Du ljuva ungdomstid............

Om en liten vecka kommer jag befinna mig på memory road tillsammans med 25 andra gamlingar ungdomskompisar. Vi har en tradition att träffas vart tionde år. Förra gången var vi runt 40 så då räknar man ju snabbt ut att nu är det ett gäng medelålders som ska träffas. Vi har bildat en grupp på Facebook och det tycker jag är lite bra så man får öva sig på att känna igen varandra. Somliga har inte ändrats en dugg, är bara lite mer vuxna i dragen, en del kände jag först inte igen alls utan det blev lite gissningslek där ett tag. Alla rätt till slut! Fattas bara annat!
Vart hör jag då själv? Tja. Man VILL ju tro att man inte ändrats ett endaste dugg. Fast det har ju blivit mer av mig. Det har det ju. Och allt sitter inte på samma ställe som för 30 år sedan, det gör det ju inte. Bäst att tillägga att jag menar att allt liksom sitter längre ner. Något annat kroppsdelsombyte har jag inte ägnat mig åt. Håret är grått om jag inte färgar det så färgar det gör jag. Då och då och än så länge fast jag är nära att ge upp. Orka liksom. Klackarna på dojjorna är inte lika höga. Kajalen räcker längre än tre dagar. Maja-tvålarna är ett minne blott. Ja. Det är väl det. Inuti känns det precis lika. Jo. Lite klokare då. I alla fall emellanåt. Lite erfaren och luttrad känner jag mig allt och det tycker jag är skönt. Hetsar inte upp mig i onödan. Fast det är inte alldeles sant för jag hetsar då upp mig så till den milda grad på orättvisor, förmynderi, maktmissbruk och lite till och det har jag ju alltid gjort. Inbillar mig att jag ändå är mer nyanserad nu. I alla fall emellanåt.
Så! Nu laddas det ner musik för att tagas med till festen. Status Quo, ELO, Pink Floyd m fl. Bilder har skannats in och ska visas som bildspel. Lite Minnenas Television över det hela. I färg. Om jag ser fram emot det? Yes. I do!