Jag är alltid stolt över mina kids. Idag fick jag anledning att känna lite extra för sonen. Jag var i kontakt med handläggaren på Arbetsförmedlingen för en sista blankett-inlämning då utvecklingsanställningen är slut och sonen nu är anställd på byggfirman av egen kraft. (Han var iväg på ett lyfta-tungt-som-17-jobb och kunde inte komma ifrån själv, den ömma moderna agerade därför blankettbärare).
Handläggaren är en mycket trevlig ung dam som skött sitt uppdrag med bravur och både sonen och jag är väldigt nöjda. Hon påtalade att det varit roligt att följa honom sedan februari 2015 och se hur han kämpat på och så bra det löst sig bara han hittade rätt plats och en makalös handledare.
"Du måste vara stolt" sa hon.
Så klart jag är!
Sedan bad hon mig att än en gång hälsa och tacka honom för julblomman han hade med sig vid sitt sista besök strax före jul och ja, då värmde det i mamma-hjärtat och jag nästan svämmade över. Jag var ovetandes och alldeles oskyldig till det.
Ibland blir jag bara särskilt glad! Idag var en sådan dag!
Han är för go <3 Så roligt att det löst sig så bra, antar att han dessutom charmat Handläggaren ;) Förstår att du är både glad och stolt!
SvaraRaderaMen naw! Jag blir alldeles varm i kroppen, att han hade med sig en blomma, helt av sig själv. Så stort ju! Stolt är det minsta du ska vara <333
SvaraRadera<3!
SvaraRadera