"Va"?
"Det går väl av sig självt"?????
Tror man.
Tills man håller på att tuppa av och inser att man mest bara snappat efter luft i sisådär en vecka.
Inte bra. Inte bra alls.
Eller när jag kommer ut från jobbet och inte kommer ihåg hur jag kom dit på morgonen. Bil? Cykel? Buss?
Inte bra. Inte bra alls.
Näe.
Därför tog jag sovmorgon idag. Till klockan 10. Utan dåligt samvete.
Som varandes tonårsmamma är det inget problem för ingen annan vaknar före lunchtid ändå.
Sen långfrukost. Sakta. Fika hos Syster Yster. Sakta. Inköp av nya blommor till köksfönstret. Sakta.
Sen.
Att en av mina avpolleterade energitjyvar satte in en oväntad attack bringade mig i obalans en stund. Men bara en yttepyttestund. Jag hämtade mig snabbt. En seger faktiskt. Jag har alltså lärt mig något.
En skön känsla, när obehag och skav faktiskt inte gnager hål utan helt enkelt bara får passera och jag tänker att det inte är något jag kan påverka så: Far
Sen.
Efter en mysig middagsstund med tre av mina barn och det fjärde på Skype konstaterar jag så att tant tagit sig fram ännu vecka. Bra jobbat, Cina! Helt enkelt!
Japp, bra jobbat Cina! Stark, stolt och snygg....en dag i taget så läggs vecka till vecka och du blir starkare för var dag...
SvaraRaderaDu kämpar på och du gör det så bra! Nu hoppas jag att de närmsta veckorna blir lugna och utan dramatik med krånglande vader för Store Bror.
SvaraRaderaJag är rätt slut själv efter en tung vecka som inneburit resa till Stockholm, beslut om op för Trassel, en krånglande Grabb och en hund som måste till Veterinären pga mystisk smärta. Sådana veckor vill man inte ha ofta.
Kram!