WAKE UP CALL!

Livet med tonåringarna rullar på som för de flesta med ups and downs.
Precis då.
Händer det sig att en av tonåringarna i familjen blir lurade av kompisar.
Hur många gånger har man sagt till dem att inte lämna ut koder till kort, facebook, mobiler och annat?
Tja. Ganska många gånger.
Hur många gånger har jag sagt att man ALDRIG ska lita på en kompis som frivilligt erbjuder sig att ladda ner extrapengar på mobilen om man lämnar ut en pinkod som kommer via sms?
Inga alls.
Det visar sig att en "kompis" spelar nätpoker. Fråga mig inte hur en 13-åring kan öppna ett konto, jag vet inte. Kompisen spelar bort flera tusen på sitt abonnemang och föräldrarna tar bort det och h*n får kontantkort. Det går inte att använda för att spela och föräldrarna känner sig säkra.
Kompisen kommer då på den geniala idéen att via Facebook fråga efter kompisars mobilnr i utbyte mot extra ringpotter. De ska "bara" leverera en pinkod som kommer till deras inkorg på mobilen. Lättlurade tonåringar uppger pinkoden men istället för utlovade ringpotter, ramlar det in meddelanden om köpta spelmarker á många pengar. Från Texas Holdem. Nätpoker.
Lilla Syster kunde plötsligt inte ringa eller messa och jag ringde operatören för att undra varför. Tack och lov har mina tonåringar saldotak. Det hade gått i taket kan jag säga. Med en skräll.
Det besked som jag då fick var starten på en härva som nu håller på att nystas upp.
Det är fler ungar inblandade och jag undrar i mitt stilla sinne hur i hela friden detta kan hända? Har vi så dålig koll på våra ungar? Uppenbarligen.
Jag kunde i mitt stilla sinne aldrig drömma om att någon av dem skulle gå på en sån här grej, men, det visade sig att jag hade fel. Lärpengar.
Tror att det blir svårt att ens få ur Lilla Syster personnumret hos tandläkaren hädanefter........
Vi kom undan med blotta förskräckelsen och har haft många, långa samtal med tonåringarna.
Även kompisens föräldrar är så klart informerade och vi har pratats vid. Det har blivit stort då det är fler ungar inblandade, säkerligen uppdagas fler då mobilräkningarna börjar komma i mitten på månaden. I mitt stilla sinne känner jag ändå för både kompisen och föräldrarna, de har ett tufft jobb framför sig. I värsta fall är h*n inte ensam, utan har äldre kompisar bakom sig. Jag hoppas också att kompisen, som ju visat sig driftig, använder sina talanger på ett mer rumsrent sätt och får hjälp med det.
Nätpoker. Via Facebook. Man tror att de sitter där så gulligt och skriver fina saker till varandra......... Nä. Det tror jag verkligen inte. Jag är inte tappad bakom en vagn. Men verkligheten kryper då och då lite närmare och uttrycket "små barn, små bekymmer, stora barn, stora bekymmer" ringer lite i skallen idag.
Så har vi lärt oss lite till!

Stoppa tjuven, del II

Jag tänker svära i det här inlägget. Bara så att ni vet!
Häromdagen dagen utsattes Store Bror för ett rånförsök vid busshållsplatsen av två jämnåriga killar. De tyckte att Store Bror skulle ge dem hans "stålar". Det tyckte inte Store Bror så klart och killarna frågade då om de skulle spöa honom och drog i hans ryggsäck ganska hårt.
"Varför ska ni slå mig"? undrade Store Bror och killarna avvek turligt nog från platsen.
"Blev du rädd" frågade mamman, d v s jag, med bultande hjärta när jag fick höra vad som hänt.
"Nej, det var ju vuxna på hållplatsen" tyckte han och uttryckte sin aningslösa tillit till vuxenvärlden.
"Låt det aldrig hända igen" bad jag tyst och håller tummarna för det.
Store Bror har fortsatt åka buss efter detta och visar inga tecken på att han tycker det var obehagligt. Förmodligen har han "glömt" det. Det har inte jag.
Idag kom han hem och var ledsen. Hans nya luv-tröja hade blivit stulen i matsalen. På stadens sjukhus där hans klass äter lunch. Förbannat!
Häromdagen, när jag cyklade till stan, upptäckte jag att någon har snott mitt cykellyse. Blev jag arg? Delvis. Mest tacksam för att de inte snott hela cykeln.
Vidare har jag upptäckt att någon har stulit vår trädgårdsbelysning, ända framme vid altanen har de varit och ryckt upp lamporna. Ja, ja. Det var solcellslampor av inte dyraste sorten men det spelar ju ingen roll. Det var ju våra lampor. Och det är våran tomt.
I somras försvann vår stege som stod på altanen. Länge trodde jag att grannen lånat den men när jag skulle hämta tillbaka den stod han som ett frågetecken. Utan stege.
Så den här eftermiddagen har jag ägnat mig åt vodoo. Riktat åt vem vet jag inte riktigt. Men jag hoppas att "våra" tjyvar fastnar med magskinnet i luvtröjans dragkedja, att mitt cykellyse ramlar in i hjulet på tjuvens cykel så att han ramlar hårt och ordentligt, att stegtjuven ramlar ned och bryter armen, att lamptjuven kör lampfoten rakt genom foten och att de som hotade Store Bror får sig en riktig läxa, typ svininfluensa. Jag blir förbannad och till alla banditer har jag lust att skrika: "GE FAN"!