tisdag, augusti 16, 2011

Vinkelivink!

Igår kväll var det dags. Dags att vinka "hejdå" till Stora Systern som nu sitter på planet till Los Angeles och studier där. Så där ja! Off they go! En efter en flyger de ur boet. Största Systern var först och nu Stora Syster. Två kvar. Varav den ena kom på att det nu bara är fyra personer att duka middag till så rimligtvis går det lite fortare och kanske märks det på soporna också? Det kanske inte blir lika mycket?! Man ser om sitt hus helt enkelt och sysslorna i huset behöver nu omfördelas. Det har de inte kommit på än. Att det tre gjorde förut nu ska delas på två. För mammans kvot är liksom redan fylld........
Sen ringde Bästa Mamman och hon ser alltid nyktert på saker och ting.
"Klart ungen ska åka". (ja, lilla mamma, det har hon gjort precis..........)
"Det kommer bli det bästa hon har gjort och när ska vi åka och hälsa på henne"?????
Ja. När ska vi åka over there egentligen?
Planer smids.
Ungen har inte landat än. Håhåjaja.
Först ska vardagen träda in. Som att det är sista semesterdagen idag. Som att jobbet börjar i morgon. Som att skolorna drar igång på måndag. Som att skolmötena redan börjar stå som spö i backen. Som att jag behöver en kopp kaffe och lära mig att skypa. Omedelbums.

9 kommentarer:

  1. Skype är toppen, säg bara till när du har kommet på hur du gör. Jag har oxå skype........ kram njut av att ungarna kan och vill ut i livet:-))

    SvaraRadera
  2. Att du får en anledning att åka till USA är väl inte fel?

    SvaraRadera
  3. Klart man ska hälsa på dem om man har möjlighet! Det är väl därför man släpper iväg dem? Ja?

    SvaraRadera
  4. Åh, Julia berättade för mig här imorse att "nu har Lovisa skrivit att hon landat!" Vi följer henne med spänning allihopa!

    Och jaa, kikade i gamla fotoalbum hemma hos mamma och pappa och hittade så fina bilder på er!

    En prylhylla i teak, i förrådet!? Låter minst sagt intressant.. ;)

    STOR KRAM!

    SvaraRadera
  5. Det kommer att bli så bra för både henne och er. Det gör ont att kapa navelsträngen, men är tyvärr ett måste. Du har ju fostrat henne för att bli självständig. Och du har lyckats. Kram

    SvaraRadera
  6. Kan tänka mig att det är en sorg när ungarna lämnar boet. Fast samtidigt helt naturligt, och inte skulle man vilja att dom bodde hemma för alltid...
    Kram

    SvaraRadera
  7. Ja, här bokas resan snart.. Eftersom Carro redan har en biljett med hemresa den 29 maj 2012 så ska vi också boka redan nu, så kanske vi kan komma med på samma plan liksom..

    Vet inte.. men det verkar som om vi får leva på bröd och vatten för nästa år blir ett jäkla dyrt år. Resa till USA för tre personer med allt vad det innebär(boende, hyrbil osv). Sedan bal och student för Johanna och PV-träff på Gotland!! Herreminje! :)

    SvaraRadera