Sportlov it is.

Idag är det "brytalårbenetväder". Dagar av snöblandat regn och på det kallgrader har gjort världen glashal. Förra veckan närdes en tanke och förhoppning om sportlov med snö, sol och finfina skidspår. Eller en kaffestund på altanen i nämnda solsken. Pulkarace?? Vi hade några sådana dagar då. När det var så där vackert och vinterlikt.
Men nej. Så skulle vi inte ha det.
Vi skulle ha det grått, trist och förbannat halt.
Och så sportlov på det. Lediga tonåringar. S.A.Y.N.O.M.O.R.E.
Kan hända de kan blidka modershjärtat genom att baka en sockerkaka?
Fixa middag efter veckans matsedel?
Eller helt enkelt går upp innan det blir mörkt??????
Varför är det inte lika roligt att besöka biblioteket, museet, teatern eller skridskobanan tillsammans när man är 14 och 16 som när de var 7 och 9?
Varför dissas alla mammans förslag till aktiviteter det här sportlovet?
"För att du alltid ska vara så kulturell"!!!! blev svaret.
"Kulturell"?
"Är det så hemskt att få uppleva lite motvikt till alla dokusåpor, dataspel, reklamjinglar, shoppingturer och gu´vet vad"????
"JA". (unisont. NU är de sams minsann....)
"Jättehemskt". (himlars vad överens de är är...nu då.....)
Jaha.
Men när jag sen får en av dom att läsa lite i boken om Selma Lagerlöf inför ett stundande prov, en annan att vara medhjälpare i en handbollsturnering och belöningen blir att vi bakar selmlor, och jag tvingade uppmuntrade de små liven att googla om varför vi äter semlor, ja, då blev det lite kulturgärning av bara farten. So to speak.
När så Lilla Syster tar bussen till stan för att fixa nya akrylnaglar får jag ju nöja mig med att omväxling förnöjer. Baka och läsa har sin tid. Fejknaglar och dataspel sin.