla! Fram för goda vanor!