Två viktiga timmar och kärlek

På förmiddagen idag tog jag mig till badhuset. Jag plaskade mest omkring en timme, inga krav på tid eller sträckor, ville bara känna vattnet, tyngdlösheten och vara där. Komma tillbaka. Mötte sen upp Största och Lilla Systern för att gå på Folk- och Kulturmässa i sporthallen. Det som drog var Stina Wollter som föreläste en timma. En viktig timma. Så hängivet hon lotsar oss för att bryta upp mönster, strukturer och göra oss stolta. För att vi ska ta tillbaka kontrollen över oss, min kropp, att vi är värdefulla. 

Det var fullsatt utom bredvid Största Systern, där var en ledig plats och för mig blev det symboliskt. Där ”borde” min mamma suttit. Min fina mamma som hela livet har kämpat med vikt, mat, att duga och ett skevt kroppsideal. Men hon är inte redo. Än. Inte redo för att slita av sig bojorna och stämma in i ”Leave the shame”. Vi brottas med det ibland, mamma och jag, och när det kommer på tal är det minerad mark. Vi tassar. Jag är så förfärligt trött på att tassa omkring. Där kommer Stina in i bilden. Så hängiven, modig, ibland skör men stark, så fast övertygad att göra skillnad. Sätta stopp. Visa på andra vägar och bryta mönster, strukturer. Timmen med Stina var värdefull. Gav kraft. Jag har också skeva tankar. Hur skulle det kunna bli annat? Från hemma, från omgivningen, från allt och alla. Men jag är på väg. En klok bloggare, ”I will not ....” skrev: ”Jag tog tillbaka mina tankar”. Det vill jag också göra. Det SKA jag göra!