torsdag, januari 28, 2016

När man överträffar sig själv

Jag lever ju i någon slags kaosordning för det mesta och tro mig, jag har kämpat för att  t ex papper ska finnas i pärmar med fliksystem. Pärmarna finns men de är tomma. Bästa Mamman var nyss här, vän av ordning, och skulle hjälpa mig med ett försäkringsärende. Innan jag hann hejda henne tog hon "huspärmen" och upptäckte så klart att den var .... tom.
I ett huj galopperade jag till min låda, stack ned handen, rotade runt lite och simsalabim, drog jag fram rätt papper ur högen. Pust. Hon sa faktiskt inte något alls. Det behövde hon inte. Min mamma kan göra en liten grej med munnen sådär så man hör fast hon är tyst...........
Nåväl. Jag lyckas inte alltid, det ska erkännas. Ibland letar jag mig blå, men som den lilla hamster jag är, brukar jag hitta rätt till slut. Jag vet. Man ska ha ordning. Men det är så himla mycket man "ska" och jag pallar inte helt enkelt. Jag vet också att jag skulle må bättre, tror jag, av att ha papper organiserade men till det skulle jag behöva en assistent. Nä. Jag är INTE lat. Jag har bara inte den förmågan. Jag har ett eget system. Lådsystemet. Förresten finns sjukintygen lagrade i "Mina intyg". En fantastisk uppfinning! Intygen ligger där så fint lagrade och behöver man ett litet intyg så loggar man bara in och voila, där är de! Kan hända att jag filurar på det där, känner att jag skulle behöva fler sådana tjänster för att bringa lite ordning på den administrativa avdelningen i det här hushållet.........

3 kommentarer:

  1. Den minen, ja den vet jag precis hur den kan tänkas se ut! Mammor!

    SvaraRadera
  2. Alla har olika behov av ordning, och behovet kan faktiskt ändras med tiden. Förr hade jag ingen ordning på papper, strykhögen växte och växte medans garderoben ekade tomt. Nu är det precis tvärtom, skyller på att min kraft har minskat och jag orkar inte med någon oreda alls. Nu håller jag tummarna att äldsta dottern går samma utvecklings kurva, hennes rum är ett totalt haveri... Förutom det där med sjukdomar och bristande ork förstås...
    Och den där ljudlösa minen, jag kallar det för MMM - Mödrars Mästerliga Mimik

    SvaraRadera
  3. Ezter: Mammor! Exakt så!

    Anna: Ja, de här tonårsrummen…. MMM: Lysande! På pricken!

    SvaraRadera