Som jag skrivit om tidigare pendlar Lilla Systern till Västerås fem dagar i veckan. Med buss, tåg och buss igen t o r har hon tillbringat ca fyra timmar om dagen på resande fot. Med bil tar det ca 30-35 min att köra till arbetsplatsen. Så. Hon fixade körkortet. Vi har suttit och pusslat ihop tider för att hon ska kunna låna min bil. Lite trixigt eftersom vi är flera som åker med varandra för att får vardagspusslet att gå ihop. Hon behövde en egen bil. Sponsorer söktes, spargris slaktades och så hittade vi en liten bil värd att åka och titta på. Eeeeeh? Hur gör man? Tittar under motorhuven, lyssnar på motorn och sparkar lite på däcken? Det skulle jag väl kunna greja! Men vad jag såg och hörde skulle jag ju inte fatta. Svärsonen förbarmade sig och ställde upp och vi köpte den lilla bilen. En grå. Glad och nöjd rattade Lilla Systern därifrån. Sen har vi upptäckt att låset inte funkar som det ska, en annan liten mojäng låter onödigt högt och vips kom alla "förståsigpåare" fram ur skrymslen och vrår med tusen goda råd och förmaningar.
"Göre er icke besvär" tyckte jag. Ställer man inte upp när det gäller kan man hålla klaffen efteråt. Punkt.
Att låsa på ett lite trixigt sätt kan man leva med. Det andra, med mojängen, ska hon få ordnat. Så. Därmed är min karriär som bilkännare över och jag hoppas det dröjer till nästa gång. Det var svårt och lite ångestframkallande!
Men i hushållet har ett lugn infunnit sig. Ungen tar sig till jobbet för egen maskin och "freedom" är ledordet för dagen. Och semester. Tills på onsdag. Ibland är jag bara bäst på att planera! Tänkte pyssla fram julen, gå på massage, läsa bok, sätta upp en innerdörr eller två och sen dricka glögg och lyssna på julmusik resten av december. En plan!
Grattis till bilen! Lite lurad blir man alltid...
SvaraRadera